Fotokursen nu avslutad!

I början på våren började jag en kurs i landskapsfotografi. Kika gärna på inlägget där jag filmade en liten film när jag tog den första bilden! Tyvärr har jag ju som jag har skrivit i tidigare inlägg fått lägga Creative Being lite grann åt sidan under våren eftersom varken tid eller ork räckte till. Det drabbade även fotokursen så jag har inte varit ute och fotat så mycket som jag hade sett framför mig när kursen började. Då hade jag betydligt mer energi och såg verkligen fram emot att ta tag i fotandet igen.

Men trots att jag inte kommit ut och fotat så mycket som jag hade velat så har jag ändå fått ut så mycket av kursen! Jag har ”löst” uppgifterna med gamla bilder när jag inte har kunnat vara ute och fota – och då har jag sett dessa gamla bilder på ett nytt sätt. Väldigt nyttigt och lärorikt!

Landskapsfoto kombinerar en massa bra saker för mig! Jag älskar naturen och att vara ute. Naturen är verkligen den bästa medicinen för min själ och trötta hjärna. Den skänker tröst, den ger perspektiv och mening. Jag förstår varför jag existerar och känner mig som en del av allt. Det är nog en instinkt vi delar med allt levande här på jorden. Naturen har ju skapat oss och ger oss liv. Med kameran blir det också ett kreativt äventyr, och jag blir verkligen ett med stunden och tar in omgivningen och ser naturen på ett helt annat sätt. Sådant jag inte hade tänkt på annars, när jag inte letar efter motiv, ljus, skuggor, mönster, känslor… Det blir meditativt för jag är verkligen i nuet när jag fotar. Det är bara kameran, jag och naturen!

Även om bilderna inte blir de där fantastiska landskapsbilderna så är återigen själva fotograferingen – processen – målet, inte resultatet i sig. Det är så klart härligt när man tar en bild som man blir nöjd med, men det är helhetsupplevelsen som är det helande. Precis så som det ska vara när kreativiteten bara handlar om lust och avkoppling, inte krav och prestation!

Sedan är det så att med alla kreativa uttrycksformer så utvecklas man hela tiden. Övning ger färdighet gäller verkligen i den kreativa processen. Jag vill verkligen uppmana dig att spara så mycket som möjligt av det du gör och inte slänga allt som du inte känner ”blev bra”. Det är så roligt att gå tillbaka sedan och se sin egen utveckling. Det är endast den egna utvecklingen som är viktig och som ger lust!

Här är alla uppgifter och bilder jag tog under kursen. En del bilder är jag nöjd med, andra mindre nöjd – men jag tycker om alla bilder! För de har lärt mig något! Vilken av bilderna gillar du bäst? 🙂

Uppgift 1:

Tema ljus – fri tolkning

Dissade först denna bild, men så blev det till slut den jag valde eftersom jag tyckte den passade temat bäst! Är inte supernöjd men den är ändå helt ok. Gillar de långa skuggorna av träden som leder blicken och det gyllene morgonljuset. Solen har precis gått upp.

Uppgift 2:

Ta en klassisk landskapsbild med alla beståndsdelar: Förgrund, mellangrund och bakgrund • Blickfång • Försök planera bilden (valfri grad av planering)

En av bilderna jag tog på ljustemat ovan använde jag till denna uppgift. Denna bild är ju en ganska klassisk landskapsbild. Men när jag hittade detta motiv hade det där vackra gyllene morgonljuset precis försvunnit. Kritiken jag fick var att jag skulle ha separerat trädet och busken lite mer. Annars bra bild. Jag gillar den – men jag älskar ju också den här platsen vilket så klart färgar min upplevelse av bilden. Precis som det ska vara!

Uppgift 3:

Bild 1 Vilt och otämjt. Fundera över vilken natur det är som är vild och inte tämjd, om det ens finns något sådant och ta en landskapsbild utifrån temat.
Bild 2 Valfri uppgift: Vattnets väsen – abstrakt tema. Om du ska gestalta vad vattnets väsen är, hur gör du det då?

