Fotokursen nu avslutad!

I början på våren började jag en kurs i landskapsfotografi. Kika gärna på inlägget där jag filmade en liten film när jag tog den första bilden! Tyvärr har jag ju som jag har skrivit i tidigare inlägg fått lägga Creative Being lite grann åt sidan under våren eftersom varken tid eller ork räckte till. Det drabbade även fotokursen så jag har inte varit ute och fotat så mycket som jag hade sett framför mig när kursen började. Då hade jag betydligt mer energi och såg verkligen fram emot att ta tag i fotandet igen.

Men trots att jag inte kommit ut och fotat så mycket som jag hade velat så har jag ändå fått ut så mycket av kursen! Jag har ”löst” uppgifterna med gamla bilder när jag inte har kunnat vara ute och fota – och då har jag sett dessa gamla bilder på ett nytt sätt. Väldigt nyttigt och lärorikt!

Landskapsfoto kombinerar en massa bra saker för mig! Jag älskar naturen och att vara ute. Naturen är verkligen den bästa medicinen för min själ och trötta hjärna. Den skänker tröst, den ger perspektiv och mening. Jag förstår varför jag existerar och känner mig som en del av allt. Det är nog en instinkt vi delar med allt levande här på jorden. Naturen har ju skapat oss och ger oss liv. Med kameran blir det också ett kreativt äventyr, och jag blir verkligen ett med stunden och tar in omgivningen och ser naturen på ett helt annat sätt. Sådant jag inte hade tänkt på annars, när jag inte letar efter motiv, ljus, skuggor, mönster, känslor… Det blir meditativt för jag är verkligen i nuet när jag fotar. Det är bara kameran, jag och naturen!

Även om bilderna inte blir de där fantastiska landskapsbilderna så är återigen själva fotograferingen – processen – målet, inte resultatet i sig. Det är så klart härligt när man tar en bild som man blir nöjd med, men det är helhetsupplevelsen som är det helande. Precis så som det ska vara när kreativiteten bara handlar om lust och avkoppling, inte krav och prestation!

Sedan är det så att med alla kreativa uttrycksformer så utvecklas man hela tiden. Övning ger färdighet gäller verkligen i den kreativa processen. Jag vill verkligen uppmana dig att spara så mycket som möjligt av det du gör och inte slänga allt som du inte känner ”blev bra”. Det är så roligt att gå tillbaka sedan och se sin egen utveckling. Det är endast den egna utvecklingen som är viktig och som ger lust!

Här är alla uppgifter och bilder jag tog under kursen. En del bilder är jag nöjd med, andra mindre nöjd – men jag tycker om alla bilder! För de har lärt mig något! Vilken av bilderna gillar du bäst? 🙂

Uppgift 1:

Tema ljus – fri tolkning

Dissade först denna bild, men så blev det till slut den jag valde eftersom jag tyckte den passade temat bäst! Är inte supernöjd men den är ändå helt ok. Gillar de långa skuggorna av träden som leder blicken och det gyllene morgonljuset. Solen har precis gått upp.

Uppgift 2:

Ta en klassisk landskapsbild med alla beståndsdelar: Förgrund, mellangrund och bakgrund • Blickfång • Försök planera bilden (valfri grad av planering)

En av bilderna jag tog på ljustemat ovan använde jag till denna uppgift. Denna bild är ju en ganska klassisk landskapsbild. Men när jag hittade detta motiv hade det där vackra gyllene morgonljuset precis försvunnit. Kritiken jag fick var att jag skulle ha separerat trädet och busken lite mer. Annars bra bild. Jag gillar den – men jag älskar ju också den här platsen vilket så klart färgar min upplevelse av bilden. Precis som det ska vara!

Uppgift 3:

Bild 1 Vilt och otämjt. Fundera över vilken natur det är som är vild och inte tämjd, om det ens finns något sådant och ta en landskapsbild utifrån temat.
Bild 2 Valfri uppgift: Vattnets väsen – abstrakt tema. Om du ska gestalta vad vattnets väsen är, hur gör du det då?

Vilt och otämjt. Denna bild kämpade jag med… hade ont om tid. Hade bara en kväll på mig att ta den. Vädret och ljuset var jättetråkigt. Och den enda orörda otämjda naturen häromkring är skog. Det här är den bilden som jag själv är minst nöjd med på kursen. Fick inte till skärpan (Stod typ upp- och nedvänd med kameran precis vid marken med händerna i konstig vinkel och dessutom började det skymma så fick för lång slutartid för denna obekväma ställning så bilden blev suddig. Och ljuset är platt och tråkigt. Bilden rörig. Men – det är i alla fall otämjd natur! 🙂 Jag gjorde mitt bästa.

