Fotoexperiment och ny kamera

Juldagen. Jag hoppas att ni alla hade en fin julafton. 🙂 Idag har jag bara tagit det lugnt och smällt all god mat från igår. Som vanligt firade vi en lugn och mysig julafton den närmaste familjen hos mormor.

Men jag kunde ju inte låta bli kameran helt idag. Jag hittade ett tips på Kamera & Bild på hur man kan fuska fram en lång slutartid i Photoshop. Det blåser ordentligt i dag så jag såg med blotta ögat hur molnen rörde sig på himlen. Så jag tänkte att även om exemplet handlade om effekt på vatten så kunde jag testa det på molnen. Så upp med stativet på balkongen. Grannarna börjar väl vänja sig vid det här laget… Haha.

Och det fungerade. Det är ju ett jättebra fusktips för mig tills jag får ett fungerade gråfilter för ännu längre slutartider än ND8. Jag är inte nöjd med dem jag köpte eftersom de inte fungerar som det sägs att de ska fungera. Om jag använder flera filter tillsammans så får jag ett rejält, och då menar jag rejält!, magentastick över hela bilden.

Nu var det lagom mörkt ute för att prova med ett filter för att få en slutartid på minst två sekunder enligt instruktion.

Jag tog tio bilder som denna:

himmel 1
(f 8, tid 2 sek, ISO 100. Till och med med bara ett filter märks magentasticket trots snabb automatisk toning för att ta bort det värsta på denna exempelbild)

Och lade ihop dem i tio lager med olika opacitet enligt instruktionerna. Det här blev resultatet:

himmel
Coolt! Det här motsvarar alltså en bild tagen med f 8 och tid 20 sekunder!)

Jag har inte lagt någon energi på perfekt bildbehandling eller motivet i övrigt. Jag ville bara testa själva tipset, innan solen gick ned helt och hållet!

Ny kamera!
Vet ni vad jag mer har gjort idag? Jag har beställt en ny kamera! En Canon 7D Mark II. Några kliv uppåt från min nuvarande trotjänare 550D – jag tror att jag är redo för ”nästa steg”. 550D kommer ju hänga med den också eftersom det är en mycket bra kamera och den är lätt. Jag är så klen i händerna så jag får lätt rörelseoskärpa med tunga kameror. Den nya kameran får därför vara min ”finkamera” för mer krävande stativbilder, och den gamla får vara min alltiallo-kamera för lite mer krävande bilder än ”semesterbilder”-typ. För dem har jag min Canon Powershot G18.


En riktigt god jul! A very Merry Christmas!

godjul
Foto: Marie Elmqvist

Jag önskar alla en riktigt god jul. Här i  Stockholm har vi en mycket grön jul så den där speciella julkänslan som en vit jul ger får vi klara oss utan i år. Men jul är ju framför allt att vara tillsammans. Inte gör det så jättemycket då att marken inte är vit.

Jag tänker på dem som inte har någon att fira jul med. De som är ofrivilligt ensamma. Och på dem, både barn och vuxna, som av andra anledningar fasar för julen.

Alla förtjänar en fin jul! Här kommer lite ljus till alla som behöver.


I wish everyone a very Merry Christmas. Here in Stockholm we have a  very green Christmas, so that special Christmas feeling that we get from a white Christmas we have to do without this year. But Christmas is most of all about being together. So with that perspective, we don’t have to miss a white-covered ground.

I am thinking about those who don’t have someone to celebrate Christmas with. Those who are involuntarily alone. And about those, both children and adults, that for some reason dread Christmas.

Everyone deserves a nice Christmas! Here comes a little light to everyone who needs it.


 

 


Vägen till berättandet

Bloggen har hittills handlat mest om bild.

En annan jätteviktig del av min kreativa resa är skrivandet. Det är en nödvändighet för mig – jag mår helt enkelt väldigt bra av det. Det skrivna ordet är min starkaste röst, där jag känner mig som mest hemma, och trygg.

Att läsa och skriva, och språk i allmänhet, har alltid kommit naturligt för mig. Så naturligt att jag aldrig behövde kämpa med det i skolan. Jag lämnade svenskboken i skolbänken när vi hade läxa. För jag visste att jag redan kunde läsa stycket vi hade i läxa, eller skriva ned det fröken dikterade. På uppsatsskrivningar gick jag bara in och ”skrev ihop” något kring vad det nu var vi skulle skriva om. Jag behövde sällan förbereda mig. Min första femma (högsta betyget när jag gick i skolan) fick jag på just en uppsats.

