The tree project 4 – black and white

Jen’s and my tree project  continues. Last week’s theme was texture in black and white. This week black and white in general. I love black and white photography. It immediately gives the photos a whole new atmosphere about them when you remove colour. I also think that winter time is a good season for black and white because the season offers a graphic element to the landscape that you don’t get the same way during the other seasons. The graphic-”ness” of winter, trees and black and white is a good combination in my eyes.

Ok, so here they come. My two project photos of the week. 🙂

This first one is a winter version of a scene I have posted before in autumn. I like how I find new details the more I look at the photo.

_MG_6087

The second one:

_MG_6091

I am rather pleased with the photos this time. I am seeing some development… I hope you like them too? If not, are there any tips you can give me that might improve them?

Both of these photos also happen to partly illustrate our next theme. Backlight. I love backlight and want to be able to really use that beautiful light and ambience it gives a photo. Unfortunately the weekend will be cloudy, so we’ll see if I can catch any backlight. Else I guess I have to use some old photos for that theme – but that is not the same. I want to get out there and experiment.

Now, go check out Jen’s photos on her blog. Can’t wait to see hers. I am so excited to see what she made of this theme with her artistic eye!


Horses

This post is kind of a throwback to my photo walk. Also it is kind of a recap of yesterday’s Swedish blog where I wrote about how fortunate I feel to be living so close to nature and countryside, even though I live in a big city. I guess one can call this a throwback entry even to my tribute to Elfvik. 🙂 Hey, why not call this a throw back post to make it simple?

Anyway, to the point. As I said in my Elfvik tribute, the place carries a lot of childhood memories.

One of the favourite things about this place is that there is a stable here with large and vast greenyards for the horses which you pass when you drive here. And if you are lucky, you get to see the horses out and about in those yards, running around, relaxing, eating and having fun. I loved this when I was little. I was always hoping to get to see the horses. I still do. Everytime I go to Elfvik, I still hope the horses will be out with the exact same anticipation. And I was lucky this time! The horses are also very friendly and curious. If you walk up to the fence, they curiously walk up to you and you can talk to them. They just look at you and shake their heads and make a little jump and a little happy grump to you.

I am not good at taking photos of them because they move fast and I don’t have a good lense for it. But I still took some photos of the beauties that came up to greet me! 🙂

_MG_6244

If only I had gotten the focus on this one, but he (or she?) JUST started to move as I pushed the button – the second after he was turned the other way… but I love it anyway.

_MG_6242

Beautiful face!

_MG_6252

Chewing yummy hay!

Amazing animals, aren’t they?

Stick around for the next tree project update here at 2 pm today! 🙂


Landet utanför stan

Att vara i Elfvik, och många andra ställen på Lidingö, är som att komma ut till landet. Staden känns långt borta, ändå är den bara en halvtimme bort. Jag känner mig oerhört priviligierad som kan bo med naturen som granne trots att jag bor i en storstad. På sätt och vis kan man säga att man får det bästa av två världar. Närheten till det enklare stadslivet där allting finns. Och närheten till naturen och stillheten.

Men jag erkänner att jag inte skulle ha något emot att bo ännu närmare naturen. Ett hus i skärgården är ju en dröm. Minns ni serien Skärgårdsdoktorn? Den gick på TV i slutet av 90-talet för er som är för unga för att ha sett den. Jag älskade den. Det var som att titta på mitt drömliv. Att kunna både bo och jobba i skärgården och uppleva alla årstider, inte bara att komma ”på besök” under vår, sommar och höst med båten. Det är så vackert därute så det tar andan ur en. Dessutom tyckte min pappa också om serien. Och serien handlar ju om en pappa och en dotter som lever utan mamman, som är läkare i Afrika. Det fanns så många likheter mellan deras relation i serien, och min och pappas relation. Jag tror att detta tilltalade både mig och pappa.

Här är några jättegamla bilder som jag tog med min gamla filmkamera, innan den digitala revolutionen. Gud vad gammal jag är…! 🙂  Jag tog dem en sen augustikväll, när vi firade pappas näst sista födelsedag med en minikräftskiva på båten i en naturhamn i skärgården. Det var en magiskt vacker kväll. Jag tror att bilden är tagen 2004 eller 2005. Pappa dog 2006.