Vattnets väsen. I denna scen fastnade jag för ljuset och för kontrasten mellan denna tiden på året – denna stillhet, vattnet ligger orört och börjar släppa den sista isen – och sommaren då denna plats är ljus, soldränkt och livlig. Vattnet glittrar i solen och är fullt av badande människor. Denna bild gillar jag bättre! Tycker ljuset är jättefint. Kompositionen var jag inte helt nöjd med men bildkritiken var inte lika kritisk till den som jag. 🙂

Uppgift 4:

Tema: Vårens antåg.

Det här är en gammal bild. Hann helt enkelt inte ut. Denna bild tog jag med för att den är tidig vår för mig. Detta var en aprilmorgon för tre år sedan (bilden finns redan på bloggen i ett inlägg om dagen då jag tog den!) och jag tröttnar ALDRIG på att se soluppgången. Det är så magiskt. Så fantastiskt. Vår livgivande stjärna när den troget stiger över horisonten med sitt gyllene ljus och värmande strålar när jorden har snurrat ett varv! Det är så mäktigt. Alla människor borde uppleva soluppgången oftare! Det var en vacker men kall och blåsig morgon. Där jag satt på stenen och tittade på solen och kände vinden i ansiktet och såg och hörde hur den piskade vattnet. Bara tog in allt. Det är avkoppling – och då känner man att man lever och hur lyckligt lottad man är som får uppleva den stunden. Sedan tänkte jag att bilden var lite ifrågasättande – är det ok att ha med sig själv, eller människor alls, i en landskapsbild? Tolkningsfråga. 🙂 Jag tycker det är ok om det lyfter stämningen i bilden! Det tycker jag det gör här. Bildkritiken som jag även själv kom med var att jag hade en gren i huvudet! 🙂 Svårt att ha koll på det med timer! Fick komponera bilden och ställa in skärpa, ställa in kamerans timer att ta flera bilder med ett visst intervall och sedan springa och sätta mig på stenen och hoppas på det bästa. Blev ändå ok, trots grenen.

Uppgift 5:

Ur ett annat perspektiv. Ta en bild på ett sätt som ni inte brukar ta den.

En abstrakt bild! Hade precis köpt mitt polarisationsfilter. Men denna bild var inte planerad. Hade inte ens kameran med mig när jag såg den. Det är en vattenpöl bredvid en gångväg på väg hem från en promenad. Jag såg speglingen och de vackra färgerna i löven på botten av pölen. Tog en bild med mobilen men fick inte till det. Då kom jag ju på att jag hade polfiltret! Så jag gick hem och hämtade kameran och gick tillbaka till pölen och det här blev den första bilden jag tog med polarisationsfiltret. Tycker den blev fin!! Fin effekt!!

Uppgift 6:

Ta en intimlandskapsbild i valfri miljö. När ni tagit er uppgiftsbild ska ni vända er 180 grader och oavsett vad som finns där ska ni ta en bild åt det hållet också.

Valde att vara abstrakt igen. Det var bild nummer två – 180-gradersbilden – som blev bäst! Det visar tycker jag att det blir bra bilder när man tvingas verkligen tänka efter och skapa en historia kring bilden. Jag vände mig om och såg en trasig stam liksom. Vad sjutton ska jag göra av detta?? Och då såg jag porten till skogens väsen, en hemlig värld! Och tänkte direkt svartvitt. Och försökte förstärka den mystiska portkänslan i redigeringen. Jag gillar den bilden! Min favorit av dessa två! Men jag gillar även den första bilden och dess olika strukturer. Framför allt mossan i förgrunden! Känns nästan som en abstrakt målning. Men skulle ha tonat ner högdagrar lite och kanske använt polarisationsfiltret var tipsen jag fick på bildkritiken. Abstrakt är inte allas kopp te heller och är svårt att fota.

Uppgift 7:

Bild 1 Soluppgång – Ta en landskapsbild på ert eget sätt på temat soluppgång. Abstrakt tema.

Bild 2 Lek med slumpen. Ta en landskapsbild – intimlandskap eller klassiskt landskap – men bjud in slumpen i ditt skapande. Gör en multiexponering eller använd ICM under en längre slutartid.

