Fotokursen nu avslutad!

I början på våren började jag en kurs i landskapsfotografi. Kika gärna på inlägget där jag filmade en liten film när jag tog den första bilden! Tyvärr har jag ju som jag har skrivit i tidigare inlägg fått lägga Creative Being lite grann åt sidan under våren eftersom varken tid eller ork räckte till. Det drabbade även fotokursen så jag har inte varit ute och fotat så mycket som jag hade sett framför mig när kursen började. Då hade jag betydligt mer energi och såg verkligen fram emot att ta tag i fotandet igen.

Men trots att jag inte kommit ut och fotat så mycket som jag hade velat så har jag ändå fått ut så mycket av kursen! Jag har ”löst” uppgifterna med gamla bilder när jag inte har kunnat vara ute och fota – och då har jag sett dessa gamla bilder på ett nytt sätt. Väldigt nyttigt och lärorikt!

Landskapsfoto kombinerar en massa bra saker för mig! Jag älskar naturen och att vara ute. Naturen är verkligen den bästa medicinen för min själ och trötta hjärna. Den skänker tröst, den ger perspektiv och mening. Jag förstår varför jag existerar och känner mig som en del av allt. Det är nog en instinkt vi delar med allt levande här på jorden. Naturen har ju skapat oss och ger oss liv. Med kameran blir det också ett kreativt äventyr, och jag blir verkligen ett med stunden och tar in omgivningen och ser naturen på ett helt annat sätt. Sådant jag inte hade tänkt på annars, när jag inte letar efter motiv, ljus, skuggor, mönster, känslor… Det blir meditativt för jag är verkligen i nuet när jag fotar. Det är bara kameran, jag och naturen!

Även om bilderna inte blir de där fantastiska landskapsbilderna så är återigen själva fotograferingen – processen – målet, inte resultatet i sig. Det är så klart härligt när man tar en bild som man blir nöjd med, men det är helhetsupplevelsen som är det helande. Precis så som det ska vara när kreativiteten bara handlar om lust och avkoppling, inte krav och prestation!

Sedan är det så att med alla kreativa uttrycksformer så utvecklas man hela tiden. Övning ger färdighet gäller verkligen i den kreativa processen. Jag vill verkligen uppmana dig att spara så mycket som möjligt av det du gör och inte slänga allt som du inte känner ”blev bra”. Det är så roligt att gå tillbaka sedan och se sin egen utveckling. Det är endast den egna utvecklingen som är viktig och som ger lust!

Här är alla uppgifter och bilder jag tog under kursen. En del bilder är jag nöjd med, andra mindre nöjd – men jag tycker om alla bilder! För de har lärt mig något! Vilken av bilderna gillar du bäst? 🙂

Uppgift 1:

Tema ljus – fri tolkning

Dissade först denna bild, men så blev det till slut den jag valde eftersom jag tyckte den passade temat bäst! Är inte supernöjd men den är ändå helt ok. Gillar de långa skuggorna av träden som leder blicken och det gyllene morgonljuset. Solen har precis gått upp.

Uppgift 2:

Ta en klassisk landskapsbild med alla beståndsdelar: Förgrund, mellangrund och bakgrund • Blickfång • Försök planera bilden (valfri grad av planering)

En av bilderna jag tog på ljustemat ovan använde jag till denna uppgift. Denna bild är ju en ganska klassisk landskapsbild. Men när jag hittade detta motiv hade det där vackra gyllene morgonljuset precis försvunnit. Kritiken jag fick var att jag skulle ha separerat trädet och busken lite mer. Annars bra bild. Jag gillar den – men jag älskar ju också den här platsen vilket så klart färgar min upplevelse av bilden. Precis som det ska vara!

Uppgift 3:

Bild 1 Vilt och otämjt. Fundera över vilken natur det är som är vild och inte tämjd, om det ens finns något sådant och ta en landskapsbild utifrån temat.
Bild 2 Valfri uppgift: Vattnets väsen – abstrakt tema. Om du ska gestalta vad vattnets väsen är, hur gör du det då?

Vilt och otämjt. Denna bild kämpade jag med… hade ont om tid. Hade bara en kväll på mig att ta den. Vädret och ljuset var jättetråkigt. Och den enda orörda otämjda naturen häromkring är skog. Det här är den bilden som jag själv är minst nöjd med på kursen. Fick inte till skärpan (Stod typ upp- och nedvänd med kameran precis vid marken med händerna i konstig vinkel och dessutom började det skymma så fick för lång slutartid för denna obekväma ställning så bilden blev suddig. Och ljuset är platt och tråkigt. Bilden rörig. Men – det är i alla fall otämjd natur! 🙂 Jag gjorde mitt bästa.