Det gick så naturligt och enkelt för mig att jag aldrig ens reflekterade över om det var ”roligt att skriva” eller inte. Men svenska och andra språk har alltid varit mina favoritämnen i skolan. Till skillnad från matte som jag avskydde. Det ämnet, och övriga naturvetenskapliga ämnen, var motsatsen till språkämnena. Än idag är jag lika dum när det gäller matte.

När jag slutade skolan och började jobba (i vården till en början) så tappade jag kontakten med språken och skrivandet. Under tiden mellan typ tjugoårsåldern och upp till trettio trodde jag till och med ett tag att jag inte kunde skriva. Men det är inte så konstigt. Det gällde det mesta – trodde liksom inte att jag var bra på någonting under den tiden.

Men så ville jag vidare. Jag tänkte tillbaka på skolåren. Vad var jag bra på? Vad tyckte jag om? Jo det var ju språken. Och att skriva. Jag kunde ju det! Då hittade jag till slut kommunikatörsyrket och utbildade mig på universitetet i svenska och medie- och kommunikationsvetenskap och olika journalistiska kurser.

Nu är skrivandet ett självklart inslag i mitt jobb som kommunikatör. Världens roligaste jobb. Men både jobb och utbildning har ju koncentrerats kring sakprosa i olika sammanhang. Journalistiska texter, akademiska texter, populärvetenskapliga texter, texter för webben, mottagaranpassade budskap, sociala medier med mera och med mera… Jag har inte samma övning i ett kreativt berättande.

Visst är berättande en viktig del i sakprosan också för att skapa intresse och engagemang hos mottagaren, men det baseras på verkligheten. Jag vill utforska min fantasi. Min förmåga att skapa miljöer, karaktärer och historier som berör på ett mer skönlitterärt sätt.

För även om jag har lätt för att skriva, så är det trots allt en färdighet som man övar upp och lär sig hela tiden. Ju mer man skriver, desto bättre skriver man. Jag har skrivit väldigt lite skönlitterära texter. Så övning är precis vad jag behöver.

Den resan vill jag påbörja i alla fall här i bloggen. 🙂


Holidays are coming

When this entry goes ”live”, I am at work, a couple of hours away from a two and a half week holiday over Christmas and New Year’s!

I am writing this in my bed the night before, before I go to sleep – am so tired!

So to make this simple but hopefully a little bit interesting – I thought I’d be doing a short Christmas tag. I found a list of ten questions on the internet about Christmas that I thought I’d answer. Just for fun! And I would love to read your answers too in a comment here or if you have your own blog you can take the tag with you and answer it there. Just give me your address so I can read them.

Ok here we go

1. Whats Your Favorite Holiday Movie?
International: Love Actually. Swedish: Astrid Lindgrens jul 🙂

2. What Are Your Favorite Christmas Colors?
Red and green

3. Do You Like To Stay in Your PJs Or Dress Up For Christmas?
Neither, we celebrate very laid back only the closest family so just casual comfortable clothes.

4. If You Could Only Buy One Person a Present This Year Who Would It Be?
A donation to Stockholms katthem (a cat shelter) where I volunteer. We don’t buy presents any more for Christmas. 🙂

5. Do You Open Your Presents Christmas Eve Or Christmas Morning?
Traditionally on Christmas Eve here in Sweden.

6. Have You Ever Built a Ginger Bread House?
Yes, a looooooong time ago. When I was a child at daycare.

7. What Do You Like To Do On Your Christmas Break?
Relax as much as I can! Hang out with friends and family. This year I plan to get out there and practise with the camera.

8. Any Christmas Wishes?
Peace on this troubled Earth – and for my friends and family to have a wonderful holiday and to stay healthy and happy!

9. Favorite Christmas Smell?
I have no sense of smell – so no particular smell for me.

10. Favorite Christmas Meal Or Treat?
Julskinka! (Traditional Christmas ham). And salmon.

julbock_5679168ce087c35da7e4a8091
A very old photo by me! Hmm yes, I have improved technically since then… 🙂

Winter Wonderland no more?

Where is winter?

Outside the grass is actually green. The leaves have left the trees since long ago – but there is actually green grass in December.  It’s warmer than on Midsummer’s Eve for God’s sake – we’ve had up to 12 degrees! I don’t know which is most weird – warmer than normal in December, or colder than normal in June??

It’s an upside-down world. What is happening to the weather? Am I the only one who find the weirder and weirder weather scary? Something is not right.

I also wonder if we have the time to stop the effects of global warming. How many big ”climate meetings” have there been with ”the urgent need to come together to stop the development”, that end up with nothing. Because short-term profit and hunger for power are more important than having a world left to give to our children and their children.

