Ditt låga kreativa självförtroende kan vara skolans fel! Jag gick ut gymnasiet 1991, ett år senare än mina jämnåriga på grund av ett sabbatsår. Så det är nu 30 år sedan jag gick i skolan. Och ännu längre sedan jag gick i grundskolan. Jag hoppas att skolan är bättre på kreativa ämnen idag! Men för mig dödade skolan mitt kreativa självförtroende.

Jag har alltid längtat efter att få skapa. På något sätt. Men jag var aldrig någon stjärna i de kreativa ämnena i skolan. Det var för svårt, för tekniskt. Speciellt bildundervisningen var svår för mig. Det handlade så mycket om att ”göra rätt och göra fint” och att ”ha talang” eftersom det automatiskt blev en jämförelse med alla naturbegåvade duktiga elever. Jag föll i jämförelsefällan. Vilket nog de flesta gör i skolans kreativa ämnen eftersom det var de duktiga eleverna som fick allt beröm och fick visa upp sina alster som exempel på ”hur man ska göra”. Inget fel i att ge duktiga elever beröm. Självklart ska de få det. Men när det gäller kreativa ämnen är det väldigt känsligt att bli negativt bedömd eller att inte få feedback överhuvudtaget mer än ett dåligt betyg. Kreativitet är så personligt så det blir liksom ett dåligt betyg in i själen på något sätt. Skolan tar bort glädjen i skapandet eftersom det hela utgår från en mall. Att bara få skapa för skapandets skull och ge eleverna tillgång till ett kreativt skapande på elevens egna villkor ingår inte i läroplanen.

Hur många har inte upplevelser från de kreativa ämnena som gör att de går ut skolan och tror att de inte kan skriva, sjunga, rita, skapa och aldrig ens vågar närmar sig dessa kreativa uttryck för resten av livet!

Jag har känt så för min egen skapande kreativitet. Jag är inte duktig, jag har ingen talang, jag har ingen fantasi. Jag kan inte ens rita en streckgubbe. Jag kan aldrig bli någon konstnär så varför ens försöka. Det blir bara fult och fel och duktiga konstnärer, ja inte bara dem förresten utan alla, kommer döma mig för att jag försöker! ”Vem tror hon att hon är som skapar något så fult!”

Innan jag upptäckte meditativ konst så hade jag ett helt enkelt icke-existerande kreativt självförtroende just på grund av att jag redan som barn fick lära mig att ”jämföra mig” med andra och att kreativitet är lika med talang. Du måste vara bra på det du gör för att kunna kallas kreativ. Ännu tuffare att acceptera för mig eftersom jag kommer från en kreativ släkt med många konstnärer dessutom så jag jämförde mig även med min egen släkthistoria! Det var som att jag ärvt en kreativ personlighet men inte talangen och därmed krockade det inombords!

Det enda kreativa jag var duktig på i skolan var att skriva. Men inte förstod jag då att det var kreativt. Jag älskade uppsatsskrivningar – det var inte ens jobbigt utan bara kul. Bara att dyka upp, välja ämne och börja skriva. Hade inga tankar på teknik, jag bara skrev. Och jag skrev ända in i kaklet i de sista själva minutrarna. Inte på grund av att det var svårt, utan för att jag hade så mycket jag ville skriva! Framför allt älskade jag att skriva resonerande texter där man fick analysera och lägga till sina egna tankar. Typexempel på att det var mitt sätt att uttrycka mig på! Än idag är jag bättre på att uttrycka mig i skrift än muntligt :). Det är som om det skrivna ordet ger mina tankar den tid de behöver.

Och jag fick beröm. Så jag fick alltså uppmuntran. Vilket så klart gjorde det ännu roligare och jag såg fram emot nästa uppsats ännu mer. Men de som hade det svårare med att skriva utifrån de givna ramarna – vad fick de förutom ett ”dåligt betyg”? Jag kan inte minnas att vi fick någon riktig ”skrivtekniksutbildning” i skolan (det har jag fått senare på olika universitetskurser!) – och definitivt inga kreativa och roliga skrivövningar för att lossa spärrar och bara ha kul med text som ett uttrycksmedel. Man skulle liksom bara kunna det…! Så det är samma sak där. Jag råkade passa in i mallen. Men jag är inte lika bra på litterära texter. Men även det handlar om ett lågt självförtroende – för att jag inte tycker att jag kan hitta på en bra historia. Trots att en litterär uppsats som en svenskauppgift i högstadiet gav mig mitt allra första högsta betyg någonsin!

Kreativitet handlar inte om krav på perfektion och att ”göra rätt” och vara ”duktig”. Det är motsatsen till kreativitet.

När jag 2017 kom i kontakt med meditativ konst öppnades en helt ny värld för mig! Här fanns det en typ av bildligt skapande som jag kunde göra utan att ha någon som helst teknisk kunskap eller talang. Och att det sedan hade en sådan välgörande och avstressande effekt på både kropp och själ var en bonus. Nu är jag fast, och ju mer jag ritar av mönster och mandalas – desto mer fast är jag i mönstrens värld och får se en kreativ utveckling hos mig själv som jag aldrig trodde var möjlig.

Det finns så många olika former av kreativt skapande som inte kräver att du kan en massa svåra tekniker för att avbilda ”verkligheten”, utan där lusten och skapandeprocessen är i fokus. Där skapandet bara är för din egen skull.

Det är DET skolan borde lära ut!

Bli den första att kommentera! :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *