High-key och Low-key

Eftersom jag inte hann ut i helgen heller för att fota så kom jag på att jag ville testa att fota svartvitt, och leka med highkey (alltså överexponerat och lite kontrast) och lowkey (mycket mörka partier, skuggor, lite ljus och mycket kontrast). Dessutom fortsätter jag på det lite obekväma spåret med att fota självporträtt. När man inte har någon annan så får man ta vad man har. Lika obekvämt som det är att spela in sig själv är det att fota sig själv. Men det är lika bra att vänja sig.

Först tog jag fram min stora billiga studiolampa och lekte med. Då fick jag denna highkeybild som ser mycket mer highkey ut i Photoshop av någon anledning.

svartvit_highkey

Behöver experimentera mer för att få ett fint och intressant ljus. Det är svårt att få till när man har så begränsat utrymme som jag har och inte har något att reflektera ljuset med samt svårt att hitta skärpan när man tar kort på sig själv. Men allt detta gör ju bara att man måste bli ännu mer kreativ och desto mer övning blir det.

Här är lowkeybilden. Jag hade ett blockljus som enda ljuskälla. Här var det en ännu större utmaning att sätta skärpan. Jag ställde in den med lampan tänd och autofokus med hjälp av fjärrutlösaren. Och när skärpan var inställd så satte jag på manuell fokus och släckte lampan. Med en markering i golvet försökte jag att ställa mig på exakt samma plats. Helt hundra blev det ju inte, men det kunde varit värre. Jag tycker bilden blev ok, förutom att det blev en konstig skarp skuggning vid axeln. Jag skulle gärna ha velat att ljuset inte var så utfrätt, men jag vet inte hur jag löser det.

svartvit

Jag testade även att lägga en ton på bilden. Först en kall cyanton:

cyan3

Sedan en varmare sepialiknande ton:

sepia2

Själv föredrar jag originalbilden i helt svartvit, därefter sepia.

Vad tycker du?


Landet utanför stan

Att vara i Elfvik, och många andra ställen på Lidingö, är som att komma ut till landet. Staden känns långt borta, ändå är den bara en halvtimme bort. Jag känner mig oerhört priviligierad som kan bo med naturen som granne trots att jag bor i en storstad. På sätt och vis kan man säga att man får det bästa av två världar. Närheten till det enklare stadslivet där allting finns. Och närheten till naturen och stillheten.

Men jag erkänner att jag inte skulle ha något emot att bo ännu närmare naturen. Ett hus i skärgården är ju en dröm. Minns ni serien Skärgårdsdoktorn? Den gick på TV i slutet av 90-talet för er som är för unga för att ha sett den. Jag älskade den. Det var som att titta på mitt drömliv. Att kunna både bo och jobba i skärgården och uppleva alla årstider, inte bara att komma ”på besök” under vår, sommar och höst med båten. Det är så vackert därute så det tar andan ur en. Dessutom tyckte min pappa också om serien. Och serien handlar ju om en pappa och en dotter som lever utan mamman, som är läkare i Afrika. Det fanns så många likheter mellan deras relation i serien, och min och pappas relation. Jag tror att detta tilltalade både mig och pappa.

Här är några jättegamla bilder som jag tog med min gamla filmkamera, innan den digitala revolutionen. Gud vad gammal jag är…! 🙂  Jag tog dem en sen augustikväll, när vi firade pappas näst sista födelsedag med en minikräftskiva på båten i en naturhamn i skärgården. Det var en magiskt vacker kväll. Jag tror att bilden är tagen 2004 eller 2005. Pappa dog 2006.

Bilderna är inskannade med en kontorsskanner så kvaliteten är väl sådär. Men ibland räcker det med en inskannad bild för att väcka fina minnen till liv.

noreply@sp.se_20160120_122654

noreply@sp.se_20160120_122837

noreply@sp.se_20160120_122947

 

 

 


Ett fönster mot fantasin

Det här är en bild som jag själv tycker mycket om från min fotopromenad. Det är nog min egen favorit tror jag. Det första jag fastnade för var de väderbitna spröjsade fönstren på det fina lusthuset nere vid vattnet. Det var vackert.

Jag började fantisera om vad som hade hänt där när huset var nytt. Det känns som ett lusthus för herrskapsfolk från början av förra seklet. Jag kunde se Astrid Lindgrens Madicken och Lisabet leka därinne. Eller en första stulen blyg kyss i smyg av två unga älskande. Båda i vackra vita sekelskifteskläder. Hon med spets i sin vita sommarklänning och ett spetsparasoll mot solen, och han i hög hatt och vit kostym. Jag kunde se herrskapet självt sitta där i den ljusa sommarnatten och se ut över vattnet. För i min fantasi var det romantisk och ljus sommar, fast jag var omgiven av vitaste snö och bitande kyla.