Bilderna är inskannade med en kontorsskanner så kvaliteten är väl sådär. Men ibland räcker det med en inskannad bild för att väcka fina minnen till liv.

noreply@sp.se_20160120_122654

noreply@sp.se_20160120_122837

noreply@sp.se_20160120_122947

 

 

 


Ett fönster mot fantasin

Det här är en bild som jag själv tycker mycket om från min fotopromenad. Det är nog min egen favorit tror jag. Det första jag fastnade för var de väderbitna spröjsade fönstren på det fina lusthuset nere vid vattnet. Det var vackert.

Jag började fantisera om vad som hade hänt där när huset var nytt. Det känns som ett lusthus för herrskapsfolk från början av förra seklet. Jag kunde se Astrid Lindgrens Madicken och Lisabet leka därinne. Eller en första stulen blyg kyss i smyg av två unga älskande. Båda i vackra vita sekelskifteskläder. Hon med spets i sin vita sommarklänning och ett spetsparasoll mot solen, och han i hög hatt och vit kostym. Jag kunde se herrskapet självt sitta där i den ljusa sommarnatten och se ut över vattnet. För i min fantasi var det romantisk och ljus sommar, fast jag var omgiven av vitaste snö och bitande kyla.

Därefter såg jag hur fint omgivningarna speglades i fönstren. Då kom vintern och nuet  tillbaka, och jag fick en annan känsla. Jag sökte länge tills jag hittade den bilden jag ville ha i fönstret. Till slut hittade jag den. Och nu berättar fönstret en helt annan historia. Och den milda vintervita färgskalan speglar den kyliga men fridfullt vackra vintern.

Jag blev lycklig över bilden – den blev precis som jag såg den i huvudet! 🙂

Tycker du om den?

mg_60962


Wintery tea break

On my photo walk on Sunday in my dear Elfvik, I was out for four and a half hours. It was such a lovely winter day. Clear blue sky with the low and pale yellow wintersun bringing out the sparkles in the snow and in the ice. -10 C with high clear air that filled my lungs with freshness and new energy. Photo walks are the best walks. It makes you really take notice on what is around you because you are looking for possible photo opportunities, and at the same time you get exercise and in winter, that so important spare daylight. A photo walk forces you to be completely present, here and now, both physically and mentally.

When you come home, you have the excitement of downloading all the photos you took into the computer and start editing. I can never wait, I am too curious on how the photos came out so I download them immediately. And even if I tell myself ”I will only look at them now, and start editing later” I end up editing them all anyway. Hours later I realise that time flew by!

One of the best parts about a long photo walk is the break. Especially on a cold beautiful winter day to sit down in a beautiful spot and drink my hot tea and eat a piece of chocolate.

This is a mobile photo I took while drinking my tea. Looking at the beautiful scene of frozen water and all the people ice-skating, walking and skiing on it. Hearing the buzz of voices and laughter echo across the ice. The only thing reminding me of warmer days are the mooring buoys. Frozen in time and movement, waiting for their boats to take the water back in the spring and summer.

elfvik

I love winter, but I also can’t wait for spring now. To see the nature come back to life and the snow sparkles get replaced by the sparkling but yet fragile spring greenery. I feel so fortunate to live in a part of the world where we really get to experience four seasons. So far…

Do you long for spring and summer?


Finding the picture

In my journey to practise my eye for the best photos and to improve my ”seeing”, I have started to really taking my time when I try to find a picture. I look at angles, light and shadows. I am not finding it all perfectly yet, but at least I am looking. Before I didn’t know until I got home and downloaded the photos to the computer if it was a good picture or not. I still do, but more often the picture I had in my mind show up on the memory card too. 🙂 So I am hoping that practice will make nearer perfect. I find it rather rewarding to ”really” take in the scene or subject. To actively think of it and how to show it.

I am hoping that this is a first step to take better photos. Before I was kind of stuck in the kind of photos I took. Often rather simple ones. A twig there, a leaf there, a flower there and some backlight, and shallow depth of field. And that was my photo. You have seen examples of such photos in this blog. I nowadays call them ”a typical boring Marie-photo”. 🙂

I want to become more creative and find different angles. Different perspectives. New ways to see the twig, the leaf, the flower etc. At the same time I also want to really try to figure out what it is I want to show with the photo. Not just take a photo ”to take a photo”. I often ask myself now ”why do you want to take this photo?”. If I can’t think of a specific answer – the photo is probably not going to be a good photo. Before I just took photos without thinking.