Vilt och otämjt. Denna bild kämpade jag med… hade ont om tid. Hade bara en kväll på mig att ta den. Vädret och ljuset var jättetråkigt. Och den enda orörda otämjda naturen häromkring är skog. Det här är den bilden som jag själv är minst nöjd med på kursen. Fick inte till skärpan (Stod typ upp- och nedvänd med kameran precis vid marken med händerna i konstig vinkel och dessutom började det skymma så fick för lång slutartid för denna obekväma ställning så bilden blev suddig. Och ljuset är platt och tråkigt. Bilden rörig. Men – det är i alla fall otämjd natur! 🙂 Jag gjorde mitt bästa.

Vattnets väsen. I denna scen fastnade jag för ljuset och för kontrasten mellan denna tiden på året – denna stillhet, vattnet ligger orört och börjar släppa den sista isen – och sommaren då denna plats är ljus, soldränkt och livlig. Vattnet glittrar i solen och är fullt av badande människor. Denna bild gillar jag bättre! Tycker ljuset är jättefint. Kompositionen var jag inte helt nöjd med men bildkritiken var inte lika kritisk till den som jag. 🙂

Uppgift 4:

Tema: Vårens antåg.

Det här är en gammal bild. Hann helt enkelt inte ut. Denna bild tog jag med för att den är tidig vår för mig. Detta var en aprilmorgon för tre år sedan (bilden finns redan på bloggen i ett inlägg om dagen då jag tog den!) och jag tröttnar ALDRIG på att se soluppgången. Det är så magiskt. Så fantastiskt. Vår livgivande stjärna när den troget stiger över horisonten med sitt gyllene ljus och värmande strålar när jorden har snurrat ett varv! Det är så mäktigt. Alla människor borde uppleva soluppgången oftare! Det var en vacker men kall och blåsig morgon. Där jag satt på stenen och tittade på solen och kände vinden i ansiktet och såg och hörde hur den piskade vattnet. Bara tog in allt. Det är avkoppling – och då känner man att man lever och hur lyckligt lottad man är som får uppleva den stunden. Sedan tänkte jag att bilden var lite ifrågasättande – är det ok att ha med sig själv, eller människor alls, i en landskapsbild? Tolkningsfråga. 🙂 Jag tycker det är ok om det lyfter stämningen i bilden! Det tycker jag det gör här. Bildkritiken som jag även själv kom med var att jag hade en gren i huvudet! 🙂 Svårt att ha koll på det med timer! Fick komponera bilden och ställa in skärpa, ställa in kamerans timer att ta flera bilder med ett visst intervall och sedan springa och sätta mig på stenen och hoppas på det bästa. Blev ändå ok, trots grenen.

Uppgift 5:

Ur ett annat perspektiv. Ta en bild på ett sätt som ni inte brukar ta den.

En abstrakt bild! Hade precis köpt mitt polarisationsfilter. Men denna bild var inte planerad. Hade inte ens kameran med mig när jag såg den. Det är en vattenpöl bredvid en gångväg på väg hem från en promenad. Jag såg speglingen och de vackra färgerna i löven på botten av pölen. Tog en bild med mobilen men fick inte till det. Då kom jag ju på att jag hade polfiltret! Så jag gick hem och hämtade kameran och gick tillbaka till pölen och det här blev den första bilden jag tog med polarisationsfiltret. Tycker den blev fin!! Fin effekt!!

Uppgift 6:

Ta en intimlandskapsbild i valfri miljö. När ni tagit er uppgiftsbild ska ni vända er 180 grader och oavsett vad som finns där ska ni ta en bild åt det hållet också.

Valde att vara abstrakt igen. Det var bild nummer två – 180-gradersbilden – som blev bäst! Det visar tycker jag att det blir bra bilder när man tvingas verkligen tänka efter och skapa en historia kring bilden. Jag vände mig om och såg en trasig stam liksom. Vad sjutton ska jag göra av detta?? Och då såg jag porten till skogens väsen, en hemlig värld! Och tänkte direkt svartvitt. Och försökte förstärka den mystiska portkänslan i redigeringen. Jag gillar den bilden! Min favorit av dessa två! Men jag gillar även den första bilden och dess olika strukturer. Framför allt mossan i förgrunden! Känns nästan som en abstrakt målning. Men skulle ha tonat ner högdagrar lite och kanske använt polarisationsfiltret var tipsen jag fick på bildkritiken. Abstrakt är inte allas kopp te heller och är svårt att fota.

