Regn och träning

Då har resan börjat mot en ny starkare kropp. Jag var på en gratis konsultation idag (torsdag)  för att få råd och tips på hur jag ska påbörja denna resa. Den kommer att bli lång och gå med små baby steps i början. Det är frustrerande när jag vet att det kommer att dröja innan jag är ”i mål” så att säga men jag tror att jag gör mig själv den största tjänsten om jag tar alla nödvändiga steg och låter det ta den tid som behövs.

Första steget är att jag ska boka tid hos en sjukgymnast för att gå igenom kroppen innan jag börjar med personlig träning. Hon tyckte att jag skulle etablera kontakt med en sjukgymnast och att de skulle kolla upp mina problem med framför allt rygg och axlar först för att se om jag behöver förbereda mig inför träning med sjukgymnastik. Och att jag sedan när jag sätter igång med träningen fortsätter att hålla kontakten med sjukgymnasten samtidigt.

Det lät vettigt, även om det känns segt. Antingen så kommer jag bara få ett ”ok, kör” och få med mig ett papper med vilka delar i kroppen jag ska fokusera på. Eller så kommer jag få gå på sjukgymnastik ett tag innan jag kan sätta igång. Men är det det som krävs så gör jag det. Det får ta tid – det här är en satsning på riktigt och på lång sikt. Tålamod.

I vilket fall som helst så känns det skönt att ha tagit det första lilla steget. Innan det är för sent.

Gymet låg på Hälsingegatan så jag gick dit och tillbaka från jobbet vid Östra Station. Jag gick via Frejgatan och så fick jag se den här fina kyrkan som jag inte har sett förut. Efter lite googlesökning så tror jag att det är Stefanskyrkan. Visst är den fin där uppe på sin höjd?

20160428_141806
(Mobilbild)

Hemma håller de på att göra rent i garaget så jag ställde bilen ute för att de skulle bli klara för dagen därinne. Vid åttatiden på kvällen gav jag mig ut för att köra ner bilen i garaget för natten – men fick plötsligt bara lust att ta bilen en tur till Elfvik trots den sena timmen. Det regnade, var grått och lite skymning men jag kände ändå att jag ville dit för att se och lyssna på vattnet och regnet.

När jag kom fram så gick ett gäng fåglar en liten kvällspromenad och hade en kvällskonferens eller familjemöte vid bilparkeringen precis vid vattnet så jag ville inte störa dem. Därför ställde jag bilen på vägen istället.

Det var bara jag och fåglarna där. Och så vattnet som piskades av vinden och regnet och övervakades av en skytung himmel i halvskymning.

20160428_201845

20160428_201805

20160428_201724(Mobilbilder)

Eftersom det här publiceras imorgon så önskar jag er en härlig fredag! Snart helg. Håll ut!

 

 

 


No photos

Tomorrow Thursday is the day I normally post my photos for Jen’s and my photo project but I have been way too tired to be creative this past week. So I will skip this week and be back on track with project photos next Thursday.

I can’t wait for the long weekend next week. I feel a desperate need for some time off so next week is like God-sent. Which I suppose for religious people it is, since the long weekend is to celebrate Ascension Day. For me it is four blessed days of rest to restore some energy. 🙂

This week I am looking forward to celebrate my grandmother’s 93rd birthday on Saturday. There will be flags waving all over the city and streets with people trying to catch a glimpse – of the king. But what he doesn’t know is that he got it all wrong. All the commotion is really to celebrate the best grandmother in the world. It was HER birthday long before it was the king’s birthday, so there. Wave your flags for my grandmother at the bonfires (it also happens to be ValborgsmässoaftonWalpurgis night) ! ❤

What I also am looking forward to is warmer days and spring green so that I can start taking photos again. Right now I feel a bit uninspired by the constant raining/sleet-snowing, gray and dull April.

What are you looking forward to?


Snö i april

Jag måste bara få ur mig det här.

Snö i slutet av april. Det tycker inte jag är okej någonstans. Var kan man klaga?

Nu ska ju alla träd och buskar spricka ut i friska vårgröna nyanser. Blommor ska börja slå ut sina vackra kronblad och växa sig starka och sprakande i solens värmande strålar. Man ska kunna sätta sig i lä i solen och nästan känna en aning av sommar. Det ska dofta vår och folk ska se så där härligt glada och lyckliga ut som de bara gör på våren, efter en lång, mörk, kall och trist vinter.

Det ska INTE snöa, vara grått och så kallt att jag måste ta fram vinterjacka och mössa igen.

Bara nej. Det är SÅ febrauri-mars.

Kom igen, vädret, och häng med i årstiderna ok?


A new day

A quick hello from work before I start my day.

Even though I don’t think so when the alarm goes off at 5:30, I do love to be early at work when I am here. I am all alone and the office is totally quiet. I love the routine of turning on the computer, put on some tea and then a browse through my social media before I begin my work day. Those ten minutes sort of give me the start I need for a good productive day. And when I start working around 7, the office is still empty and quiet for about another hour. Lovely.

It’s a beautiful morning. The night was cold. Frost covered the roofs and glittered in the grass as I walked to the garage at home. When parking at work the sun had just woken up the ”skilla” (don’t know their English name!) flowers. The glowing morning sunlight is starting to thaw the frostbitten petals. It looked so pretty that I had to take a snapshot with the mobile phone.

Wonderful times right now! But don’t you long for the real spring now? With warm air? Frost in all its glory is all fine and pretty, but I want green trees and bushes and blazing flowerage and a thin spring jacket.

I wish you a happy day. Time to work.

bild 1
What are these flowers called in English?

 


En ny resa mot en starkare kropp

På torsdag ska jag göra slag i saken med något jag har funderat på länge. I flera år.

Jag vill komma igång och röra på mig. Ja – just DET är ju inget nytt, men sättet jag ska göra det på.

Jag blir inte yngre. Jag är snart 45 år och märker att ungdomen inte skyddar mig längre. Jag har alltid haft problem med en svag rygg och mage, dålig hållning, kraftig svank, stelhet och spända muskler. Problemet jag har är att när jag försöker träna upp styrkan i min stela, spända kropp så lyckas jag aldrig utföra övningarna på rätt sätt. Kroppen har vant sig vid att kompensera för svagheterna så jag får ont i helt andra delar av kroppen än där det ska kännas, och skadar mig lätt.

Men jag blir som sagt inte yngre. Snart riskerar den här svagheten, stelheten, spänningen och det felaktiga rörelsemönsteret jag har att visa sig i permanent orörlighet och kanske värk om jag inte gör någonting. Så vill jag inte leva.

Därför har jag nu bestämt mig för att gå på en förberedande konsultation för personlig träning. Det kommer att kosta skjortan men jag ser det som en investering i min kropp och min hälsa. Förhoppningsvis får jag leva minst 45 år till. Då måste jag se till att jag mår så bra jag kan de 45 åren. Jag vill träna rätt, och inte skada mig. Jag behöver helt enkelt hjälp.

Så nu gör jag slag i saken. Det här är hälsans år!

Har någon av er som läser detta testat personlig träning?


Regnet öser ner…

Jag sitter, eller ligger snarare, här och lyssnar på ett ihärdigt aprilregn utanför denna torsdagkväll. Lägenheten ligger i mörker för jag har inte tänt några lampor. När regnet kom så tog det bort solljuset som tidigare flödande in i lägenheten. Jag njuter av mörkret och av ljudet från regnet som slår mot rutorna som blandas med ett metalliskt smattrande mot balkongräcket i plåt.

Det blir nästan meditativt att bara ligga här i mörkret och lyssna på regnet. Det var det där med att leva i nuet. Det här är ju det bästa exemplet på att vara  just här och nu. Inte tänka eller göra någonting annat än att bara uppslukas av mörkret och smattrandet.

Fast jag lyckas ju bara delvis. För jag tar fram paddan och skriver detta. 😉 Men det har gått tio minuter. Så jag har i alla fall varit helt och fullt i nuet i dessa tio minuter.