The reason for taking a photo now doesn’t always have to be to get a ”great photo”. It can for example be because I see the light in a way I want to try to capture on camera. The actual subject doesn’t matter, it is just for technique and learning purposes. I don’t mean to show the photos to anyone, just to see how the light turned out, or a specific effect, a specific exposure.

I am hoping that this is a way forward to taking better photos eventually. I find it a lot of fun.

If you also like to take photos – what do you do to become better? If you are a beginner and amateur like me? Or if you are a professional – how did you learn? What is your trick to get better? 🙂

_MG_6151

Walking through a gate of trees, looking for the picture!

_MG_6168

”Hmm, the light up there through those trees looks kind of nice….”

 


Isen har bundit sjön

Och det med råge. Det är otroligt vilka skapelser naturen får till alltså. Jag krånglade mig ned till strandkanten på hala stenar och hal sand. Ja – sanden var snöfri men frusen. Höll på att trilla en gång. Med kameran i handen. Som tur var kunde jag hålla balansen men det var alldeles för nära att jag föll omkull. Kamera och objektiv hade ju mosats. Och nästan 20 000 kronor!

Isbilderna jag har tagit här nedan tog jag där det är större vatten där både Finlands- och Estlandsfärjorna och skärgårdsbåtarna tuffar förbi i sina isrännor. Här är isen säkerligen tunnare, oplogad och dessutom lite knögglig och svåråkt. Men när jag promenerade längre in i viken och tog en tepaus, såg jag människor som åkte skridskor och skidor och barn som åkte släde på vattnet. Himmeln var klarblå och solen vintrigt blekgul. Det glittrade snökristaller över hela vattnet. Alltså det var så himla fint!

_MG_6092

_MG_6110

Frusen gren täckt av is

_MG_6105

Hur kan vattnet frysa så här? ❤

Naturen ÄR fantastisk!

 


Vackra vinter, vackra Elfvik

Alltså gud så vackert det har varit i helgen. Sådana perfekta vinterdagar som man drömmer om under sommarens värmeböljor och glömmer bort slasket och mörkret. Perfekt för att ge sig ut och fota medan vintern finns kvar. Nästa helg blir det nollgradigt eller någon plusgrad lagom till lördag. Då ska jag ut och slira på glashala vägar till katthemmet. Vi får se om jag låter bilen stå och åker kommunalt. Backen till och från katthemmet är inte att leka med!

Den dagen, den sorgen. Nu är det nu. Jag hade som sagt en fantastisk dag med kameran i mitt älskade Elfvik. Jag hade till och med förberett mig genom att köpa nya skor som ska hålla fötterna varma ned till -30 grader. Förra gången jag var ute var jag varm på kroppen med stora dunjackan och täckbyxor, men jag höll på att frysa tårna av mig. Fy satan så kall jag var om fötterna. De blev inte varma på flera timmar när jag kom hem. Idag var det varmt och gott om fötterna. Dock hade jag fel strumpor på mig. De åkte liksom av foten inne i skorna så jag fick ta av skorna och dra upp strumporna flera gånger. Det gjorde också att jag fick ett litet skavsår på fotknölen på höger fot när bara huden gneds mot skon. Men med rätt strumpor blir skorna super.

Så här ser de ut:

_MG_6081

Jag med mina smala ynkliga fötter och ickeexisterande vader ser ut som elefantfot med dessa skor på. Men vem bryr sig så länge fötterna är varma!

Uppdraget idag var även att ta bilder till mitt och Jens trädprojekt. Nästa tema är svartvitt helt enkelt. Två bilder fick jag som jag blev tillräckligt nöjd med – de får ni se på min English Thursday på torsdag. Jag passade också på att fortsätta förra veckans tema och veckan före det – texture (struktur) och texture svartvit. Jag var inte nöjd med bilderna jag presenterade då, för jag hann inte ut och fota som jag ville. Här kommer två försök till strukturbilder. Jen är en fena på detta (se hennes bilder här och här)  medan jag tycker att det är svårt att få intressanta bilder.