Vattnets väsen. I denna scen fastnade jag för ljuset och för kontrasten mellan denna tiden på året – denna stillhet, vattnet ligger orört och börjar släppa den sista isen – och sommaren då denna plats är ljus, soldränkt och livlig. Vattnet glittrar i solen och är fullt av badande människor. Denna bild gillar jag bättre! Tycker ljuset är jättefint. Kompositionen var jag inte helt nöjd med men bildkritiken var inte lika kritisk till den som jag. 🙂

Uppgift 4:

Tema: Vårens antåg.

Det här är en gammal bild. Hann helt enkelt inte ut. Denna bild tog jag med för att den är tidig vår för mig. Detta var en aprilmorgon för tre år sedan (bilden finns redan på bloggen i ett inlägg om dagen då jag tog den!) och jag tröttnar ALDRIG på att se soluppgången. Det är så magiskt. Så fantastiskt. Vår livgivande stjärna när den troget stiger över horisonten med sitt gyllene ljus och värmande strålar när jorden har snurrat ett varv! Det är så mäktigt. Alla människor borde uppleva soluppgången oftare! Det var en vacker men kall och blåsig morgon. Där jag satt på stenen och tittade på solen och kände vinden i ansiktet och såg och hörde hur den piskade vattnet. Bara tog in allt. Det är avkoppling – och då känner man att man lever och hur lyckligt lottad man är som får uppleva den stunden. Sedan tänkte jag att bilden var lite ifrågasättande – är det ok att ha med sig själv, eller människor alls, i en landskapsbild? Tolkningsfråga. 🙂 Jag tycker det är ok om det lyfter stämningen i bilden! Det tycker jag det gör här. Bildkritiken som jag även själv kom med var att jag hade en gren i huvudet! 🙂 Svårt att ha koll på det med timer! Fick komponera bilden och ställa in skärpa, ställa in kamerans timer att ta flera bilder med ett visst intervall och sedan springa och sätta mig på stenen och hoppas på det bästa. Blev ändå ok, trots grenen.

Uppgift 5:

Ur ett annat perspektiv. Ta en bild på ett sätt som ni inte brukar ta den.

En abstrakt bild! Hade precis köpt mitt polarisationsfilter. Men denna bild var inte planerad. Hade inte ens kameran med mig när jag såg den. Det är en vattenpöl bredvid en gångväg på väg hem från en promenad. Jag såg speglingen och de vackra färgerna i löven på botten av pölen. Tog en bild med mobilen men fick inte till det. Då kom jag ju på att jag hade polfiltret! Så jag gick hem och hämtade kameran och gick tillbaka till pölen och det här blev den första bilden jag tog med polarisationsfiltret. Tycker den blev fin!! Fin effekt!!

Uppgift 6:

Ta en intimlandskapsbild i valfri miljö. När ni tagit er uppgiftsbild ska ni vända er 180 grader och oavsett vad som finns där ska ni ta en bild åt det hållet också.

Valde att vara abstrakt igen. Det var bild nummer två – 180-gradersbilden – som blev bäst! Det visar tycker jag att det blir bra bilder när man tvingas verkligen tänka efter och skapa en historia kring bilden. Jag vände mig om och såg en trasig stam liksom. Vad sjutton ska jag göra av detta?? Och då såg jag porten till skogens väsen, en hemlig värld! Och tänkte direkt svartvitt. Och försökte förstärka den mystiska portkänslan i redigeringen. Jag gillar den bilden! Min favorit av dessa två! Men jag gillar även den första bilden och dess olika strukturer. Framför allt mossan i förgrunden! Känns nästan som en abstrakt målning. Men skulle ha tonat ner högdagrar lite och kanske använt polarisationsfiltret var tipsen jag fick på bildkritiken. Abstrakt är inte allas kopp te heller och är svårt att fota.

Uppgift 7:

Bild 1 Soluppgång – Ta en landskapsbild på ert eget sätt på temat soluppgång. Abstrakt tema.

Bild 2 Lek med slumpen. Ta en landskapsbild – intimlandskap eller klassiskt landskap – men bjud in slumpen i ditt skapande. Gör en multiexponering eller använd ICM under en längre slutartid.

Soluppgång – detta är också en gammal bild. Jag hann inte ut och fota soluppgången (för tidigt 😉 ) och dessutom var det inte mycket till soluppgång med allt regnande med regnrekord och allt! Men ville inte tolka temat med solen i horisonten. Utan valde en bild som för mig symboliserar den där stillheten och ljuset just precis innan solen går upp. Här går den upp bakom mig alldeles strax. En dimmig svinkall majmorgon var detta. Det var till och med frost på marken och minusgrader! Jag tycker om den här bilden.

ICM – intentional camera movement. Denna bild tog jag från balkongen! Ville testa tekniken. Det som passade motivet bäst blev att zooma in och ut snabbt med objektivet. Tycker det blev en cool effekt. Fast jag föredrar egentligen vanliga landskapsbilder på naturen. Naturen är så vacker som den är så den behöver inte förställas. Men det var kul att leka! Och effektfullt blev det ju.


Till dig mormor

Valborgsmässoafton. Det har alltid varit en speciell dag eftersom det också var min mormors födelsedag. Vill tillägna detta inlägg till henne!! Den första valborgsmässoaftonen i mitt snart 50-åriga liv utan henne.

Mormor och jag stod varandra mycket nära. En finare, snällare och mer omtänksam och rolig mormor finns inte. Vi passade verkligen ihop hon och jag. Så mycket som vi har skrattat genom åren. Så många fina oförglömliga minnen och kärlek. Dessutom är hon den som alltid varit lika tokig i katter som jag! Bara en sån sak! 😻🙂❤

För ett år sedan på den dödligaste dagen i pandemin den 15 april ett par veckor före sin 97-årsdag gick hon bort i covid. Jag orkar inte ens beskriva hur hemskt det var att inte få hälsa på henne och inte få säga adjö. Vi fick inte komma till henne pga smittan. Den smärtan kommer jag aldrig över. Min fina mormor fick dö utan oss. Det gör bara för ont så tänker jag på det så går jag sönder. Ett öde som hon och vi hennes nära delar med alltför många andra människor i denna vidriga pandemi.

Så jag försöker fokusera och minnas alla fina stunder vi hade och vårt speciella band som betytt så mycket för mig och för oss båda!! Känner hennes närhet och omfamning när jag tänker på henne. Det är fint. Det är så jag vill sörja henne. Till dig världens finaste mormor!! ❤❤❤❤


Nu är vi igång! Hitta din kreativitet med tangling – del 1 ute nu!

I denna första del i min nya tanglingserie introducerar jag väldigt kort meditativ konst och inleder med att visa fritt vad tangling är och ger dig lite enkla tips bara för att komma igång. Jag är lite lätt ångestfyllt nervös ska jag erkänna. Haha! Det är första gången jag gör något sådant här och det här är en del i min kreativa resa också! För det första att vara framför kameran på det här sättet är nytt och ovant och 1000% bortom min bekvämlighetszon! Jag är ju introvert ju, gillar inte att vara i fokus. 😀 Så man kan ju undra varför jag utsätter mig för detta – men det är värt det eftersom jag brinner så starkt för att nå ut till dig och hjälpa dig att hitta din kreativitet och skaparglädje! Vi utmanar oss tillsammans. Spännande!

Ju mer jag gör detta desto mer avslappnad blir jag framför kameran och kommer dessutom kunna producera tajtare och bättre videor. 🙂

Let’s go! 🙂

I videon ritar jag bladformer som jag dekorerar med olika mönster. Vill du använda bladformen men inte rita själv så har jag ritat en digital version som du ladda ner och kan skriva ut och fylla i själv! Jag ville välja en organisk men enkel form som alla kan rita. Men vill du inte rita blad så tipsar jag här i bloggen om andra enkla metoder att göra former!

(I videon säger jag också att teckningen ska finnas för nedladdning här i bloggen, men jag gjorde något väldigt konstigt med den bilden, den måste ha blivit korrupt på något sätt, för inget program vill öppna den! Därför kan jag inte ladda upp den! Men det allra bästa är ju i alla fall att du ritar din egen teckning! 🙂 )

Återigen – formen är fri. Inom tangling kallas denna teknik att göra former som du fyller med mönster eller som fungerar som stödlinjer för kompositioner för ”strings”. 🙂 Strings kan se ut precis hur som helst!

Cirkelformer

Vill du bygga vidare på cirkelformen som jag pratar mycket om i videon, så är den ju grunden för mandalas till exempel. Gör en enda stor cirkel som du fyller med mönster, rita på fri hand eller använd dig av olika runda saker i ditt hem som mall! Se exempel i bildspelet nedan på en offgridmandala som du kan fylla med mönster! Den är gjord av en liten tallrik, ett litet fat, en tekopp och en äggkopp! Jag gör lite slarviga linjer och om dina linjer inte heller blir perfekta så gör det ingenting! Det kan du dölja med mönster om du vill. Eller låt dem vara icke-perfekta!