And instead of coming together to save the world – our common home, we keep fighting and hating and killing each other. Talk about screwed up priorities…

Mankind must be the stupidest animal that has ever existed. A species doing everything it can to extinct itself – for power and greed!

Meanwhile – I miss the beauty of peaceful snow sparkling in the rays of the pale winter sun, ice crystals, and snow-covered postcard trees and meadows.

vinter3_56786f622a6b229790531d47

A low-res mobile photo from 5th of December 2012. Taken right outside work – frosty trees, snowy ground and beautiful pale winter light. Sigh.


Skymning

Jag hämtar lite luft, drar några djupa andetag i den vindpinade luften och ser ut mot skymningen från balkongen.  Vart tar tiden vägen? Julfriden har inte riktigt infunnit sig för mig ännu. Jag har inte hunnit förstå att jag bara jobbar två dagar till och att jag sedan är julledig. Livet liksom bara rullar på i samma fart hela tiden så man hinner inte ens tänka mer än någon dag framåt bara. Och vips – så är det jul.

Det var ju nyss sommar? Eller?

Jag försöker tänka tillbaka på allt som har hänt sedan sommaren men det är ett töcken. Allt flyter ihop i sekunder, minuter, dagar, nätter och dygn utan början och utan slut. Ett enda långt kretslopp utan avbrott. Tankarna går för fort.

Det är dags att stanna upp och hämta igen tiden. Hinna ikapp allting. Den så viktiga tiden för reflektion som det blir mindre och mindre av i vår hektiska värld. Julledigheten ger förhoppningsvis den välbehövliga pausen för detta och att hämta nya krafter inför ett nytt år. Det är nog först när jag inte vaknar av väckarklockan på onsdag som jag hittar en begynnande känsla av julefrid.

Har du hittat julefriden?

skymning_567711f29606ee2faa607516
Foto: Marie Elmqvist


Fjärde advent

När jag skriver detta tänder vi fjärde ljuset i advent. På torsdag är det julafton. Idag är det alltså söndagen innan jul. Fast ni läser det imorgon på måndag. Jag hoppas att ni hade en fin fjärde advent.

Årets mörkaste dag kommer i veckan. Vintersolståndet sker den 22 december kl 5:48. Nu blir det inte mörkare. Från och med tisdag så blir dagarna åter ljusare. Även om det bara är någon minuts skillnad per dag nu i början så är det åt rätt håll. Eftersom vi har en sådan varm och konstig vinter så finns ingen vacker vit snö som lyser upp tillvaron. Inte här i Stockholmsområdet i alla fall. Allt är bara mörkt, mörkt, mörkt.

Längtar du efter ljuset lika mycket som jag?

Vore det inte för advent hade vi inget ljus alls denna tiden på året. Därför är detta inlägg en hyllning till adventstiden – och den fjärde söndagen i advent.

Film och foto: Marie Elmqvist


Huset vid sjön

Den förlamande skräcken. Nu kände hon den igen, på samma sätt som då. Barndomsidyllen som var hennes paradis när pappa fortfarande levde men som blev till en konstant mardröm när en annan man kom in i hennes och mammas liv. Nio år var hon då det allra hemskaste hemska hände.

”Jag vill aldrig tillbaka dit – jag kan inte! Ska jag utsätta mig för det här?” Hon stannade tvekande till när hon skymtade huset. Ångesten bankade i bröstet. Så vuxen hon var så blev hon genast nio år igen när minnena tog över och hon var tillbaka i huset. Då.

Mammas skrik ekade i huvudet. ”Spring Emma, spring! Vänd dig om och spring, titta inte bakåt. Stanna inte, spring! Du vet vart!”.  Emma hörde paniken, rädslan och uppgivenheten i mammas röst. Hon förstod med en obeskrivligt ohygglig klarhet direkt vad det betydde. Mamma kämpade inte längre för sitt eget liv, utan för hennes. Mardrömmen är sann.

Nu var hon framme vid sjön. Hennes barndoms sjö. Hur kunde en sådan idyllisk plats som var total lycka och kärlek förbytas till något så fasansfullt som hon kände när hon såg den nu?  Huset var hennes, men hon hade aldrig kommit tillbaka efter den dagen. Hennes moster hade hyrt ut det och hållit efter det. Själv hade hon inte velat veta av det. Men nu var moster gammal och klarade inte att ta hand om huset längre. Nu fanns det bara hon kvar. Den dagen kommer då det förflutna kommer ikapp. Till slut kan man inte fly från det längre. Den dagen var nu. Hon fortsatte att gå och minnena tog henne tillbaka igen.