Uppgift 7:

Bild 1 Soluppgång – Ta en landskapsbild på ert eget sätt på temat soluppgång. Abstrakt tema.

Bild 2 Lek med slumpen. Ta en landskapsbild – intimlandskap eller klassiskt landskap – men bjud in slumpen i ditt skapande. Gör en multiexponering eller använd ICM under en längre slutartid.

Soluppgång – detta är också en gammal bild. Jag hann inte ut och fota soluppgången (för tidigt 😉 ) och dessutom var det inte mycket till soluppgång med allt regnande med regnrekord och allt! Men ville inte tolka temat med solen i horisonten. Utan valde en bild som för mig symboliserar den där stillheten och ljuset just precis innan solen går upp. Här går den upp bakom mig alldeles strax. En dimmig svinkall majmorgon var detta. Det var till och med frost på marken och minusgrader! Jag tycker om den här bilden.

ICM – intentional camera movement. Denna bild tog jag från balkongen! Ville testa tekniken. Det som passade motivet bäst blev att zooma in och ut snabbt med objektivet. Tycker det blev en cool effekt. Fast jag föredrar egentligen vanliga landskapsbilder på naturen. Naturen är så vacker som den är så den behöver inte förställas. Men det var kul att leka! Och effektfullt blev det ju.


Fotoutmaningen igång! :)

Nu är den första kreativa utmaningen på Creative Being igång på instagram! Det är bara att gå ut med mobilen och ta foton med ljus! Tagga #creativebeingse. Kom ihåg att ha kul. Detta är en utmaning för alla som har en mobiltelefon med kamera! Du behöver absolut inte vara en ”duktig fotograf”. Alla kan fota! Ställ upp med hur många bilder du vill. Nu vill jag se många bilder! Kommer självklart dela med mig av bilderna i utmaningen!


Jag valde bilden jag dissade!

Så det kan gå! 😀

Igår var det fotokurs igen och redovisning av den första uppgiften som var tema ljus. Så fantastiskt kul att få se hur alla hade tolkat temat. Jag tyckte alla hade tagit så fina bilder. Jag hade så svårt att välja bild till uppgiften. Eftersom min jakt på ljusbilden hade lite utmaningar och jag inte blev helt nöjd så var det svårt att välja. De bilderna som jag tyckte blev någorlunda bra, tyckte jag inte i efterhand speglade temat. Visst var det fint ljus men det var liksom inte ljuset som var fokuset. Här kan du se de andra bilderna jag tog den dagen i ett bildspel:

Så det slutade med att jag faktiskt valde den allra första bilden jag tog på den första ”misslyckade” dagen. Även om den i mina ögon saknade det där lilla extra så var det den enda som faktiskt följde temat tyckte jag. Så då fick det bli den. Den fick faktiskt lite bättre feedback än jag hade förväntat mig. Nu är det ju så att alla bilder får bra feedback på en sådan kurs – man är ju faktiskt där för att lära sig! Vad tycker du? Tolkar den temat ljus?

Vi skulle också välja en favoritbild vi har tagit tidigare. Det var jättesvårt! För det finns alltid någonting i alla mina bilder som jag inte tycker om. Den där kritiska rösten som vi ska lära oss att inte lyssna på! Jag anammade min egen filosofi och valde en bild där jag tycker att ljuset och landskapet är superfint för att spinna vidare på ljustemat, men jag är inte nöjd med kompositionen:

Det positiva var att jag var öppen på kursen med vad jag gillade med bilden, och vad jag inte gillade med den. Och det jag inte gillade med den var också det jag fick feedback på. Det är en jättegammal bild så det visar att mitt bildseende ändå har utvecklats sedan dess tycker jag.

Det är en av de roligaste delarna i ditt skapande – när du upptäcker att du har utvecklats! Regel nummer ett för att våga prova och släppa sina begränsningar är att alltid bara jämföra dina resultat med dig själv – jämför dig aldrig med andra. Det är DIN skapandeprocess. Regel nummer ett är också att se på dina resultat med snälla icke-dömande ögon. Lär dig att tycka om dina resultat i stunden – även om det bara är kladd! Det har faktiskt kommit inifrån dig. Även när du bara leker!