Friare cirklar!

Med hjälp av ett dricksglas och äggkoppen gjorde jag en friare form av cirklar. Du får flera ytor att fylla med mönster! 🙂

Fyrkanter och rektanglar

Självklart kan du göra precis samma sak med fyrkanter och rektanglar! Leta efter fyrkantiga och rektangulära föremål hemma och skapa former! Eller gör som jag har gjort här, rita på fri hand. Det operfekta blir det fina! 🙂 Vill du hellre använda linjal t.ex. så kan du så klart göra det. Det är din tangling!! 🙂 Du gör precis vad du vill!

Frihand!!

Det här är allra enklast! Ta en penna och börja rita en ”string” helt fritt över pappret så bildar du olika former du kan fylla med mönster! Det här är jättekul och blir verkligen personligt. 🙂

Kom ihåg att enkla former som rektanglar, trekanter, stjärnor, klotterblommor, cirklar med mera är mönster också! Börja med sådana enkla mönster som du känner till! 🙂 Det blir fint, jag lovar!

I ett tidigare inlägg på bloggen kan du se hur mitt mötesklotter har förändrats sedan jag började med meditativ konst och tangling – det här var för tre år sedan och jag hade inte hållit på länge! 🙂 Men jag hade kunnat skapa fina mönster med mitt tidigare klotter också om jag bara hade känt till tangling! Har fått många imponerade kommentarer bara på att klottra tangling. Så sätt igång och imponera med ditt mötesklotter också! Alla kan detta. Att tangla skärper koncentrationen och kopplar av hjärnan. Bättre än medicin och perfekt för att hjälpa hjärnan att fokusera under långa möten! 🙂 Tangla när du är ute och reser (efter pandemin då…:( ), när du tittar på TV… du kan göra det var som helst och när som helst. En pappersbit och en penna är allt du behöver!

Dela gärna med dig av det du skapar! Använd hashtagen #creativebeingsetangling på instagram! Eller gå med i Creative Beings facebookgrupp för oss icke-konstnärer och lägg upp din bild där!

Hoppas du känner dig inspirerad och vågar börja testa!

Kram Marie ❤


Fotoutmaningen igång! :)

Nu är den första kreativa utmaningen på Creative Being igång på instagram! Det är bara att gå ut med mobilen och ta foton med ljus! Tagga #creativebeingse. Kom ihåg att ha kul. Detta är en utmaning för alla som har en mobiltelefon med kamera! Du behöver absolut inte vara en ”duktig fotograf”. Alla kan fota! Ställ upp med hur många bilder du vill. Nu vill jag se många bilder! Kommer självklart dela med mig av bilderna i utmaningen!


Vägen tillbaka och en ny start

2020.

Året då allt ställdes på ända och jag, och världen, fick lära oss hur skört livet är. Och hur snabbt tillvaron, och allt man tagit för givet, kan förändras. Globalt fick vi lära oss att hålla ut, hålla i och hålla avstånd. Vi fick lära oss att avstå från det viktigaste vi har, som är så grundläggande mänskligt: Att fritt kunna umgås med nära och kära. Många av oss har också förlorat någon i denna farsot som kallas Covid 19. Min mormor lämnade oss på den dödligaste dagen dittills i pandemin, den 15 april. Denna sjukdom är så omänskligt grym. Mormor fick genomlida sjukdomen ensam och vi fick inte ta farväl. Det här gör så ont att jag knappt kan skriva det – denna smärta skär igenom hjärtat och gör sorgen djupare. Det blir inte bättre när man tänker på hur många som delar detta öde med oss. Alla som fått dö ensamma, i sterila sjukhusmiljöer med utsliten vårdpersonal bakom skyddskläder, munskydd och visir som gör sitt allra bästa att lindra smärtan trots att de själva egentligen inte orkar mer. Och alla anhöriga som liksom vi inte fått ta farväl.

Lagom med pandemins framfart kraschade även mitt liv rakt in i väggen. Den första april blev jag sjukskriven för utmattning. Hjärnan slutade fungera. Det smög sig på mer och mer under hösten och vintern tills jag till slut inte fick ihop mina tankar längre. Kunde inte hänga med på möten, glömde saker, tappade tråden när jag pratade, kunde bara se lättsmälta sitcoms på Netflix, för något längre kunde jag inte hänga med i, kunde knappt förstå vad jag läste, kunde inte skriva som är en stor del av mitt jobb osv. Det kändes som att tänka i sirap. Hjärnan klarade inte av några intryck. Blev både ljus- och ljudkänslig. Samtidigt var jag så ohyggligt obeskrivligt trött. En trötthet som liksom genomsyrade varenda cell i kroppen. Jag grät i duschen på morgnarna för att jag inte förstod hur jag skulle ta mig igenom dagen. Jag grät ofta från ingenstans bara av ren trötthet. Dessutom gick jag med ett konstant stresspåslag i kroppen samtidigt som det kändes som om kroppen gick på sparlåga – som när batterierna tar slut i en gammal radio. Så kändes varenda rörelse, och så lät mina tankar. Jag hade så svårt att acceptera kraschen till en början. Jag förstod inte vad som hände mig eller hur jag någonsin skulle kunna fungera normalt igen. Det var så himla otäckt!

