2021 var året då jag insåg att jag måste var kreativ för att må bra. Tack vare ett hemskt 2020. Ibland måste livet slå en rejält hårt i ansiktet för att man ska vakna! 🙂

2020 var ett av de värsta åren i mitt liv. Mormor dog, jag blev sjukskriven för utmattning och i samband med det upptäcktes sköldkörtelproblem och dramatisk långdragen cancerutredning av halsknöl i sköldkörteln. Med mera, med mera! Det var ett ohyggligt tufft år!

Men – när faran var över i slutet av året så tänkte jag att jag ta mig tusan inte att ska ha gått igenom ett sådant helvetiskt år i onödan. Att jag tog mig igenom allt skit som hände och fick leva betyder att 2020 var meningen på något sätt. (Förutom att mormor dog i pandemin. Det var INTE meningen! Förbaskade skitvirus :() Det skulle lära mig något. 2020 tvingade mig se livets skörhet, och att inse, på riktigt, att jag inte är odödlig. Att livet sker här och nu och allt man tar för givet kan ställas på ända när som helst! Jag insåg att jag måste se till att leva i nuet. Inte i framtiden. Jag måste vara så sann mot mig själv och mina drömmar som jag kan för att kunna leva i harmoni med mig själv här och nu. När jag lyssnade inåt, var det kreativiteten som ropade högst. Och jag kände så starkt att jag ska leva ett mer kreativt liv. Nu. Inte sen!

Blixtrande idé

Denna insikt ledde i början på 2021 till att jag väckte liv i Creative Being igen. Creative Being var ursprungligen endast min blogg om min egen trevande kreativa resa. Men nu kände jag att det skulle bli något mer. Jag ville använda Creative Being för att nå ut till andra som jag. Som kände samma kreativa längtan men som precis som jag saknar kreativt mod och självförtroende. Men det behövdes något att bygga på. Att bara blogga ”introvert” om min egen resa räcker inte. Hur kan jag som icke-konstnär nå ut till andra icke-konstnärer som drömmer om ett kreativt liv men som saknar det där kreativa självförtroendet och precis som jag tror att de inte kan? Svaret kom klyschigt nog som en blixt från klar himmel. Det var verkligen så. Kaboom blixtrade det till i hjärnan när svaret kom!

Genom meditativ konst! Så klart!

Meditativ konst väckte mitt kreativa mod

Det var ju tack vare meditativ konst som mitt kreativa mod började på riktigt! Då, tidigt 2017 när jag upptäckte tangling och mandalas, och sedemera doodling, hittade jag något som jag som inte är konstnärligt lagd faktiskt kan skapa – alla kan skapa meditativ konst. Med enkla mönster och instruktioner kunde till och med jag faktiskt skapa något fint. Inte Picassomålningar eller utställningskonst, utan något tillräckligt fint men kravlöst som jag skapar bara för min egen skull. Jag upptäckte också hur välgörande det var för själen. Hur jag, som inte kan meditera om jag så fick betalt, tack vare dessa mönster äntligen hittade ett sätt att koppla av i själen. Mindfulness genom den kreativa processen! Men så underbart. Jag blev helt betagen. Mitt kreativa mod växte. Men så började resan mot utmattningen – den började inte 2020 när jag till slut kraschade utan långt långt långt tidigare. Jag hade inte ork över för det kreativa. Det som fick mig att må så bra. Förrän då 2020 hårdhänt väckte mig och kreativiteten ropade på uppmärksamhet när jag väl tog mig tid att lyssna.

Jag har också alltid tyckt om att skapa för webben. Jag kodade min allra första hemsida i html-kod i Anteckningar för Netscape 1996! Och har bloggat i olika omgångar sedan 2005! Att skapa för sociala medier har alltid talat till mig kreativt men jag har inte riktigt hittat rätt tidigare (utanför jobbet!). Med Creative Being insåg jag att allt föll på plats! Nu kan jag använda det kreativa jag alltid har tilltalats av med sociala medier för att nå ut med Creative Being.

Onlinekurs och jobbiga återfall

För att förkovra mig ordentligt i att bygga ett socialt personligt varumärke så investerade jag i onlinekursen Social Brandlab förra våren. Men att gå tillbaka till att jobba heltid inklusive rehabilitering och att försöka gå en utbildning och samtidgt försöka få snurr på Creative Beings kanaler gick inte ihop, så 2021 blev ett år då jag fick jobba i ”etapper” med många återfall i utmattningen. Det har nog de få som eventuellt följer denna blogg, och du som följer mig på Instagram, lagt märke till 😉 Jag ville så mycket men det slog bakut. Många jobbiga knäckande återfall. Fy satan vad de tar på psyket :(. När återfallen kom lade jag allt fokus på jobbet och rehabiliteringen blev ytterligare ett ”projekt” där varje bakslag var ett misslyckande och jag slutade lyssna på vad själen ville igen och mådde skit både fysiskt och psykiskt. Ohållbart så klart!

Acceptans och balans

Sommarledigheten gav mig den paus jag behövde för att en gång för alla på riktigt förstå vikten av balans och acceptans som psykologen alltid pratade om och som jag fattade med intellektet men psyket så klart inte tog in. Men sommaren gav mig den extra tiden jag behövde för att det faktiskt äntligen kunde landa även mentalt. Att acceptera att jag inte kan ge 100% till allt jag vill. Inte ens om jag vore frisk. Att acceptera att jag inte har full kapacitet just nu och inte ens har 100% att ge, och att jag måste lyssna på kroppen när energin är låg och hushålla med den så att det räcker till att ge balans åt alla delar i livet om jag ska kunna må bra och känna glädje. Nu kunde jag se rehabiliteringen i ett annat ljus, ett ljus av acceptans att energin tar slut väldigt fort, att två steg fram och ett tillbaka ÄR faktiskt en del av återhämtningen och viktigast av allt — att det är OK! Rehabiliteringen är inte ytterligare ett projekt med deadline! Faktum är ju att jag inte vet hur ”slutmålet” ser ut eftersom jag ju inte med något uns av sunt förnuft kan eftersträva att återgå till hur jag levde innan utmattningen. Att inte veta vad mitt ”nya normala” är har tagit lång tid att acceptera. Nu är jag mer nyfiken och vågar tro på att mitt nya normala kommer att bli till något bättre. Att det är OK att säga nej och stopp när kroppen och själen säger till. Både till mig själv och omgivningen.

Nå, efter dessa värdefulla insikter fortsatte året i etapper. Tänkte starta om Social Brandlab i höstens omgång men återigen blev det för mycket så jag fick prioritera bort det igen. Men denna gång gjorde jag ett medvetet val utan att känna det som ett misslyckande. Jag fick även sänka tempot på Creative Being igen. För att orka med lite, istället för ingenting. En sak jag har lärt mig under rehabiliteringen är att fokusera på det jag klarar av, istället för det jag inte klarar just nu. Och när jag ser tillbaka på 2021, så har jag faktiskt kommit riktigt långt i återhämtningen, både privat och på jobbet. Trots sköldkörtelproblemen som driver på utmattningen och återfallen så är jag ändå starkare nu än för ett år sedan!

Kommit en bit på väg ändå

När jag ser tillbaka på Creative Being under 2021 så har jag trots långa pauser ändå åstadkommit en hel del! Jag har bland annat skapat den nya hemsidan, bytt webbhotell och flyttat bloggen. Jag har startat instagramkontot från noll. Jag har kommit igång med facebook-gruppen där alla medlemmar bidrar så fantastiskt fint! Jag kunde i slutet av året äntligen publicera första avsnittet av post it-sessions.

2022 kommer säkert också ske etappvis. Jag fortsätter min rehabilitering och hoppas att tiden mellan återfallen blir längre och topparna dessemellan högre. Jag har ju ändå för varje återfall kommit tillbaka lite starkare än innan så jag har gott hopp. Men det gäller att fortsätta jobba med balans och acceptans och hushålla med energin. Lyssna på kroppen.

Jag ser fram emot att fortsätta resan med Creative Being tillsammans med dig och att jag under 2022 ska lyckas nå ut till fler och inspirera till ett kreativt liv för oss icke-konstnärer!

Ett steg i taget!