Hade jag inte tagit den bilden då för länge sedan med det fantastiska ljuset men där kompositionen inte var helt perfekt – så hade jag inte kunnat se på den idag med konstruktiva ögon. Och DÅ, med den kunskap och vana vid fotografering jag hade då, så kan jag nu, med icke-kritiska ögon, se att det är ju en fantastiskt fin bild! Jag önskar att jag hade kunnat känna så då! Jag var supernöjd med ljuset, men kände också att något inte stämde i den och var därmed som vanligt väldigt självkritisk och tänkte att ”jag kommer aldrig kunna ta riktigt fina bilder!”. Känns det igen!? 🙂

Har du instagram? Det skulle vara superkul om du tog en bild på tema ljus (behöver inte vara landskap!) med din mobil och tagga mig med #creativebeing.se så att jag får se din bild! Utmaningen kommer upp på Instagram imorgon lördag. Passa gärna på att följa mig på Instagram också. 🙂

Kram Marie


”Jag glömde KAMERAN!”

Hoppas att du har haft en fin vecka! Jag har varit väldigt trött denna vecka (sköldkörteln – låg energi… 😦 ) Men jag har i alla fall fått positiv mental energi av att jobba med att få igång Creative Being och att filma veckans bravader kring fotokursen. 🙂

Nu är det äntligen dags för denna veckas inlägg som ju ska handla om starten på just fotokursen. Det känns jätteskoj och inspirerande efter första lektionen. Kursdeltagare med olika erfarenheter och olika åldrar som jag tror jag kan lära mig jättemycket av. Kursen kommer innehålla redigering (Lightroom och Photoshop), att fotografera manuellt (det gör jag redan) och massor av tips och tekniker för att lyckas med sina landskapsbilder. Jag ser verkligen fram emot våren med landskapsfoto!

Det absolut bästa med att fota landskap och natur för mig är att man får en anledning att verkligen få vara i naturen. Det kombinerar kreativiteten i fotoskapandet och naturens lugnande helande kraft. Med kameran blir man också fokuserad på nuet, här och nu, när man försöker hitta bra bilder – och det gör också att man tar in naturen mer medvetet. När man får se dagen vakna till liv när solen når över horisonten som jag fick idag, känns det mäktigt att få vara där, just då. Även om man måste gå upp klocken fem en söndagmorgon så är det ALLTID värt det. Oavsett hur tidigt jag har vaknat eller hur det har gått med själva fotandet – som ni får se i filmen så händer det ofta att det inte går som man vill. Men det har liksom aldrig hänt att jag har ångrat att jag gått ut! Även när man inte lyckas hitta den där perfekta bilden så har man ändå naturupplevelsen. För en stressad själ finns det ingen bättre medicin än att vara ute i naturen. Den gör mig både stark och ödmjuk på samma gång. Det blir liksom lättare att andas, att tänka, att finnas till.

Det här inlägget kommer ut sent idag. Men det beror på att jag har förberett och filmat från klockan 5 imorse och det har tagit hela dagen fram till att jag kom tillbaka från fotograferingen runt halv nio till nu – halv tio på kvällen – att redigera filmen och bilderna. Dessutom är jag inte helt klar med filmen. Den ska renderas och sedan läggas upp på youtube vilket alltid tar lite tid. När den har laddats upp där är den redo att bäddas in här på bloggen!

Under veckan har jag förresten utöver youtube också startat upp ett instagramkonto för Creative Being – följ mig där också. Alla mina sociala kanaler kompletterar varandra så det lönar sig att följa mig på allihopa! 🙂

Vad är det bästa med naturen för dig? För mig är det helt klart lugnet den ger mig – och att den är så obeskrivligt vacker så att det nästan gör ont ibland! 🙂

Glöm inte att prenumerera på min youtube-kanal! 🙂

Att möta en ny dag

English below. To meet a new day.

I lördags ringde väckarklockan kvart över fyra på morgonen. Med dimmiga ögon klädde jag mig varmt och kokade en termos med te. Jag kollade att jag hade allt jag behövde i kameraväskan och gav mig iväg i det djupblå gryningsljuset, just innan solljuset börjar nå horistonten.

5:13 var den magiska tidpunkten jag väntade på. Det där förtrollande ögonblicket när solen till slut skulle nå över horisonten och sudda ut den djupblå gryningen med sitt gyllene varma morgonljus. Vid Fågelöudde skulle jag enligt min fotoapp ha bästa sikt av solen över horistonten.