Därefter såg jag hur fint omgivningarna speglades i fönstren. Då kom vintern och nuet  tillbaka, och jag fick en annan känsla. Jag sökte länge tills jag hittade den bilden jag ville ha i fönstret. Till slut hittade jag den. Och nu berättar fönstret en helt annan historia. Och den milda vintervita färgskalan speglar den kyliga men fridfullt vackra vintern.

Jag blev lycklig över bilden – den blev precis som jag såg den i huvudet! 🙂

Tycker du om den?

mg_60962


Isen har bundit sjön

Och det med råge. Det är otroligt vilka skapelser naturen får till alltså. Jag krånglade mig ned till strandkanten på hala stenar och hal sand. Ja – sanden var snöfri men frusen. Höll på att trilla en gång. Med kameran i handen. Som tur var kunde jag hålla balansen men det var alldeles för nära att jag föll omkull. Kamera och objektiv hade ju mosats. Och nästan 20 000 kronor!

Isbilderna jag har tagit här nedan tog jag där det är större vatten där både Finlands- och Estlandsfärjorna och skärgårdsbåtarna tuffar förbi i sina isrännor. Här är isen säkerligen tunnare, oplogad och dessutom lite knögglig och svåråkt. Men när jag promenerade längre in i viken och tog en tepaus, såg jag människor som åkte skridskor och skidor och barn som åkte släde på vattnet. Himmeln var klarblå och solen vintrigt blekgul. Det glittrade snökristaller över hela vattnet. Alltså det var så himla fint!

_MG_6092

_MG_6110

Frusen gren täckt av is

_MG_6105

Hur kan vattnet frysa så här? ❤

Naturen ÄR fantastisk!

 


Vackra vinter, vackra Elfvik

Alltså gud så vackert det har varit i helgen. Sådana perfekta vinterdagar som man drömmer om under sommarens värmeböljor och glömmer bort slasket och mörkret. Perfekt för att ge sig ut och fota medan vintern finns kvar. Nästa helg blir det nollgradigt eller någon plusgrad lagom till lördag. Då ska jag ut och slira på glashala vägar till katthemmet. Vi får se om jag låter bilen stå och åker kommunalt. Backen till och från katthemmet är inte att leka med!

Den dagen, den sorgen. Nu är det nu. Jag hade som sagt en fantastisk dag med kameran i mitt älskade Elfvik. Jag hade till och med förberett mig genom att köpa nya skor som ska hålla fötterna varma ned till -30 grader. Förra gången jag var ute var jag varm på kroppen med stora dunjackan och täckbyxor, men jag höll på att frysa tårna av mig. Fy satan så kall jag var om fötterna. De blev inte varma på flera timmar när jag kom hem. Idag var det varmt och gott om fötterna. Dock hade jag fel strumpor på mig. De åkte liksom av foten inne i skorna så jag fick ta av skorna och dra upp strumporna flera gånger. Det gjorde också att jag fick ett litet skavsår på fotknölen på höger fot när bara huden gneds mot skon. Men med rätt strumpor blir skorna super.

Så här ser de ut:

_MG_6081

Jag med mina smala ynkliga fötter och ickeexisterande vader ser ut som elefantfot med dessa skor på. Men vem bryr sig så länge fötterna är varma!

Uppdraget idag var även att ta bilder till mitt och Jens trädprojekt. Nästa tema är svartvitt helt enkelt. Två bilder fick jag som jag blev tillräckligt nöjd med – de får ni se på min English Thursday på torsdag. Jag passade också på att fortsätta förra veckans tema och veckan före det – texture (struktur) och texture svartvit. Jag var inte nöjd med bilderna jag presenterade då, för jag hann inte ut och fota som jag ville. Här kommer två försök till strukturbilder. Jen är en fena på detta (se hennes bilder här och här)  medan jag tycker att det är svårt att få intressanta bilder.

Struktur i färg

_MG_6176

Svartvit struktur:

_MG_6181

Vad tycker ni? Ska jag välja någon så tycker jag mest om den svartvita. Men om de är bra bilder på struktur kan jag inte riktigt avgöra… Men barken var i alla fall väldigt vacker i verkligheten. 🙂

Häng med kl 14 då nästa inlägg kommer. Isigt.