Under utmattningen upptäcktes dessutom att jag hade autoimmun underfunktion i sköldkörteln (med facit i hand, föll de senaste åren på plats med denna diagnos. Detta är en stor bidragande orsak till utmattningen!), och dessutom en halsknöl. Allt var väldigt dramatiskt och allt hände på en gång. Inom en månad från att jag blev sjukskriven hade jag förlorat min mormor, fått (upptäckt) en autoimmun sjukdom och en halsknöl som behövde utredas. Från mitten av maj till och med december utreddes knölen för eventuell cancer. Inledningsvis befarade man till och med den värsta typen av tumör. Utredningen innefattade ett flertal biopsier i olika omgångar, medicinbehandling och slutligen återstod endast operation där de tog bort halva sköldkörteln inklusive knöl för att kunna ställa diagnos om tumören var elakartad. Operationen skedde den 5 oktober, och den 15 december fick jag till slut det beskedet som jag under dessa månader inte vågade hoppas på. Det var en tumör på c:a 2,5 cm i sköldkörtelns vänstra lob, men den var gudskelov godartad. Som om inte min utmattade hjärna stressats tillräckligt under denna period så bytte jag dessutom tjänst på jobbet i juni mitt under pågående sjukskrivning och cancerutredning pga en omorganisation där min tidigare tjänst flyttade från Stockholm till Göteborg.

Och som grädde på stressmoset hade vi även pandemin, som gjorde att jag fick ta mig igenom det mesta ensam – med fantastiskt stöd av nära och kära på distans – men hade självklart behövt mer fysiskt stöd. Mer kramar. Definitivt mer kramar. Mer vanligt liv. Att kunna ha någon med mig på läkarbesök, kunna sörja mormor normalt med familjen. Inte över en telefonledning. Bara som exempel.

2020 var sammanfattningsvis ett av de tuffaste åren i mitt liv.

Men!

2020 var samtidigt ett år som jag kommer att se tillbaka på som ett avgörande år i mitt liv. Det har lärt mig hur värdefullt mitt liv är, i sin skörhet. Jag fick möta min egen dödsångest – och komma ut ur den. Den gåvan kommer jag inte att kasta bort. 2020 har visat mig hur starka mina relationer faktiskt är. Till min familj och mina vänner. Hur lyckligt lottad jag är att de finns i mitt liv. De betyder verkligen allt. Jag är så tacksam att jag lever, och känner mig ödmjuk inför livet.

2020 lärde mig att leva i nuet. Det är nu jag ska leva ut mina drömmar. Inte sen.

Jag är tillbaka på jobbet. Inte helt återställd men tror mer och mer på att jag ska komma tillbaka. Inte till mitt tidigare jag. Utan till ett uppgraderat jag. Där balans, livsglädje och kreativitet är ledorden. Vi behöver ge oss själva tid att göra mer av sådant som ger oss glädje och energi. Jag har insett att kreativiteten är viktigare än någonsin för mig.

Detta kommer att återspegla sig här på bloggen. Den kommer att vara viktig för mig, för att dokumentera och driva min kreativa resa. Vilket har varit dess syfte hela tiden – den heter ju inte Creative Being för intet. 🙂

Mer om detta och planerna för bloggen i nästa inlägg!

Jag är tillbaka! 🙂 På riktigt denna gång. En ny start!


Farväl mormor – min vita fjäril

Den 7 augusti. En sorgens dag som omfamnar oss med den tryckande värmen. Det är en av sommarens varmaste dagar. Värmen kom på sensommaren.

Tillsammans anländer vi till Skogskyrkogården. Solen står högt på himlen och träden kastar skuggor över grönskande buskar och gräs och prydliga gravstenar. Jag tänker på hur vackert mormor tyckte det var med trädens skuggor över solbelysta gröna gräsmattor. Vi köper varsin handbukett i en liten blomsterbutik utanför kyrkogården. När vi anländer till det lilla kapellet ser vi hennes vackra urna på en grön duk, omgiven av en oerhört vacker gravkrans från oss alla, och en från morfars syster. Mormor hade blivit hänförd av de vackra blommorna: ”Tänk att det kan finnas någonting så vackert i denna grymma värld!?” hör jag hennes röst inom mig.

Ceremonin är lugn och fin, med hennes allra käraste på grymt pandemiavstånd. Precis när ceremonin sätter igång känner jag en omfamning inombords. Mormor är med oss, och bär oss igenom detta avsked. Det får mig att gråta men det är inga jobbiga tårar. Det är tårar ur tröst och kärlek. Jag låter tårarna rinna fritt under hela ceremonin när tankarna på mormor fyller mig, alla fina minnen, hennes kärlek, omsorg om oss. Hennes trygghet. Bara lyckliga, trygga, roliga minnen. En enorm saknad, men ett fint farväl. Nu får du äntligen frid mormor. Tack för allt. Från hjärtat tack.

Framme vid graven gör prästen sig redo för gravsättningsceremonin. Mormor ska äntligen få återförenas med sina kära föräldrar som hon förlorade alldeles för tidigt, och med morfar. Prästen bär en vit näsduk propert vikt i bröstfickan. ”Den symboliserar ljuset”, säger han.

Då kom den. Den vita fjärilen. Den flög omkring framför oss över graven en kort stund innan den flög iväg. Prästen kände det. Jag kände det. Den bar på en hälsning. Frid och ljus, och tröst.

Efter ceremonin stod mamma och jag och tittade på mormor och morfars namn inristade på familjegravens baksida. Båda av oss grät när vi såg deras namn, och insåg att här ligger de. Mammas föräldrar. Mina morföräldrar. I jorden för evig vila, inte längre med oss. Så ofattbart. Då kom den igen. En vit fjäril som målmedvetet flög upp mot oss där vi stod, cirkulerade framför oss en kort stund, och flög sedan iväg.

Flera gånger efter detta har en vit fjäril kommit till mig i samband med tankar på mormor. Med samma tröst och ljus. Bekräftelse och omtanke. ”Jag är alltid med dig”.

Min ängel. Mormor – min vita fjäril.


Att ta sig ur stormen

Vem trodde att det senaste inlägget i denna blogg skulle publiceras i januari 2018.

Det har varit två omtumlande år, som till slut ledde till utmattning och sköldkörtelproblem. Vad som är hönan eller ägget av dessa två vet jag inte, men att långvarig stress är grunden till båda är jag övertygad om. Att dessutom krascha in i den berömda väggen mitt i en pandemi med så kallad social distansering är inte heller att rekommendera. I en tid i livet då man aldrig har behövt sina nära och kära mer, får man inte krama dem, inte träffa dem. Det går inte att beskriva. Och jag förlorade min mormor, en av de personerna som stått mig allra närmast i livet, på det grymma sätt som detta virus skiljer oss från våra kära. Utmattning, sorg, sjukdom. Allt på en gång.

Jag kommer säkerligen skriva mer om detta – hur allt har påverkat mig, hur det kunde hända, hur jag kämpar mig tillbaka. Och om vad som har hänt sedan sist.

Men nu vill jag bara fokusera på glädjen jag känner inför att skriva igen. På dessa två år som har gått har jag inte orkat formulera mina tankar. Jag har inte orkat leva på riktigt. All energi har gått åt till att överleva den förlamande tröttheten som jag så länge ignorerat. Det låter dramatiskt, men när jag tänker tillbaka så är det precis så det har varit, utan att jag själv har förstått det. Jag tänker tillbaka på de senaste 15 åren och fattar inte hur jag har orkat ända tills nu.

Jag tror att man till slut måste nå botten, för att sedan kunna nå toppen. Jag hoppas att 2020 är året då jag ska nå min botten. Det känns så.

Jag börjar känna lite lust igen. Inte jättemycket ork än. Men jag hoppas att lusten ger orken, lite i taget. Från och med nu måste jag se till att jag har ork över till det jag tycker om att göra, som ger mitt liv glädje och mening. Däribland att skriva. Fota. Rita. Orka vara kreativ igen.

Det måste jag. För att kunna leva på riktigt. Och överleva.

Att jag klarat av att skriva dessa rader, och att jag känner glädje trots det jag skriver om, över att kunna skriva om det. Det ger mig hopp!

Toppen är målet. Toppen är balans.

Bild: Elfvik, Lidingö. Marie Elmqvist


Jag klottrar mig igenom möten

English summary below

Så här såg mitt mötesklotter ut för något år sedan.