Det var så stilla ute. Det enda som hördes var fåglarnas morgonsång – inte ens bruset av Stockholmstrafiken i fjärran som alltid ligger som en konstant ljudkuliss i bakgrunden hördes i denna tidiga timma.  Jag satte mig i bilen och ägde vägarna – jag mötte bara en enda bil på vägen.  Just när jag rattade förbi ängen här nedanför såg jag två rävar på vägen framför mig. Jag stannade och betraktade dem medan de gick över vägen. När de kommit över till andra sidan stannade de båda till, vände synkront på sina huvuden och mötte min blick. Det var ett så fint ögonblick att jag faktiskt fick tårar i ögonen. Ja – definitivt värt den tidiga morgonen!

Framme vid Fågeluödde blåste de nordvästliga vindarna friskt och kallt och piskade vattnet. Kylan från vinden fick mina händer och kinder att stelna medan jag fixade med kameran. Men när soluppgångens skådespel började glömde jag helt kylan och blev fångad av stunden. Det var så otroligt vackert. Solen spred sitt magiska gyllene ljus över horisonten och strålarnas pelare över det upprörda vattnet glödde.

Den bästa morgonen så långt tillbaka jag kan minnas.

Har du något speciellt morgonminne?

Här är lite klipp från denna fantastiska morgon.

_MG_9883-4_1158

English summary

To meet a new day

The other Saturday, the alarm went off at 4:15 in the morning. An early morning to try to catch the sunrise was my plan. Very tired I stood up, determined not to give in to a sleep-in morning.

I got dressed, packed my camera gear and a thermos of hot tea and off I went. The streets were empty. I met only one car on my way to Fågeluödde, where my photo app promised a good view of the sunrise,

It was so peaceful and quite outside this early morning. Not even the constant background roaming of the heavy Stockholm traffic in the distance was there. All I could hear was the morning birds happy tweeting filling the chilly air in the brisk northwest wind. Right before the sunrise everything was covered in a deep deep blue light. So gorgeous.

As I was driving by the meadow just down the road where I live, a couple of foxes was crossing the road in front of me. I stopped the car and watched them pass. As they safely had passed the road they stopped and simultanously and synchronised turned their heads towards me, and I looked them in the eyes. It was such a beautiful moment I got all teary-eyed! Yes, it was definitely worth the sacrifice of a sleep-in morning.

As I arrived to Fågelöudde, the heavy northwest winds hit the water that responded with big busy Waves. The windchill hit my cheaks and hands as I prepared the camera. It was freezing cold, but as the scenery of the sunrise began, I forgot all about freezing and got totally caught up in the moment. The sun spread its magical golden light over the horizon and it glowed in the busy water. It was so beautiful.

This was by far the best morning I can remember for a long time.

Do you have any precous morning memories?

Have a look at the videoclip above where I tried to capture my morning. I still haven’t learned proper colour correcting in Adobe Premiere so I am not all too happy about the red colour casts in the clip. But I wanted to share it anyway. 🙂


Omfamnad av solnedgången

Embraced by the sunset. English summary under the photos.

Äntligen.

Det har varit hektiska veckor igen och vädret har inte varit på topp när jag väl har varit ledig.

Men igår blev längtan för stor. Trots förkylning och att jag nästan var liksom ”klar” för kvällen, så jag bestämde mig spontant att ge mig iväg till Elfvik för att fånga solnedgången. Det ångrar jag inte.

Jag blev helt uppslukad av den. Så liten kände jag mig, omfamnad av det flödande varma och mäktiga ljuset, men i själen var känslan stor och trygg. Där och då glömde jag allt annat och var i stunden. Jag tog in allt och lät det fylla mig. Och då kom den där inre friden som jag bara kan få när jag är vid vattnet i en överjordisk solnedgång en kväll i mars. Den stunden kommer aldrig igen. Och det är det som är så fantastiskt med naturen. Den bjuder på oändligt många unika stunder som aldrig någonsin kommer igen på samma sätt, men som skänker ett inre lugn varje gång.

Det finns ingen medicin i världen som slår detta. Naturens helande kraft.

Vad gör du för att hämta frid, energi och inspiration?