Jag tycker faktiskt om regn. Och jag älskar stunden precis när det har slutat. Allt är fortfarande blänkande vått, skyarna ligger kvar över himlavalvet men den blå himlen skymtar bakom och solljuset silas mellan skyarna och ljuset blir magiskt. Allt känns friskt och rent. Som ett nystädat hem med öppna fönster.

Tycker du om regn eller är det bara solen som gäller för dig?

Eftersom du läser det här imorgon fredag så passar jag på att önska en riktigt trevlig helg också! 🙂

En gammal regnbild från balkongen som jag tog för snart fyra år sedan, i augusti 2012, får illustrera detta inlägg.

balkong

 

 

 

 


Photo project: painting with light

 

For this week of Jen’s and my photo project I was inspired by some of Jen’s previous themes: windows, glass and light and how one object can turn into something completely different depending on how you play with light, sharpness etc.

I have always been fascinating by the sunlight through my bathroom window. It’s something I notice everytime I take a shower! The window glass has a ”wiggly” structure to it so that it lets in light but you can’t look through it. A very convenient structure for a bathroom window. 😉 So when the sunlight hits the window it creates some really cool effects. And when I got really close with the camera I got different colour and light effect  depending on how I angled the camera.  This first set of two illustrates that. All I did here was to turn up the saturation a bit.

I also noticed as I played around with depth of field and angles that the window texture could give impressions of being something else. In these two I got a feeling of ripply water catching the last rays of the setting sun.

For the last two I used my biggest aperture, 1.4, and close to maximum shallow depth of field to really get the bokeh going, and got these effects. I get the feeling of smoke and fire or a coppery surface.

I find it really cool how a sunlit structured bathroom window can make me think of smoke and fire, copper and sunlit water.

What do you think? What do you see?

Don’t miss Jen’s photos! I don’t know when they will be up so be sure to check her blog out so that you don’t miss them.


Förändringens psykologi

Det blev en bloggpaus. Jag tyckte det kändes så meningslöst att uppdatera bloggen med att jag inte hann uppdatera. Hur kul är det liksom? Då är det bättre att inte skriva någonting alls tills man har något att skriva tycker jag.

Jag hade så höga ambitioner fast jag visste att det skulle bli svårt att leva upp till dem de här dagarna. Jag insåg att det är bättre att pausa när det blir för mycket än att publicera ickeinnehåll.

Jag har haft deadlines på jobbet och två resdagar och en upptagen helg. Det händer mycket på jobbet just nu. Till det bättre i slutändan tror jag rent strategiskt. Och jag hoppas att det finns en framtid i företaget för oss alla. 🙂 Förändringar är alltid lite dubbelbottnade. Spännande samtidigt som det är skrämmande och osäkert. Det är lite av tjusningen, samtidigt som det tar på krafterna så klart.

Vi hade en hel del bra övningar kring ledning i förändring och förändringens psykologi de här dagarna. Jag tycker ju allt som har med mänskligt beteende, mänskliga relationer och mänsklig kommunikation är superintressant så jag har sugit åt mig av alla övningar, metoder och all kunskap vi har fått oss till livs de här dagarna. En del kände jag så klart igen från organisationskommunikationskurserna men en del var också nytt.

Vi fick bland annat fundera kring oss själva i förändring. Jag är en person som tycker om förändring och utmaningar – under förutsättning att det finns en grundtrygghet jag kan luta mig emot. Har jag inte den, så är det svårt att bli riktigt engagerad. Jag behöver hitta min roll i förändringen och i det nya. Har jag ens någon plats där?  Innan jag vet det så går det mesta av min energi åt till oro och spekulationer.

Jag är inte ensam om detta. Det här är så allmänmänskligt. Vi är bara olika när det gäller vad det där behovet av grundtrygghet består av.