2015-12-08 15.08.42_3

Så här ser det ut nu:

20170919_111134[134]_3

Ganska talande att det på denna bild inte finns en enda anteckning… Det måste ha varit ett långt möte… Skämt åsido. Anteckningarna gjorde jag i ett annat block! 😉

Det som slog mig när jag såg den gamla bilden jämfört med den senare är att mitt experimenterande med meditativ konst har smugit sig in i mitt mötesklotter. Det är rätt coolt faktiskt. Ytterligare ett bevis på hur effektivt det är för att få hjärnan att slappna av och fokusera.

Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag klottrat när jag behöver lyssna koncentrerat på någonting. På lektionen eller föreläsningen. På möten. Eller när jag pratar i telefon.

För en utomstående kan det kanske se ut som om jag inte lyssnar eller är ointresserad, men det är precis tvärtom. Ju mer jag klottrar, desto bättre lyssnar jag och desto mer kommer jag ihåg efteråt också.

Jag misstänker att det är samma mekanism i hjärnan som gör att man tänker så där extra klart när man promenerar eller cyklar till exempel. Hjärnan mår bra av att kombinera koncentration med fysisk rörelse och kreativitet. Jag tror man blir smartare faktiskt av det. Att det hjälper hjärnans kognitiva förmåga, för att prata psykologspråk.

Brukar du telefon- eller mötesklottra?

English:

Doodling through meetings

My newly found fascination for meditative art has transformed my meeting doodles. I noticed this as I saw an old photo of doodles I made a couple of years ago in my mobile phone and compared it to a recent doodle page. You see the before and after above.

Before I started experimentering with meditative art, my doodles looked like the first picture. Little squiggly flowers, hearts, trees etc. That was all I could draw. I didn’t realise actually that my meeting doodling had been so affected by my experimenting  until now. It’s kind of cool. That really shows how effective meditative art is to help your mind relax and focus.

As far back as I can remember I have always been doodling as I listen to something. Like in class, a meeting, when on the phone etc. It helps me concentrate and focus, and process what I am listening to. To an outsider it might look as if I am not interested and not listening but it is actually the opposite. The more I doodle, the more I listen and the more I remember.

I think it is the same mechanism that makes you think so clearly when you walk, run or cycle for example. The combination of concentration with physical movement and creativity helps the brain. I think it actually makes you smarter! To speak psych language – it helps the brain’s cognitive ability.

 

Do you doodle during meetings or when you are on the phone?


Jag är tillbaka!

(English summary below)

Efter en bloggpaus under våren och sommaren är jag nu tillbaka. Livet har varit rörigt utanför bloggen så pausen var välbehövlig. Men tack vare en härlig sommarsemester med fem långa lediga avkopplande veckor är jag på banan igen. Mycket tack vare en nyfunnen kreativ passion i meditativ ”konst”, som jag nu så gärna vill få dela med mig av i bloggen. Det är terapi. Jag kan förlora mig i timmar och jag vet aldrig när jag börjar hur slutresultatet kommer att bli. Det blir vad det blir, vad mina händer och min hjärna vill att det ska bli just där och då.

Detta kommer antagligen att bli ett återkommande tema i bloggen framöver. Eftersom jag är så lycklig över detta. Det får mig att må så bra, och ger även mig en möjlighet att kunna uttrycka mig kreativt. Att jag har blivit så biten av det, är för att de här ”teknikerna” ger ALLA den möjligheten och jag tror att vi alla behöver få kontakt med vår inre kreativitet för att må bättre. Jag tror att det är ett grundläggande väldigt mänskligt behov som har blivit alltför försummat i vår moderna tid. Man behöver inte  vara Van Gogh eller Rembrandt för att kunna skapa något fint! Med meditativ konst skapar du för din egen skull. Och det är enkelt. Alla kan göra det.

Mandala, Zentangle och doodling är några uttryck inom detta område och jag älskar dem allihop. Jag vill dela med mig till er, som liksom jag inte kan rita och måla men som ändå vill kunna skapa något fint och få låta hjärnan koppla av en stund samtidigt. Det finns liksom inget ”rätt eller fel” eller ”bra eller dåligt” inom meditativ konst. Det som blir, det blir, det var meningen!

Häng med, så kan vi skapa och må bra tillsammans! 🙂

English:

I’m back!

I had to take a longer blog break over spring and summer. Sometimes life outside the blog gets too busy and messy. But thanks to a wonderful long summer holiday of five relaxing weeks I am back on track. I owe a lot of that to my newfound creative passion in meditative ”art”, that I now want to share in the blog. It is better than therapy. I can get lost for hours doing it, and when I start I have no idea what the end result will be. It becomes whatever comes out of my mind and hands at that moment.

Count on this to be a recurring theme in the blog. Because it makes me so happy and gives me a chance to express myself creatively. The fact that I have become so devoted to this, is because it gives EVERYONE that chance and I Think more of us would feel a lot better if we got in touch with our inner creativity that I strongly believe we all have. I think it is a basic human need that has been neglected in this modern age. You don’t have to be Van Gogh or Rembrandt to create something pretty! With meditative art, it is all about your own creative process, you create for you. And it’s easy. Everyone can do it.

Mandala, Zentangle and doodling are three examples of this area and I love them all. I want to share this with all of you who are like me, you can’t paint or draw but you still want to be able to create something pretty and at the same time let your mind relax. There is no ”right or wrong” or ”good or bad” in meditative art. Whatever comes out on your paper, was meant to be!

Join me, and let’s start to create and feel good together! 🙂

 


Att möta en ny dag

English below. To meet a new day.

I lördags ringde väckarklockan kvart över fyra på morgonen. Med dimmiga ögon klädde jag mig varmt och kokade en termos med te. Jag kollade att jag hade allt jag behövde i kameraväskan och gav mig iväg i det djupblå gryningsljuset, just innan solljuset börjar nå horistonten.

5:13 var den magiska tidpunkten jag väntade på. Det där förtrollande ögonblicket när solen till slut skulle nå över horisonten och sudda ut den djupblå gryningen med sitt gyllene varma morgonljus. Vid Fågelöudde skulle jag enligt min fotoapp ha bästa sikt av solen över horistonten.

Det var så stilla ute. Det enda som hördes var fåglarnas morgonsång – inte ens bruset av Stockholmstrafiken i fjärran som alltid ligger som en konstant ljudkuliss i bakgrunden hördes i denna tidiga timma.  Jag satte mig i bilen och ägde vägarna – jag mötte bara en enda bil på vägen.  Just när jag rattade förbi ängen här nedanför såg jag två rävar på vägen framför mig. Jag stannade och betraktade dem medan de gick över vägen. När de kommit över till andra sidan stannade de båda till, vände synkront på sina huvuden och mötte min blick. Det var ett så fint ögonblick att jag faktiskt fick tårar i ögonen. Ja – definitivt värt den tidiga morgonen!

Framme vid Fågeluödde blåste de nordvästliga vindarna friskt och kallt och piskade vattnet. Kylan från vinden fick mina händer och kinder att stelna medan jag fixade med kameran. Men när soluppgångens skådespel började glömde jag helt kylan och blev fångad av stunden. Det var så otroligt vackert. Solen spred sitt magiska gyllene ljus över horisonten och strålarnas pelare över det upprörda vattnet glödde.

Den bästa morgonen så långt tillbaka jag kan minnas.

Har du något speciellt morgonminne?

Här är lite klipp från denna fantastiska morgon.

_MG_9883-4_1158

English summary

To meet a new day

The other Saturday, the alarm went off at 4:15 in the morning. An early morning to try to catch the sunrise was my plan. Very tired I stood up, determined not to give in to a sleep-in morning.

I got dressed, packed my camera gear and a thermos of hot tea and off I went. The streets were empty. I met only one car on my way to Fågeluödde, where my photo app promised a good view of the sunrise,

It was so peaceful and quite outside this early morning. Not even the constant background roaming of the heavy Stockholm traffic in the distance was there. All I could hear was the morning birds happy tweeting filling the chilly air in the brisk northwest wind. Right before the sunrise everything was covered in a deep deep blue light. So gorgeous.

As I was driving by the meadow just down the road where I live, a couple of foxes was crossing the road in front of me. I stopped the car and watched them pass. As they safely had passed the road they stopped and simultanously and synchronised turned their heads towards me, and I looked them in the eyes. It was such a beautiful moment I got all teary-eyed! Yes, it was definitely worth the sacrifice of a sleep-in morning.

As I arrived to Fågelöudde, the heavy northwest winds hit the water that responded with big busy Waves. The windchill hit my cheaks and hands as I prepared the camera. It was freezing cold, but as the scenery of the sunrise began, I forgot all about freezing and got totally caught up in the moment. The sun spread its magical golden light over the horizon and it glowed in the busy water. It was so beautiful.

This was by far the best morning I can remember for a long time.

Do you have any precous morning memories?

Have a look at the videoclip above where I tried to capture my morning. I still haven’t learned proper colour correcting in Adobe Premiere so I am not all too happy about the red colour casts in the clip. But I wanted to share it anyway. 🙂