Struktur i färg

_MG_6176

Svartvit struktur:

_MG_6181

Vad tycker ni? Ska jag välja någon så tycker jag mest om den svartvita. Men om de är bra bilder på struktur kan jag inte riktigt avgöra… Men barken var i alla fall väldigt vacker i verkligheten. 🙂

Häng med kl 14 då nästa inlägg kommer. Isigt.

 

 


Skriva en bok

Det är väl en dröm eller en tanke många har. Att få skriva en bok. Den drömmen har även jag.

Jag vet inte vad den ska handla om. Ska den vara skönlitterär, eller något fakta- eller reportageaktigt? En biografi? En fotobok kanske – både bild och text? En faktaroman?

Det absolut roligaste jag någonsin har gjort i mitt liv var att skriva min C-uppsats i svenska. Jag älskade varje minut, av hela processen. Allt från litteratursökning och research till analys och självklart själva skrivandet. Jag hade sådan tur att jag bara kunde koncentrera mig på uppsatsen. Det var möjligt tack vare att jag slutade mitt jobb på posten och fick ta del av deras ”avvecklingsprogram”. Jag valde att fortsätta mina studier på heltid efter att ha pluggat medan jag jobbade. Detta innebar full lön och betald semester, samma villkor och förmåner som om jag var anställd, i tio månader.

Jag kan säga att under den terminen då jag skrev min uppsats var jag 100% tillfreds. Jag kände mig fri, glad, lycklig – i mitt rätta element liksom. Det var helt fantastiskt. Mycket jobb så klart, och visst slet man sitt hår ibland, men det var ju trots det så himla roligt!

Jag skulle verkligen trivas med att ha skrivandet som yrke på heltid. Nu har jag ju turen att skrivandet faktiskt är en stor del av mitt yrke som kommunikatör. Men det är ju inte 100% av min tid och det är inga större skrivprojekt som till exempel en uppsats eller en bok.

Men det känns som en utopi. Det är väldigt få som lyckas med det. Jag är så otroligt tacksam att jag fick uppleva den där terminen med uppsatsen. Att få känna på att få skriva på heltid i alla fall en vårtermin av mitt liv.

Lyckligtvis kan man ju skriva en bok ändå. För sin egen skull. Att sedan boken kanske inte kan ges ut och bli en bästsäljare så att man kan leva på sitt skrivande, hindrar inte att man kan skriva den. Jag ska försöka en dag.  När jag vet vad min bok ska handla om.

Vad skulle du vilja skriva en bok om?

läser


Idétorka

Idag har jag idétorka. Vad sjutton ska jag skriva om? Det finns så klart massor, men det kommer liksom inte upp något i huvudet. Men det hör nog till. Man har bra dagar då idéerna flödar, och sämre dagar då de sitter långt inne. Jag ska ge mig en uppgift i helgen att spåna fram en hög med idéer att ösa ur när det tryter, som idag.

Jag tror att idétorkan dels beror på att jag inte har kunnat komma ut och ta några bilder. Jag har ju bara jobbat i veckan och veckoslutet som var gick åt till andra saker, som katthemmet i lördags och familjeträff i Sigtuna i söndags. Livet, liksom. Fick jag välja helt fritt skulle jag vara ute och fota, skriva och blogga hela dagarna!

Men jag klagar inte på min vardag. Jag har världens roligaste jobb och härliga kollegor. Just nu jobbar jag också med en hel del kul projekt på jobbet. Mitt arbete på katthemmet är balsam för själen. Att umgås med familj och vänner likaså. Jag mår bra och alla nära och kära är friska och krya. Det kan ju inte bli bättre.

Dels beror nog bristen på idéer också på att jag kom hem sent efter jobbet, och helt enkelt är lite trött efter en intensiv eftermiddag. Att sitta i möten hela eftermiddagen från det ena mötet till det andra gör ju att det tar lite slut uppe i kolan. Eller är det åldern? 😦 😬

Fast det är väl ok?  Med ett litet idétorkeinlägg då och då? Man kan ju inte alltid vara på topp!

Vad skulle du vilja läsa om?