Jag tror att man helt enkelt får försöka vända osäkerheten till något positivt för en själv. Ok, jag vet inte hur det slutar. Jag vet inte om jag har en plats i den nya organisationen och jag vet inte hur den platsen i så fall kommer att se ut. Jag vet ju vad jag vill – jag älskar mitt jobb och att kommunicera forskning. Allt det fantastiska som våra kompetenta och engagerade medarbetare gör för samhället. Det är ett privilegium att få arbeta med och omges av sådana duktiga människor. Jag lär mig något nytt varje dag. Jag vill få fortsätta med det. Och nu med den nya organisationen så blir vi ju ännu större, ännu bredare, ännu mer kompetenta. Wow. Ingen blir lyckligare än jag om jag får fortsätta göra det jag älskar så klart.

Men det är inte jag som bestämmer och det jag inte själv kan påverka bör jag inte fokusera så mycket på, utan bara göra mitt bästa utifrån det läget jag har.

Det jag kan göra är att passa på att lära mig så mycket jag kan av själva processen. Både rent professionellt, och personligen. Hur fungerar organisationen i just den här förändringen? Hur jämkar vi samman olika kulturer, olika sätt att arbeta, olika system? Hur jobbar man med att få ihop olika varumärken till ett utan att tappa respektive varumärkes värden både internt och externt? Hur fungerar jag i den här processen? Hur reagerar jag och varför? Hur kan jag lära mig något av det?

Många spännande frågor under vägen!


Photo project: Painting with light

Soap bubbles part two! 🙂 This week’s photo project photos of Jen’s and my project. Don’t forget to check her photos out. I am not sure when she will put them up, but bookmark her blog and enjoy her creativity in generell while waiting for the photos :).

I had so much fun with the soap bubble last week that I continued to play with them this week. This time I used my ledlit hearts wall decoration as bokeh and backlight to the soapbubbles and took the photos with underexposed flash to freeze motion in the dark light. I did ok. It was still slight long exposure of parts of a second so I got some interesting effects (I think…) from that too.

I will start with my least favourite photo.I like the bokeh effect and the trails of light from the slightly long exposure. I *think* the flash sets of directly as I take the photo and freezes the bubbles and then the shutter is open a microsecond longer which creates the those light trails from ”sinking” bubbles.

_MG_7243

These final two photos I am really pleased with myself. I find it hard to choose which one I like more. I like the bokeh lights and ”simplicity” of the first one. I like the many reflexes and light trails of the second one.

_MG_7290

_MG_7224

Here it is, the ledlit hearts wall decoration that I love. 🙂 I bought it for christmas but I think it works all year around!

_MG_7311


Jag tror det ljusnar

Jag tror att det kanske lugnar ned sig lite grann nu i slutet på veckan så att jag kan komma ifatt med bloggandet igen. Men jag kan redan nu varna för dålig uppdatering i början på nästa vecka igen.

Vet ni vad jag funderar på? Just nu är det mycket som händer så jag kommer säkert att behöva ”ursäkta mig” flera gånger i bloggen och jag tycker det börjar bli lite tjatigt! Det finns roligare saker att läsa om i en blogg än en massa ursäkter för att den inte uppdateras två gånger om dagen. Det känns lite enformigt och intetsägande och rätt så ointressant minst sagt.

Så istället sätter jag målet att blogga en gång om dagen måndag till söndag istället för två gånger om dagen måndag till fredag ett tag framöver. Jag satsar på att behålla publiceringstiden kl 15 och skippa morgonuppdateringen. Det borde jag hinna med. Och så får jag fokusera mer på text än bild ett tag eftersom det också är svårt att hinna ut och fota som jag vill dessutom. Jag vet att det är roligare att läsa med bilder, men vad gör man när man inte hinner med riktigt?

På det här sättet behöver jag inte stressa fram två inlägg sent på kvällarna som inte känns genomtänkta och roliga utan bara ”för att jag måste uppdatera bloggen”. Det blir ju inte roligt vare sig för mig eller för er som läser. Och jag kan ägna mer tid åt att läsa och kommentera i andra bloggar.

Vad sägs om detta?