Mamma kämpade emot de rasande slagen och höll ut så gott hon kunde, så att Emma skulle hinna ut. Hon sprang, men lydde inte mammas ord helt och hållet – hon tittade bakåt. Och den synen, som hennes mamma hade velat skona henne ifrån, kommer hon aldrig att glömma. Mamma som sjunker ihop när hon får det sista slaget. Hennes livlösa kropp på golvet. Blodet spred sig som en pöl under henne och hon var full av blåmärken och sår över hela kroppen. Emma hann möta det totala vansinnet i hans blick i en snabb sekund. Skräcken fick hela hennes kropp att frysa till is. Allt stannade och tystnade omkring henne. Tiden stod stilla. Det enda hon förnimmade var ett förtvivlat skrik som ljöd i hela hennes kropp. Så högt som hon aldrig har skrikit förut, men det var ingen annan än hon själv som hörde det. Mamma…nej!!

Sedan kunde hon äntligen springa – och hon sprang så att det brann i lungorna. Hon kämpade sig fram genom skräck och gråt. Nu är båda borta. Mamma finns inte mer. Han har dödat henne. Pappa finns inte mer. Hon såg bakåt – han följde inte efter. När hon väl kom fram till sin moster och fick ur sig vad som hade hänt så rasade hennes liv.

Det visade sig senare att han hade dödat sig själv efteråt. Polisen hade hittat mamma på golvet och honom i ett rep om halsen i garaget. Han tog hennes mamma, hennes trygghet och hennes barndom med sig i döden. Han lämnade efter sig mardrömmar, ångest och otrygghet. Det var för hemskt. Hon kunde inte tänka på eller ens prata om vare sig honom, mamma eller pappa utan att gå sönder. På nioåringars vis hade hon stängt den dörren för alltid.

När hon kom fram till huset såg hon dem alla sitta på verandan – mamma, pappa och hon.  Hon såg de långa härliga underbara söndagsfrukostarna i den varma morgonsolen på sommaren. De kunde sitta där och prata bort flera timmar. Mamma och pappa hade aldrig bråttom på söndagar. En svart liten fågel satt stadigt med klorna om räcket och betraktade henne. Den flyttade inte ens på sig när hon klev upp för trappen och satte nyckeln i låset. När hon vände sig om satt fågeln fortfarande där och följde henne med blicken. Hon rös till, men mötte fågelns gula blick. Då kraxade den till, och flög iväg. Huset doftade rent och  solljuset flödade igenom rummen. Hon tog ett djupt andetag och tog in ljuset – och plötsligt kände hon hur mörkret försvann. Till sin förvåning kände hon sig för första gången sedan den dagen som hemma igen. Hon gick in i mammas och pappas gamla sovrum. Då kände hon en varm behaglig vind svepa förbi. ”Varför är fönstret öppet?” tänkte hon och vände sig om. Fönstret var stängt.

”Välkommen hem, vår allra käraste lilla Emma!”

svartvitt2_56733cb5ddf2b31c5152ba18
Foto: Marie Elmqvist

Thoughts by the lake

Introversion at its best. In a setting like this I can get totally lost in my own thoughts. Just looking at the beautiful nature and water around me sets my mind free and the thoughts come as they please. I just let them come – I don’t control them – both positive and negative thoughts are welcome.  Some just pass by, others I hold on to longer. The thoughts are an unorganised mix of memories, people – both living and dead, both strangers and friends and family, and issues of all kinds, both big and small. A free flow of thoughts. And I love it!

Do you ever stop to think? Just let the mind go? How? 🙂

tankarvidsjon_blogg_5671d9529606ee38005a5994
Photo: Marie Elmqvist

Transparency

I have never been good at hiding my feelings. My face is like an open book to my soul. I wish I had more of a poker face sometimes. It makes me feel like I’m transparent, like people sometimes see right through me. At the same time I have a strong integrity. I don’t want to show ”everything”. Some things I just want to keep to myself. Knowing that I can’t hide what I feel, makes me feel exposed. Fragile. However, I also feel that my emotional vulnerability is my strength. I am an emotional being, an introverted soul at heart where my mind is strongly connected to my feelings. This makes me grounded – I am what I am – what you see is what you get. So I kind of like this transparency at the same time. I just want to be able to choose how transparent I want to be in different situations.

Maybe this inner conflict of being transparent but wanting control is part of my longing for creative expression? So that I can expose my emotions in a more controlled manner? Expose, but not reveal?

lov_566f35359606ee7199491ef7
Photo: Marie Elmqvist