Soluppgång – detta är också en gammal bild. Jag hann inte ut och fota soluppgången (för tidigt 😉 ) och dessutom var det inte mycket till soluppgång med allt regnande med regnrekord och allt! Men ville inte tolka temat med solen i horisonten. Utan valde en bild som för mig symboliserar den där stillheten och ljuset just precis innan solen går upp. Här går den upp bakom mig alldeles strax. En dimmig svinkall majmorgon var detta. Det var till och med frost på marken och minusgrader! Jag tycker om den här bilden.

ICM – intentional camera movement. Denna bild tog jag från balkongen! Ville testa tekniken. Det som passade motivet bäst blev att zooma in och ut snabbt med objektivet. Tycker det blev en cool effekt. Fast jag föredrar egentligen vanliga landskapsbilder på naturen. Naturen är så vacker som den är så den behöver inte förställas. Men det var kul att leka! Och effektfullt blev det ju.


Nu har vi en riktig adress! :)

Idag har Creative Being fått sin alldeles egna adress på nätet. Du befinner dig nu på http://www.creativebeing.se! 🙂 Yay. Nu kör vi hörni! Häng med på resan från början. Det är med alla er som Creative Being tar form. Ju mer som faller på plats och ju fler som hänger med, desto roligare blir det! Vi firar den nya adressen med en ny layout! Vad tycker ni? Något att bygga vidare på? Målet är att denna sajt ska bli mer än bara bloggen. Ett nav för communityt av oss kreativa icke-konstnärer!

Det var faktiskt detta som fanns i mina tankar i denna avkopplande stund från söndagens fotoäventyr. Allt kändes rätt! Jag kände där och då att jag var precis där jag skulle vara . Hela videon kan du se i söndagens inlägg. (Videon finns självklart också på youtube! Följ mig där!)


”Jag glömde KAMERAN!”

Hoppas att du har haft en fin vecka! Jag har varit väldigt trött denna vecka (sköldkörteln – låg energi… 😦 ) Men jag har i alla fall fått positiv mental energi av att jobba med att få igång Creative Being och att filma veckans bravader kring fotokursen. 🙂

Nu är det äntligen dags för denna veckas inlägg som ju ska handla om starten på just fotokursen. Det känns jätteskoj och inspirerande efter första lektionen. Kursdeltagare med olika erfarenheter och olika åldrar som jag tror jag kan lära mig jättemycket av. Kursen kommer innehålla redigering (Lightroom och Photoshop), att fotografera manuellt (det gör jag redan) och massor av tips och tekniker för att lyckas med sina landskapsbilder. Jag ser verkligen fram emot våren med landskapsfoto!

Det absolut bästa med att fota landskap och natur för mig är att man får en anledning att verkligen få vara i naturen. Det kombinerar kreativiteten i fotoskapandet och naturens lugnande helande kraft. Med kameran blir man också fokuserad på nuet, här och nu, när man försöker hitta bra bilder – och det gör också att man tar in naturen mer medvetet. När man får se dagen vakna till liv när solen når över horisonten som jag fick idag, känns det mäktigt att få vara där, just då. Även om man måste gå upp klocken fem en söndagmorgon så är det ALLTID värt det. Oavsett hur tidigt jag har vaknat eller hur det har gått med själva fotandet – som ni får se i filmen så händer det ofta att det inte går som man vill. Men det har liksom aldrig hänt att jag har ångrat att jag gått ut! Även när man inte lyckas hitta den där perfekta bilden så har man ändå naturupplevelsen. För en stressad själ finns det ingen bättre medicin än att vara ute i naturen. Den gör mig både stark och ödmjuk på samma gång. Det blir liksom lättare att andas, att tänka, att finnas till.

Det här inlägget kommer ut sent idag. Men det beror på att jag har förberett och filmat från klockan 5 imorse och det har tagit hela dagen fram till att jag kom tillbaka från fotograferingen runt halv nio till nu – halv tio på kvällen – att redigera filmen och bilderna. Dessutom är jag inte helt klar med filmen. Den ska renderas och sedan läggas upp på youtube vilket alltid tar lite tid. När den har laddats upp där är den redo att bäddas in här på bloggen!

Under veckan har jag förresten utöver youtube också startat upp ett instagramkonto för Creative Being – följ mig där också. Alla mina sociala kanaler kompletterar varandra så det lönar sig att följa mig på allihopa! 🙂

Vad är det bästa med naturen för dig? För mig är det helt klart lugnet den ger mig – och att den är så obeskrivligt vacker så att det nästan gör ont ibland! 🙂

Glöm inte att prenumerera på min youtube-kanal! 🙂

Mångalen

Är det fler än jag som är fascinerad av månen?

En månbelyst natt har något trollskt över sig. Det finns ju många myter om månen som har med skräck att göra. Varulvar som kommer fram vid fullmåne och häxor som avbildas som siluetter mot månen när de flyger iväg över himlen på sina kvastar.

Men jag finner tröst i den och tycker den är otroligt vacker i alla sina skeden. Från den första tunna skäran på himlen när den kommer tills den är full och lyser på oss som en lykta i himlen tills den försvinner som om den lägger sig till ro. Det är något djupt trösterikt för mig att se denna himlakropp som reflekterar solljuset till oss även när solen lämnat vår horisont och lyser upp en annan del av jorden.  Det är som att måne och sol tillsammans vill påminna oss om att ljuset alltid finns någonstans även när det är som mörkast. Som en stråle av hopp.

Även när månen reflekterar ljus av den uppåtgående eller nedgående solen mot en fortfarande blå himmel är den vacker. Det är som ett skiftbyte mellan sol och måne. De lämnar över till varandra. ”Natten var bra. Ta över nu Sol med ditt morgonljus”. ”Dagen har gått alldeles utmärkt. Fortsätt nu att reflektera mitt ljus under natten, Måne!”.

Dess dragningskraft märks ju även i tidvattnet. Tänk att månen påverkar vattnet på jorden när jorden rör sig närmare eller längre ifrån månen i sin bana. Är det inte häftigt??

Allt naturen och universum hittar på fascinerar mig och får mig att bli hänförd. Tänk att lilla jag, en liten fis i rymden, ändå får vara en del av allt detta mäktiga. Utan det, fanns ju inte jag! Eller du.

_mg_8585

English summary

Am I the only one fascinated by the moon?

Many superstitions about the moon has to do with fear. Werewolves showing up in full moon, witches depicted as a silhouette against the full moon when she takes off across the sky on her broom.

For me it is the opposite. I find comfort in the moon and its beauty. To see this body in space that reflects the sunlight down to us at night, as if the sun and the moon work together to always remind us that the light is always there, even in the darkest of nights. Like a beam of hope.

When the moon reflects the light of the rising and setting sun when the sky is still light it is like they change shifts. ”The night was alright, now you can take over Sun with your morning light!”. ”The day has been great, get on your duty Moon!”.

The moon’s power also shows itself in the lunar pull of the tide. Imagine that the moon affects our waters when our Earth moves closer or further away from the moon in its orbit. Isn’t it just fascinating???

Everything nature and universe do overwhelmes and enthralls me. To think that little me, a mere little nothing in the whole endless universe, still gets to be a part of it all. I wouldn’t be here without it. Neither would you!


Vi är som vackrast när vi åldras

_mg_7982

We are our most beautiful when we age” – English summary below

Brrrr!!!

Vad kallt det blev med oktobers ankomst. Plötsligt börjar jag fundera på mössa, halsduk och handskar.

Det blev höst liksom från en dag till en annan.

Men vet ni vad? Jag klagar inte på kylan. Jag klagar inte på oktober. Oktober är en sådan otroligt vacker månad. Nu är naturen som mest färgsprakande. Jag blir lycklig av denna färgprakt och höstpalett som naturen bjuder på. Varm och ombonande men full av glöd.

Hösten lär mig att leva i nuet. Det är ju något jag verkligen behöver bli bättre på. Att leva i, och ta vara på, den stunden som är just exakt nu. Den här färgexplosionen är så kort.  Snart kommer höststormarna som blåser bort löven från träden för att ge plats för vinterns grafiska färgskala. Det är som om naturen gör sig så vacker den kan på hösten innan den går i vila under vintern för att påminna oss om att ta vara på vår tid vi har på jorden. Lev varje minut. Lev inte bara för morgondagen. Gör det bästa av livet, varje dag.

”På ålderns höst” säger vi ju. För vi, precis som naturen, är också som vackrast då. Med ålder kommer en vishet som gör livet vackrare och mer njutbart än när vi är unga och sökande. Själen blir lugn, vi landar i oss själva på ett annat sätt, och vi uppskattar livet mycket mer när vi vet att det är ändligt. Livet får en annan glöd och fler nyanser, precis som naturen under hösten.

