2021 var året då jag insåg att jag måste var kreativ för att må bra. Tack vare ett hemskt 2020. Ibland måste livet slå en rejält hårt i ansiktet för att man ska vakna! 🙂 2020 var ett av de värsta åren i mitt liv. Mormor dog, jag blev sjukskriven för utmattning och i samband med det upptäcktes sköldkörtelproblem och dramatisk långdragen cancerutredning av halsknöl i sköldkörteln. Med mera, med mera! Det var ett ohyggligt tufft år! Men – när faran var över i slutet av året så tänkte jag att jag ta mig tusan inte att ska ha gått igenom ett sådant helvetiskt år i onödan. Att jag tog mig igenom allt skit som hände och fick leva betyder att 2020 var meningen på något sätt. (Förutom att mormor dog i pandemin. Det var INTE meningen! Förbaskade skitvirus :() Det skulle lära mig något. 2020 tvingade mig se livets […]
Två steg framåt och ett tillbaka. Det är sanningen vid återhämtning efter utmattning. Det ledde till ett längre uppehåll än planerat här på bloggen! Från och med nu inga deadlines privat heller! Men vilka framsteg jag ändå har gjort. Självberöm är så viktigt. Och att inte jämföra oss med andra, bara oss själva.
Thank you! ❤️❤️
Good to see you back writing! X
Tack för fina ord!! Såg inte din kommentar förrän nu! Förstår inte hur jag kunnat missa att se och godkänna…
Så fantastiskt skrivet! Du sätter verkligen ord på tillvaron o det vackra i stunden o i ögonblicket, det som ingår…
[…] bild tog jag med för att den är tidig vår för mig. Detta var en aprilmorgon för tre år…