 

 


Nu blir det kallt

Det ska bli riktigt kallt i helgen! Det snöar just nu för fullt efter töandet igår som tur är så det finns chans att det blir riktigt fina vinterdagar. Men fy så slaskigt och slirigt det var igår – vilken sörja. Bilen är lika smutsig igen redan. Jag tror dock inte det är någon idé att försöka tvätta den innan den är reparerad efter min fadäs i lördags. Apropå bilen så ringde jag verkstaden igår (måndag) och de skulle ta in ett nytt lock och måla det i bilens färg. På torsdag kommer de att ringa mig. Men jag tror att jag kommer behöva lämna in bilen för lacken är lite skadad i ”hålet”. Jag antar att de måste fixa det. Och då kan de väl lika gärna fixa reporna också antar jag. Vi får se vad de säger och hur mycket det kommer att kosta.

Tillbaka till kylan. På fredag ska det bli -20 här i Stockholm. Det blir i så fall säsongens kallaste dag här nere. Och så håller kylan i sig över helgen. Men nästa torsdag ska det bli 5 grader varmt. Så vintern blir kortvarig. Enligt prognosen ska det bli växlande molnighet på lördag och sol på söndag. Det pressar på fototarmen. I helgen måste jag ge mig ut och fota vintern medan den är kvar, klar och kall. Om nu bara kamerabatteriet klarar kylan.

Men vet ni vad som är så härligt trots mildgraderna på torsdag? Jo, då är dagen hela 34 minuter längre än idag. Från oktober då vi går tillbaka till vintertid till vintersolståndet blundar jag för soltiderna när dagarna bara blir kortare. Det är nog deprimerande utan att behöva se det svart på vitt.  Men så fort det har vänt så håller jag stenkoll och räknar minuter tills ljuset återvänder. Ända till midsommar. Åh jag älskar sommarljuset när det är ljust långt in på natten.

Jag bryter av vinterbilderna med en gammal sommarbild tagen på Skansen från sommaren 2014 som jag tycker om! Det var värmebölja och det var över 30 grader varmt! Visst känns det avlägset?

Längtar du efter vår och sommar eller vill du ha kvar vintern?

skansen

Foto: Marie Elmqvist


Snö

Ännu en fantastisk vinterdag igår. Solen sken så där blekgult som den bara gör på vintern och morgonens dimma hade bäddat in träden med frost. Jag tog med min kära mormor ut till Elfvik med bilen innan vi åkte hem till mig och fikade. Då möttes vi av denna vy. Det var så klart ännu vackrare i verkligheten och en otrolig pelareffekt på solen som jag inte kunde fånga riktigt med mobilkameran. Gårdagens solnedgång var något av det vackraste jag har sett. Den här gången är det ingen slutartideffekt på vattnet, utan äkta is! 😉

elfvik
Foto: Marie Elmqvist. (Mobilfoto)

Idag sken ingen sol. Istället kom en snökanon. Det såg ut så här:

_K8A5990
Snökanon. Foto Marie Elmqvist

hållplats
Väntan. Ny tidtabell.  Foto Marie Elmqvist

Hur ser det ut hos dig?


Time lapse

Alltså gud vad tiden går!

Jag trodde att det skulle vara lättare att hinna med att blogga när jag är ledig. Men det är tvärtom! Det är svårare att få till det utan vardagsrutinerna konstigt nog.

Jag ska försöka hinna minst ett inlägg om dagen i alla fall denna sista semestervecka.

Apropå körkort så har jag idag för första gången kört in bilen i en biltvätt själv. Fast med assistans bredvid mig i form av mammas man som också hjälpte mig med övningskörning mellan bilskolelektionerna. Man kan ha en sämre handledare än en skicklig bilförare som kört bil i 50 år, eller hur? Jag ser verkligen upp till honom när det gäller att köra bil. Så mycket erfarenhet och han kör tryggt och säkert.

Vi får se om jag vågar köra in själv nästa gång. Eller om jag känner att jag behöver ett varv till. Förhoppningsvis ska jag våga mig på det. Som sagt, det här året handlar ju om att utmana sina rädslor. Men i det här fallet är det mer tvivel på min egen förmåga att bedöma avstånd och placera bilen, än rädsla i sig. Övning ger färdighet!

Apropå övning så har jag nu gjort om mitt experiment av intervallfotografering. Jag kom på att testa det på smältande is. Jag använde ett värmeljus för att skynda på processen och få lite ”ljuseffekter”, och lät kameran ta 80 bilder, en bild var 15:e sekund.  Sedan lade jag ihop bilderna till en time lapse-film. Precis som i mitt första experiment så blir det liksom ”hopp” i filmen fast jag provade att ta fler bilder med kortare mellanrum denna gång. Kanske jag ska ha längre slutartider på bilderna? Jaja, det var kul att prova i alla fall 🙂 Vore kul att testa från balkongen en dag och se några timmar passera förbi i bild. Vore kul att göra samma sak på Lidingöbron. Ja det finns mycket kul man skulle kunna göra med detta. Jag måste bara lära mig liiite *ironi* mer först.

Så här blev det: