Vilken söndag det blev!

Planen var att gå en fotorunda på morgonen innan jag skulle åka in och hämta mormor. Vi skulle ta bilen till Täby Centrum för lite shopping. Efter det skulle vi möta upp mamma hemma hos mormor för fika. Späckad dag, men välplanerad och trevlig.

Det börjar med att min stackars mamma blir dålig, vilket var tråkigt. Så det blev bara mormor och jag, vilket inte är så bara. Men det är ju trevligt när man kan ses hela familjen så klart.

Halv elva skulle jag hämta upp mormor.

När man har en tid att passa ska man inte ge sig ut på nya stigar. Ett tips. För de som är lika osmarta som jag – om det ens finns fler sådana som jag.

Jag har ju vuxit upp med Kottlasjön. Det känns som om man vet varenda stig där. Men jag hittade en ny! Och den ville jag undersöka. Jag tänkte att jag går runt. Jag gick över en liten bro. Sedan gick jag över en annan liten bro. Jag kom ut på en väg. Sedan kom jag in i skogen igen. Ut på ett fält. Och tänkte att snart borde jag vara tillbaka vid stigen där jag vek av.

Rätt som det är har jag hamnat i Stockby! Hur sjutton hamnade jag där?

”Jaja men härifrån hittar jag ju tillbaka till sjön i alla fall. Hyfsad omväg, men ändå”

Än så länge vet jag var jag är.

Långängens gård. Alltså vad då barndom? Hur många gånger har jag inte varit här och druckit varm choklad med vispgrädde när jag var liten? Hur många gånger har jag inte varit här med farmor och farfar? Hur många gånger har jag inte varit här med skolan under diverse friluftsdagar? Fina minnen. Varför går jag dit så sällan nu? Det måste jag ändra på!

Sedan gjorde jag det man inte ska göra när man är vilse – fast man just då tror att man inte är vilse. Jag tog en väg jag trodde skulle vara kortare till sjön. Och då kom jag vilse på riktigt!

Hamnade på en mountainbikeled i skogen och blev omkörd av flera gäng på cykel. Det hade varit bra att ha en cykel. Började bli trött i mina ben nu!

Jag hamnade ända i Käppala! Och därifrån hittade jag inte tillbaka. Jag försökte med gps-en i telefonen men den förvirrade mig genom att visa att jag gick åt fel håll hela tiden. När jag vände om och gick åt andra hållet – så visade den att jag gick fel igen! ”Men dumma gps, hur ska du ha det? Vart ska jag gå??”

Det var verkligen ett halleluja moment när jag äntligen såg Breviksbadet och sjön och visste var jag var! Bara det att då var klockan halv elva. Jag var långt ifrån bilen. Och egentligen skulle jag just nu vara på Söder…

Det blev en ordentlig promenad i alla fall!

Till slut kom vi trots allt iväg till Täby Centrum. Mormor köpte en tröja och en ny väska och vi hade en mysig eftermiddag, mormor och jag.

Slå upp dåligt lokalsinne i ett lexikon. Där står mitt namn.