Fotoutmaningen igång! :)

Nu är den första kreativa utmaningen på Creative Being igång på instagram! Det är bara att gå ut med mobilen och ta foton med ljus! Tagga #creativebeingse. Kom ihåg att ha kul. Detta är en utmaning för alla som har en mobiltelefon med kamera! Du behöver absolut inte vara en ”duktig fotograf”. Alla kan fota! Ställ upp med hur många bilder du vill. Nu vill jag se många bilder! Kommer självklart dela med mig av bilderna i utmaningen!


Jag valde bilden jag dissade!

Så det kan gå! 😀

Igår var det fotokurs igen och redovisning av den första uppgiften som var tema ljus. Så fantastiskt kul att få se hur alla hade tolkat temat. Jag tyckte alla hade tagit så fina bilder. Jag hade så svårt att välja bild till uppgiften. Eftersom min jakt på ljusbilden hade lite utmaningar och jag inte blev helt nöjd så var det svårt att välja. De bilderna som jag tyckte blev någorlunda bra, tyckte jag inte i efterhand speglade temat. Visst var det fint ljus men det var liksom inte ljuset som var fokuset. Här kan du se de andra bilderna jag tog den dagen i ett bildspel:

Så det slutade med att jag faktiskt valde den allra första bilden jag tog på den första ”misslyckade” dagen. Även om den i mina ögon saknade det där lilla extra så var det den enda som faktiskt följde temat tyckte jag. Så då fick det bli den. Den fick faktiskt lite bättre feedback än jag hade förväntat mig. Nu är det ju så att alla bilder får bra feedback på en sådan kurs – man är ju faktiskt där för att lära sig! Vad tycker du? Tolkar den temat ljus?

Vi skulle också välja en favoritbild vi har tagit tidigare. Det var jättesvårt! För det finns alltid någonting i alla mina bilder som jag inte tycker om. Den där kritiska rösten som vi ska lära oss att inte lyssna på! Jag anammade min egen filosofi och valde en bild där jag tycker att ljuset och landskapet är superfint för att spinna vidare på ljustemat, men jag är inte nöjd med kompositionen:

Det positiva var att jag var öppen på kursen med vad jag gillade med bilden, och vad jag inte gillade med den. Och det jag inte gillade med den var också det jag fick feedback på. Det är en jättegammal bild så det visar att mitt bildseende ändå har utvecklats sedan dess tycker jag.

Det är en av de roligaste delarna i ditt skapande – när du upptäcker att du har utvecklats! Regel nummer ett för att våga prova och släppa sina begränsningar är att alltid bara jämföra dina resultat med dig själv – jämför dig aldrig med andra. Det är DIN skapandeprocess. Regel nummer ett är också att se på dina resultat med snälla icke-dömande ögon. Lär dig att tycka om dina resultat i stunden – även om det bara är kladd! Det har faktiskt kommit inifrån dig. Även när du bara leker!

Hade jag inte tagit den bilden då för länge sedan med det fantastiska ljuset men där kompositionen inte var helt perfekt – så hade jag inte kunnat se på den idag med konstruktiva ögon. Och DÅ, med den kunskap och vana vid fotografering jag hade då, så kan jag nu, med icke-kritiska ögon, se att det är ju en fantastiskt fin bild! Jag önskar att jag hade kunnat känna så då! Jag var supernöjd med ljuset, men kände också att något inte stämde i den och var därmed som vanligt väldigt självkritisk och tänkte att ”jag kommer aldrig kunna ta riktigt fina bilder!”. Känns det igen!? 🙂

Har du instagram? Det skulle vara superkul om du tog en bild på tema ljus (behöver inte vara landskap!) med din mobil och tagga mig med #creativebeing.se så att jag får se din bild! Utmaningen kommer upp på Instagram imorgon lördag. Passa gärna på att följa mig på Instagram också. 🙂

Kram Marie


”Jag glömde KAMERAN!”

Hoppas att du har haft en fin vecka! Jag har varit väldigt trött denna vecka (sköldkörteln – låg energi… 😦 ) Men jag har i alla fall fått positiv mental energi av att jobba med att få igång Creative Being och att filma veckans bravader kring fotokursen. 🙂

Nu är det äntligen dags för denna veckas inlägg som ju ska handla om starten på just fotokursen. Det känns jätteskoj och inspirerande efter första lektionen. Kursdeltagare med olika erfarenheter och olika åldrar som jag tror jag kan lära mig jättemycket av. Kursen kommer innehålla redigering (Lightroom och Photoshop), att fotografera manuellt (det gör jag redan) och massor av tips och tekniker för att lyckas med sina landskapsbilder. Jag ser verkligen fram emot våren med landskapsfoto!

Det absolut bästa med att fota landskap och natur för mig är att man får en anledning att verkligen få vara i naturen. Det kombinerar kreativiteten i fotoskapandet och naturens lugnande helande kraft. Med kameran blir man också fokuserad på nuet, här och nu, när man försöker hitta bra bilder – och det gör också att man tar in naturen mer medvetet. När man får se dagen vakna till liv när solen når över horisonten som jag fick idag, känns det mäktigt att få vara där, just då. Även om man måste gå upp klocken fem en söndagmorgon så är det ALLTID värt det. Oavsett hur tidigt jag har vaknat eller hur det har gått med själva fotandet – som ni får se i filmen så händer det ofta att det inte går som man vill. Men det har liksom aldrig hänt att jag har ångrat att jag gått ut! Även när man inte lyckas hitta den där perfekta bilden så har man ändå naturupplevelsen. För en stressad själ finns det ingen bättre medicin än att vara ute i naturen. Den gör mig både stark och ödmjuk på samma gång. Det blir liksom lättare att andas, att tänka, att finnas till.

Det här inlägget kommer ut sent idag. Men det beror på att jag har förberett och filmat från klockan 5 imorse och det har tagit hela dagen fram till att jag kom tillbaka från fotograferingen runt halv nio till nu – halv tio på kvällen – att redigera filmen och bilderna. Dessutom är jag inte helt klar med filmen. Den ska renderas och sedan läggas upp på youtube vilket alltid tar lite tid. När den har laddats upp där är den redo att bäddas in här på bloggen!

Under veckan har jag förresten utöver youtube också startat upp ett instagramkonto för Creative Being – följ mig där också. Alla mina sociala kanaler kompletterar varandra så det lönar sig att följa mig på allihopa! 🙂

Vad är det bästa med naturen för dig? För mig är det helt klart lugnet den ger mig – och att den är så obeskrivligt vacker så att det nästan gör ont ibland! 🙂

Glöm inte att prenumerera på min youtube-kanal! 🙂

Kreativitet för icke-konstnärer!

Det blev i alla fall en streckgubbe! 🙂

Har du någonsin känt att du skulle vilja vara mer kreativ, men det är ingen idé, för du blir aldrig någon konstnär ändå? ”Kan inte ens rita en streckgubbe”. Kanske har du precis som jag också dåliga erfarenheter från bildundervisningen i skolan, vilket lett till att du inte tror på din kreativa förmåga? Du är inte ensam, och just rätt målgrupp för denna blogg! Jag är övertygad om att vi alla behöver få vara kreativa för att kunna hantera den stressiga tiden vi lever i och för att må bra i själen.

Jag vill inspirera oss icke-konstnärer att väcka vår kreativitet. Våga testa. Känna glädje i processen utan krav. Jag hänvisar till Om bloggen för mer information om min filosofi bakom detta nya sidoprojekt som jag brinner för och verkligen ser fram emot att få utveckla!

Jag kommer att beskriva min egen väg till kreativiteten via meditativ konst – och låt varken orden meditativ eller konst skrämma dig. Det betyder bara att det är en typ av kreativt skapande som inte kräver någon som helst förkunskap eller konstnärlig supertalang. Och det bygger på upprepning av mönster som gör att du kommer in i ett flow – precis som när du läser en fängslande bok. Det kommer jag berätta mer om.

