Ljus väcker liv

Jag är alldeles salig när jag ser hur snabbt dagarna blir längre nu. I fredags var det mörkt när jag åkte till jobbet vid halv sju. Idag var det gryningsljus. Solen börjar gå ned bakom horisonten klockan fem på kvällen.

Jag är så beroende av ljuset. Jag lever verkligen upp på våren när det kommer tillbaka och dagarna blir längre och längre. De ljusa sommarnätterna i juni och juli. Då trivs jag som bäst. Det är som om ljuset väcker livet inom mig på samma sätt som naturen vaknar till liv efter ha legat i vinterdvala i vintermörkret. Jag är totalt synkad med naturens cykler. Från vårens första knoppar till sommarens djupa grönska följer min själ samma livslust. Under senhöst och vinter vill jag helst bara tappa löven och gå i ide och vila jag med. Jag känner mig lika färglös som novembergrå till ungefär nu då jag börjar bli lite mer ljusgrå innan färgerna kommer tillbaka.

Jag älskar alla årstider men det jag älskar allra mest är sommarljuset. Varför kan det inte vara vinter men med sommarljus? Det hade ju varit drömmen. Men då tror jag ju inte att ljuset hade haft samma magi för själen som det har nu. Det man får längta efter uppskattar man mer. Det är bara det att jag blir så trött på vintern av allt mörker…

Ett annat vårtecken på att ljuset är på väg är när jag återigen ser solnedgången utanför mitt fönster. Just den här tiden på året är solnedgångarna så vackra och färgstarka. Här är klockan någonstans mellan fem och halv sex på kvällen idag.

_MG_6552_3

Tänk om jag ändå hade levt ute i skärgården. Tänk vad vacker denna solnedgång hade varit då. Tänk… åh. Min dröm.


Nu blir det kallt

Det ska bli riktigt kallt i helgen! Det snöar just nu för fullt efter töandet igår som tur är så det finns chans att det blir riktigt fina vinterdagar. Men fy så slaskigt och slirigt det var igår – vilken sörja. Bilen är lika smutsig igen redan. Jag tror dock inte det är någon idé att försöka tvätta den innan den är reparerad efter min fadäs i lördags. Apropå bilen så ringde jag verkstaden igår (måndag) och de skulle ta in ett nytt lock och måla det i bilens färg. På torsdag kommer de att ringa mig. Men jag tror att jag kommer behöva lämna in bilen för lacken är lite skadad i ”hålet”. Jag antar att de måste fixa det. Och då kan de väl lika gärna fixa reporna också antar jag. Vi får se vad de säger och hur mycket det kommer att kosta.

Tillbaka till kylan. På fredag ska det bli -20 här i Stockholm. Det blir i så fall säsongens kallaste dag här nere. Och så håller kylan i sig över helgen. Men nästa torsdag ska det bli 5 grader varmt. Så vintern blir kortvarig. Enligt prognosen ska det bli växlande molnighet på lördag och sol på söndag. Det pressar på fototarmen. I helgen måste jag ge mig ut och fota vintern medan den är kvar, klar och kall. Om nu bara kamerabatteriet klarar kylan.

Men vet ni vad som är så härligt trots mildgraderna på torsdag? Jo, då är dagen hela 34 minuter längre än idag. Från oktober då vi går tillbaka till vintertid till vintersolståndet blundar jag för soltiderna när dagarna bara blir kortare. Det är nog deprimerande utan att behöva se det svart på vitt.  Men så fort det har vänt så håller jag stenkoll och räknar minuter tills ljuset återvänder. Ända till midsommar. Åh jag älskar sommarljuset när det är ljust långt in på natten.

Jag bryter av vinterbilderna med en gammal sommarbild tagen på Skansen från sommaren 2014 som jag tycker om! Det var värmebölja och det var över 30 grader varmt! Visst känns det avlägset?

Längtar du efter vår och sommar eller vill du ha kvar vintern?

skansen

Foto: Marie Elmqvist