_MG_8733_MG_8742_MG_8760

English summary

Embraced by the sunset

Yesterday I couldn’t stand it anymore. I have been way too long without my camera and nature.

I spontaneously decided to go to Elfvik and try to catch the setting sun. This despite my having a slight cold and was sort of getting ready for the evening so to speak. I don’t regret it.

The sunset totally devoured me. I felt so small, in the powerful majestic light, but the feeling inside my soul was grand and safe. There and then I forgot about everything else besides this moment. I found that inner peace that only a majestic sunset near the water in Elfvik an evening in March can give me. That is the great thing about nature. It will give you an endless amount of unique moments you never will have again, but each one of them will give you an inner peace that only nature can give you.

It is better than any medication. The healing force of nature.

What do you do to find peace, new energy and inspiration?


Mångalen

Är det fler än jag som är fascinerad av månen?

En månbelyst natt har något trollskt över sig. Det finns ju många myter om månen som har med skräck att göra. Varulvar som kommer fram vid fullmåne och häxor som avbildas som siluetter mot månen när de flyger iväg över himlen på sina kvastar.

Men jag finner tröst i den och tycker den är otroligt vacker i alla sina skeden. Från den första tunna skäran på himlen när den kommer tills den är full och lyser på oss som en lykta i himlen tills den försvinner som om den lägger sig till ro. Det är något djupt trösterikt för mig att se denna himlakropp som reflekterar solljuset till oss även när solen lämnat vår horisont och lyser upp en annan del av jorden.  Det är som att måne och sol tillsammans vill påminna oss om att ljuset alltid finns någonstans även när det är som mörkast. Som en stråle av hopp.

Även när månen reflekterar ljus av den uppåtgående eller nedgående solen mot en fortfarande blå himmel är den vacker. Det är som ett skiftbyte mellan sol och måne. De lämnar över till varandra. ”Natten var bra. Ta över nu Sol med ditt morgonljus”. ”Dagen har gått alldeles utmärkt. Fortsätt nu att reflektera mitt ljus under natten, Måne!”.

Dess dragningskraft märks ju även i tidvattnet. Tänk att månen påverkar vattnet på jorden när jorden rör sig närmare eller längre ifrån månen i sin bana. Är det inte häftigt??

Allt naturen och universum hittar på fascinerar mig och får mig att bli hänförd. Tänk att lilla jag, en liten fis i rymden, ändå får vara en del av allt detta mäktiga. Utan det, fanns ju inte jag! Eller du.

_mg_8585

English summary

Am I the only one fascinated by the moon?

Many superstitions about the moon has to do with fear. Werewolves showing up in full moon, witches depicted as a silhouette against the full moon when she takes off across the sky on her broom.

For me it is the opposite. I find comfort in the moon and its beauty. To see this body in space that reflects the sunlight down to us at night, as if the sun and the moon work together to always remind us that the light is always there, even in the darkest of nights. Like a beam of hope.

When the moon reflects the light of the rising and setting sun when the sky is still light it is like they change shifts. ”The night was alright, now you can take over Sun with your morning light!”. ”The day has been great, get on your duty Moon!”.

The moon’s power also shows itself in the lunar pull of the tide. Imagine that the moon affects our waters when our Earth moves closer or further away from the moon in its orbit. Isn’t it just fascinating???

Everything nature and universe do overwhelmes and enthralls me. To think that little me, a mere little nothing in the whole endless universe, still gets to be a part of it all. I wouldn’t be here without it. Neither would you!


Lycka över nytt objektiv!

”New camera lens happiness!” English summary below

Jag är så glad!

Äntligen gjorde jag slag i saken och satsade på ett nytt lite bättre objektiv och ett bättre stativ som orkar bära kameran ordentligt. De kom igår och idag åkte jag på nytt till Lidingöbron efter jobbet för att se om lite av den där magin jag upplevde häromveckan kunde återskapas.

Det kunde den inte – inte som den dagen. Den magin kommer jag nog få jaga i evighet. Men lite mer magi än sist i alla fall. Och jag är så lycklig över mitt nya objektiv. En helt annan skärpa.

Jag frös som en tok. Jag var verkligen inte klädd för tillfället. Mina handskar hade jag glömt hemma så händerna kändes som djupfrysta. Låren var helt bortdomnade av kylan eftersom jag inte hade några långkallingar under byxorna som skydd. Men vem bryr sig? Jag hade så kul!

Nu vill jag ut och fota mera med mitt nya objektiv!

Vad tycker ni?

_mg_8574

Hotell Foresta Lidingö från Ropsten

_mg_8575

Finlandsfärjan anländer Frihamnen! Bodal och Larsberg kastar sina ljuspelare i vattnet på Lidingö till vänster.

_mg_8578

Frihamnen från Lidingö

English:

New camera lens happiness

I finally decided to actually go for it. To get a new better lens for my camera and a new better tripod.

They arrived yesterday and today on my way home from work I went by Ropsten and Lidingöbron again to try to find that magic again I experienced the other week.

The magic was of course not there today either but at least it was a bit more interesting than last time. And I am so happy with the new lens. What a difference in sharpness!

I was not dressed for the occasion. It was freezing cold. I forgot my gloves at home so my hands felt like deep frozen. My thighs went numb since I had no tights under my pants to protect them from the cold. But who cares? I was having fun!

I can’t wait to get out with my new lens now to take more photos!

What do you think of the photos?


Ute i kylan

”Out in the Cold”  Summary in English after the photos.

Det har varit en mild vinter minst sagt.

Men i början av januari hade vi några riktigt fina dagar som bjöd på det bästa vintern har att ge. Jag gick ut. Dryga fem kilometers promenad senare kom jag hem, blöt med kalla fötter, men lycklig!

Promenaden var som en dröm.

En perfekt magisk vinterdag. Då kylan biter i kinderna, precis så där lagom så att de blir röda av kylan, men inte gör ont. Solen skiner krispigt blekgul lågt på himlen och kastar långa skuggor, himlen lyser vinterblå mellan lätta moln. Snötäcket bäddar in landskapet och reflekterar solen i bländande vitt. Pyttesmå snöflingor fyller luften med glittrande stjärnstoft när de fångas upp av solens strålar.

En vintersaga. På riktigt. Det var nästan så att jag fick nypa mig i armen för att inse att det var verklighet.

Känslan av att ha varit med om något riktigt speciellt och magiskt satt i flera dagar efteråt. Lätt i själen. Förundrad och lycklig.

Tänk att en promenad en perfekt vinterdag kan åstadkomma detta.

Har du haft någon vinter hos dig i år? Vad tycker du är det bästa med vintern?

_mg_8329

Kottla, Lidingö

_mg_8392

Långängen, Lidingö

_mg_8408

Långängen, Lidingö

Out in the cold

We have had a really mild winter.

But one day in early January, I went for a walk in a magical winter landscape. One of those fairy tale winter days where everything was just perfect.

The cold air was crisp and clear, just cold enough to make my cheeks turn red, but not hurt. Tiny tiny snowflakes sprinkled the air in fairy stardust sparkles as they were hit by the pale yellow winter sun. The snow cover blinded me as it reflected the sun.

It was such a fairy tale. Magical.

I had to pinch myself to realise it was all real. The magical feeling stayed with me for days afterwards. My soul so light. Astounded and happy.

Imagine that a winter walk on a perfect winter’s day can do that to you.

Have you had any winter so far this year where you are? What is the best thing about winter to you?


Min lördag i bilder

English summary below

I går dokumenterade jag min dag ungefär en gång i timmen med mobilbilder. Följ med mig till katthemmet, Elfvik och det sällsynta tillfället av  ”Marie bakar  Bounty”. Jag suger annars på att laga mat och baka.

Häng med om ni vill! Klicka på bilderna för att läsa bildtexterna och se hela bilderna. 🙂

Bounty-recept (obs – smeten måste stå en timme i frysen först, och en timme till minst efter att man har format Bounty-bitarna… Jag försökte efter en halvtimme enligt receptet, men de höll inte ihop. De måste vara riktigt kalla för att det ska funka!)

Gillade ni det här konceptet på bloggen? Ska jag göra detta igen??

 

I decided to document my Saturday every hour (well, nearly) with mobile photos. Follow me to the cat shelter where I do volunteer work, Elfvik and a very rare occasion of Marie baking Bounty. I suck at cooking and baking. 🙂  Click on the photos to see them bigger.

Bounty recipy (Swedish).

Did you like this concept for a blog entry? Shall I do it again?