Jag kommer också att pröva på olika typer av hantverk och konstformer som jag är nyfiken på, men aldrig tidigare vågat prova eftersom jag ju inte är någon konstnär. ”Alla andra kommer vara mycket bättre och jag kommer bara göra bort mig och alla kommer undra vad jag har där att göra.” (Känner du igen dig!?) Nu tänker jag testa, och du får hänga med, och våga tillsammans med mig! Jag börjar lite försiktigt med något lite mer innanför min comfort zone – en landskapsfotokurs som börjar på tisdag. Självklart kommer du få följa processen.

Senare i vår kommer jag gå en målar- och kompositionskurs. För är det något jag har problem med, är det att kunna få ned det jag ser på papper. Streckgubbeproblemet ni vet! Det ska denna kurs kunna hjälpa till med. Den är väldigt långt utanför min comfort zone. Men vi ska ju våga! Eller hur? Den enda vi ska jämföra oss med, är oss själva. Vi ska lära oss att uppskatta vår egen kreativitet och våra egna framsteg. Men framför allt ska vi lära oss att uppskatta den kreativa processen. Det kommer du få följa med på.

Vad är egentligen definitionen av ”konst”, och ”konstnär” förresten? Är det rätt att kalla oss ”icke-konstnärer”? Betyder kreativitet samma sak för alla? Det kommer vi också att prata om! Vad är kreativitet för dig? Vad står i vägen för din kreativitet?

Eftersom naturen är en stor del i min kreativitet och välbefinnande så kommer den att få en framträdande roll i bloggen också.

Och mycket mycket mer!

Häng med! Jag vill få oss icke-konstnärer att inspirera varandra! Missa inte att följa Creative Being även på Facebook. Där kommer det hända massa roliga saker framöver!

Nytt blogginlägg kommer varje söndag!


Mångalen

Är det fler än jag som är fascinerad av månen?

En månbelyst natt har något trollskt över sig. Det finns ju många myter om månen som har med skräck att göra. Varulvar som kommer fram vid fullmåne och häxor som avbildas som siluetter mot månen när de flyger iväg över himlen på sina kvastar.

Men jag finner tröst i den och tycker den är otroligt vacker i alla sina skeden. Från den första tunna skäran på himlen när den kommer tills den är full och lyser på oss som en lykta i himlen tills den försvinner som om den lägger sig till ro. Det är något djupt trösterikt för mig att se denna himlakropp som reflekterar solljuset till oss även när solen lämnat vår horisont och lyser upp en annan del av jorden.  Det är som att måne och sol tillsammans vill påminna oss om att ljuset alltid finns någonstans även när det är som mörkast. Som en stråle av hopp.

Även när månen reflekterar ljus av den uppåtgående eller nedgående solen mot en fortfarande blå himmel är den vacker. Det är som ett skiftbyte mellan sol och måne. De lämnar över till varandra. ”Natten var bra. Ta över nu Sol med ditt morgonljus”. ”Dagen har gått alldeles utmärkt. Fortsätt nu att reflektera mitt ljus under natten, Måne!”.

Dess dragningskraft märks ju även i tidvattnet. Tänk att månen påverkar vattnet på jorden när jorden rör sig närmare eller längre ifrån månen i sin bana. Är det inte häftigt??

Allt naturen och universum hittar på fascinerar mig och får mig att bli hänförd. Tänk att lilla jag, en liten fis i rymden, ändå får vara en del av allt detta mäktiga. Utan det, fanns ju inte jag! Eller du.

_mg_8585

English summary

Am I the only one fascinated by the moon?

Many superstitions about the moon has to do with fear. Werewolves showing up in full moon, witches depicted as a silhouette against the full moon when she takes off across the sky on her broom.

For me it is the opposite. I find comfort in the moon and its beauty. To see this body in space that reflects the sunlight down to us at night, as if the sun and the moon work together to always remind us that the light is always there, even in the darkest of nights. Like a beam of hope.

When the moon reflects the light of the rising and setting sun when the sky is still light it is like they change shifts. ”The night was alright, now you can take over Sun with your morning light!”. ”The day has been great, get on your duty Moon!”.

The moon’s power also shows itself in the lunar pull of the tide. Imagine that the moon affects our waters when our Earth moves closer or further away from the moon in its orbit. Isn’t it just fascinating???

Everything nature and universe do overwhelmes and enthralls me. To think that little me, a mere little nothing in the whole endless universe, still gets to be a part of it all. I wouldn’t be here without it. Neither would you!


Lycka över nytt objektiv!

”New camera lens happiness!” English summary below

Jag är så glad!

Äntligen gjorde jag slag i saken och satsade på ett nytt lite bättre objektiv och ett bättre stativ som orkar bära kameran ordentligt. De kom igår och idag åkte jag på nytt till Lidingöbron efter jobbet för att se om lite av den där magin jag upplevde häromveckan kunde återskapas.

Det kunde den inte – inte som den dagen. Den magin kommer jag nog få jaga i evighet. Men lite mer magi än sist i alla fall. Och jag är så lycklig över mitt nya objektiv. En helt annan skärpa.

Jag frös som en tok. Jag var verkligen inte klädd för tillfället. Mina handskar hade jag glömt hemma så händerna kändes som djupfrysta. Låren var helt bortdomnade av kylan eftersom jag inte hade några långkallingar under byxorna som skydd. Men vem bryr sig? Jag hade så kul!

Nu vill jag ut och fota mera med mitt nya objektiv!

Vad tycker ni?

_mg_8574

Hotell Foresta Lidingö från Ropsten

_mg_8575

Finlandsfärjan anländer Frihamnen! Bodal och Larsberg kastar sina ljuspelare i vattnet på Lidingö till vänster.

_mg_8578

Frihamnen från Lidingö

English:

New camera lens happiness

I finally decided to actually go for it. To get a new better lens for my camera and a new better tripod.

They arrived yesterday and today on my way home from work I went by Ropsten and Lidingöbron again to try to find that magic again I experienced the other week.

The magic was of course not there today either but at least it was a bit more interesting than last time. And I am so happy with the new lens. What a difference in sharpness!

I was not dressed for the occasion. It was freezing cold. I forgot my gloves at home so my hands felt like deep frozen. My thighs went numb since I had no tights under my pants to protect them from the cold. But who cares? I was having fun!

I can’t wait to get out with my new lens now to take more photos!

What do you think of the photos?


Ute i kylan

”Out in the Cold”  Summary in English after the photos.

Det har varit en mild vinter minst sagt.

Men i början av januari hade vi några riktigt fina dagar som bjöd på det bästa vintern har att ge. Jag gick ut. Dryga fem kilometers promenad senare kom jag hem, blöt med kalla fötter, men lycklig!

Promenaden var som en dröm.

En perfekt magisk vinterdag. Då kylan biter i kinderna, precis så där lagom så att de blir röda av kylan, men inte gör ont. Solen skiner krispigt blekgul lågt på himlen och kastar långa skuggor, himlen lyser vinterblå mellan lätta moln. Snötäcket bäddar in landskapet och reflekterar solen i bländande vitt. Pyttesmå snöflingor fyller luften med glittrande stjärnstoft när de fångas upp av solens strålar.

En vintersaga. På riktigt. Det var nästan så att jag fick nypa mig i armen för att inse att det var verklighet.

Känslan av att ha varit med om något riktigt speciellt och magiskt satt i flera dagar efteråt. Lätt i själen. Förundrad och lycklig.

Tänk att en promenad en perfekt vinterdag kan åstadkomma detta.

Har du haft någon vinter hos dig i år? Vad tycker du är det bästa med vintern?

_mg_8329

Kottla, Lidingö

_mg_8392

Långängen, Lidingö

_mg_8408

Långängen, Lidingö

Out in the cold

We have had a really mild winter.

But one day in early January, I went for a walk in a magical winter landscape. One of those fairy tale winter days where everything was just perfect.

The cold air was crisp and clear, just cold enough to make my cheeks turn red, but not hurt. Tiny tiny snowflakes sprinkled the air in fairy stardust sparkles as they were hit by the pale yellow winter sun. The snow cover blinded me as it reflected the sun.

It was such a fairy tale. Magical.

I had to pinch myself to realise it was all real. The magical feeling stayed with me for days afterwards. My soul so light. Astounded and happy.

Imagine that a winter walk on a perfect winter’s day can do that to you.

Have you had any winter so far this year where you are? What is the best thing about winter to you?


När man missar Bilden

”When you miss The Picture”. English summary under the photos.

Två dagar i veckan promenerar jag till och från jobbet. Det är allt som allt c:a 1,5 mil och totalt 2,5 timmars promenad.

Det är helt underbart! Ljuset, vädret, himlen, gatorna, vattnet. Allting skiftar från dag till dag. Så även om jag promenerar samma väg, så erbjuder den nya upplevelser varje gång. Om än så subtila. Det gäller att lyfta blicken. Då ser man de där små skiftningarna.

Igår när jag gick hem var det vindstilla. När jag promenerade över Lidingöbron vid sextiden var det mörkt. Och HELT magiskt! Speglingarna i vattnet från alla stadens och hamnens ljuskällor var som en tavla. Jag kunde inte sluta titta. Och mina ögon tog så många fantastiska bilder. Om jag bara hade haft kameran med mig. Jag undrar om det någonsin går att återskapa detta jag såg igen. Ett missat fototillfälle som grämer mig!

Vid sextiden idag tog jag bilen in till Ropsten och bron för att se om jag kunde återskapa magin från gårdagen. Men nej. Det var inte alls samma sak. Vattnet var krusigt, det var lite regndimma i luften. Speglingarna var som bortblåsta. Varje gång jag tog en bild så tänkte jag bara på de bilder jag inte fick igår.

Så irriterande!

Någon som kan ge mig redigeringstips? Hur gör jag för att inte få ”taggiga” linjer i bilden när jag minskar ned den och sparar till JPEG? De STÖR mig. De är fula. Argh…

_mg_8558

Gamla Lidingöbron som invigdes 1925.  Den lever på sista versen nu. Kommunen är i full gång med att planera en ny bro, och då kommer den här att rivas. Det känns sorgligt. Ok, bron är kanske inte så vacker estetiskt, men på något sätt är den vacker ändå. Och det är så fint att gå eller cykla över den. Lidingötåget åker här också. Promenaden över bron betydde mycket för mig när pappa gick bort 2006. Den erbjöd tröst. Av någon anledning känner jag alltid hans närvaro när jag promenerar över bron.

_mg_8559

Hotell Foresta. Det gula ”fortet” som kännetecknar ”entrén” till Lidingö när man kör över bron. Bilden är tagen från Ropsten. Jag tilltalades av ljusspelet på himlen i regndimman.

_mg_8566

Nya bron från Lidingö med gamla brons stålkonstruktion i bakgrunden. Den nya bron invigdes samma år som jag föddes, 1971. Snart kommer den att bli ”gamla bron”. Hmm…

English summary

Two days a week I walk to and from work. It’s a total walk of 15 kilometres, and total time of 2,5 hours.

I love it! Even though the way I walk is the same every time, everything looks different. The sky, the streets, the light, the weather. All you need to do is to look up, and you see how everything looks new, ever so subtly.

Yesterday the walk over Lidingö bridge on my way home was pure magic. The time was around 6 pm. It was dark and there was no wind and the water was still. The reflections of all the city lights into the water was like a painting. I couldn’t stop looking at it and my eyes kept taking frame after frame of imaginary photos. If only I had my camera. I doubt that kind of magic will ever happen again. What a missed photo opportunity.

Today I took the car to Ropsten around the same time to see if I could recreate some of that magic. But no. Rippled water and rain fog in the air. The reflections were blown away. All I could think about when I took these photos was the photos I didn’t get to take yesterday.

What a bummer!


Solnedgång igen

Jag bara älskar den här tiden när jag får se så fina solnedgångar från balkongen. Jag var tvungen att ta kort igen. Bara att vänja er vid fler av samma motiv framöver, bara lite olika himlar. Jag kan helt enkelt inte låta bli att ta fram kameran.

Söndagkvällen börjar lida mot sitt slut. I tankarna är jag min vana trogen redan på jobbet och har hela veckan på gång i huvudet samtidigt. Mina tankeövningar att försöka hålla fokus på nuet går långsamt framåt. Det är ju svårt att lära gamla hundar att sitta och medelålders halvstressade hjärnor att hitta nya spår, så man får ha lite tålamod. Rom byggdes inte på en dag. Nu kommer jag inte på fler klyschor för att beskriva min förvirring. 🙂

Vi tar solnedgången istället!

Hur bra är du på att vara fokuserad här och nu?

_MG_7137

 

 


Vilse

Vilken söndag det blev!

Planen var att gå en fotorunda på morgonen innan jag skulle åka in och hämta mormor. Vi skulle ta bilen till Täby Centrum för lite shopping. Efter det skulle vi möta upp mamma hemma hos mormor för fika. Späckad dag, men välplanerad och trevlig.

Det börjar med att min stackars mamma blir dålig, vilket var tråkigt. Så det blev bara mormor och jag, vilket inte är så bara. Men det är ju trevligt när man kan ses hela familjen så klart.

Halv elva skulle jag hämta upp mormor.

När man har en tid att passa ska man inte ge sig ut på nya stigar. Ett tips. För de som är lika osmarta som jag – om det ens finns fler sådana som jag.

Jag har ju vuxit upp med Kottlasjön. Det känns som om man vet varenda stig där. Men jag hittade en ny! Och den ville jag undersöka. Jag tänkte att jag går runt. Jag gick över en liten bro. Sedan gick jag över en annan liten bro. Jag kom ut på en väg. Sedan kom jag in i skogen igen. Ut på ett fält. Och tänkte att snart borde jag vara tillbaka vid stigen där jag vek av.

Rätt som det är har jag hamnat i Stockby! Hur sjutton hamnade jag där?

”Jaja men härifrån hittar jag ju tillbaka till sjön i alla fall. Hyfsad omväg, men ändå”

_MG_6522

Än så länge vet jag var jag är.

_MG_6526

Långängens gård. Alltså vad då barndom? Hur många gånger har jag inte varit här och druckit varm choklad med vispgrädde när jag var liten? Hur många gånger har jag inte varit här med farmor och farfar? Hur många gånger har jag inte varit här med skolan under diverse friluftsdagar? Fina minnen. Varför går jag dit så sällan nu? Det måste jag ändra på!

Sedan gjorde jag det man inte ska göra när man är vilse – fast man just då tror att man inte är vilse. Jag tog en väg jag trodde skulle vara kortare till sjön. Och då kom jag vilse på riktigt!

Hamnade på en mountainbikeled i skogen och blev omkörd av flera gäng på cykel. Det hade varit bra att ha en cykel. Började bli trött i mina ben nu!

_MG_6530

Jag hamnade ända i Käppala! Och därifrån hittade jag inte tillbaka. Jag försökte med gps-en i telefonen men den förvirrade mig genom att visa att jag gick åt fel håll hela tiden. När jag vände om och gick åt andra hållet – så visade den att jag gick fel igen! ”Men dumma gps, hur ska du ha det? Vart ska jag gå??”

Det var verkligen ett halleluja moment när jag äntligen såg Breviksbadet och sjön och visste var jag var! Bara det att då var klockan halv elva. Jag var långt ifrån bilen. Och egentligen skulle jag just nu vara på Söder…

Det blev en ordentlig promenad i alla fall!

Till slut kom vi trots allt iväg till Täby Centrum. Mormor köpte en tröja och en ny väska och vi hade en mysig eftermiddag, mormor och jag.

Slå upp dåligt lokalsinne i ett lexikon. Där står mitt namn.