Vi hyllar alltid ungdomen idag. Men då missar vi ju skönheten i livets resa, hur vacker den är. Varje nyans av livet som vi får genom att leva det. Jag vill bli gammal. Jag är mer rädd för att inte bli gammal – att missa det vackraste i mitt liv som jag fortfarande har framför mig.

Återigen visar naturen vägen.

Är du rädd för att åldras? Att bli gammal?

October came, and with it came the autumn chill. I am suddenly considering hat, scarf and gloves.

But I love it. I love October. It’s the most colourful month of the year. Nature shows its autumn splendour of vibrant but at the same time warm and snuggly colour palette. It’s like it shows its most beautiful self just before it goes to rest for winter. It shows us how important it is to live every moment in life to the fullest. It is something I need to be better at, to focus on now, instead of always being one or two steps ahead from now in my mind.

Autumn of life. That’s what we say when we enter our later part of our life. Nature is at its most Bbautiful in autumn, and by that it shows us that we are too. We find antoher kind of peace in our soul and in ourselves  as we age, and we appreciate life so much more when we realise that it will come to end. This all give life a new splendour and more nuances, just like nature during autumn.

Youth is glorified in today’s society. But we miss the beauty that is the journey of life. Every nuance of life we get by living it. I want to become old. I fear not being old – to miss the most beautiful part of my life that I still have ahead of me.

Once again, nature shows the way.

Are you afraid of ageing? To grow old?

 


Höstkänsla

English summary below

Den första känslan av hösten fick jag härom morgonen när jag promenerade till jobbet.

Det var lite kyligt i luften, men inte kallt. Solen sken, himlen var djupt cyanblå och fåglarna sjöng. Vattnet i Värtan krusade sig i morgonbrisen. Luften var hög och klar. Krispig.

Höstig.

Även om jag inte riktigt är redo för hösten än så var det underbart att andas in den klara luften. Jag kände att jag andades in höstens första spår i varje andetag. Syrerik och frisk luft som fyllde mina lungor. Som om hösten ville lämna ett budskap för att påminna om sin existens. ”Jag är på väg. Snart kommer jag med min friska luft och färgar naturen med mina glödande färger. Mina dimslöjor lägger sig sagolikt och mystiskt över morgonlandskapet. Ta emot mig!”.

Hösten är en underbar årstid. Jag kommer att ta emot den med öppna armar.

Men kanske inte riktigt än. En liten känsla då och då går bra än så länge.

För jag har fortfarande sommaren kvar i själen och vill ha kvar den där några veckor till.

Är du redo för hösten?

 There is a sense of autumn in the air. Can you feel it?

I got the first sense of it the other morning when I took a walk to work. The air was chilly but not cold. The sun was shining from a clear deep cyan blue sky. Lake Värtan’s water rippled slightly from the morning breeze. The air was clear and high. Crisp.

Autumn-like.

It was like that autumn sent a message of its arrival. ”I am on my way. Soon I will come with my fresh air and colour nature with my glowing colours. The morning mist will fall mysteriously over the landscape like a fairy tale. Accept me!”

I love autumn and will accept it with open arms. Not just yet…

I still have summer left in my soul. I want it to stay there a couple of more weeks.

But a hint here and there is ok.

Are you ready for autumn?

 


Vardag igen

Imorgon är det måndag igen efter en underbar långhelg med sommarväder.

Idag var jag på Djurgården med en kompis och solen tog så att armarna svider och hettar nu och är röda. Härligt! Årets första solbränna i maj. Det är inte illa när det för bara någon vecka sedan var kallt i vinterkläder.

Den här långhelgen var precis vad jag behövde just nu. Jag hann verkligen koppla av. Lördag och söndag brukar annars bara svischa förbi så fort att jag på måndag nästan glömt att jag har varit ledig i två dagar.

Jag har bara tagit det lugnt. Inga måsten men ändå hunnit med lite ärenden hit och dit utan stress som jag inte hunnit tidigare på grund av att helgerna är så korta. Så lite tid. Jag har prioriterat mig själv och avkoppling istället för massa ärenden. Den här helgen fick jag med både och.

Många långa promenader har det blivit där jag har njutit av den spirande vårgrönskan. Den livskraft som naturen visar under våren ger mig verkligen känslan av att vara ett med naturen – på samma våglängd – när min egen livskraft vaknar till liv.

Vad har du gjort den här underbara långhelgen? Har du också varit ledig och kunnat njuta av vårvärmen som gett oss en smak av sommar?

IMG_0809Skir men pigg vårgrönska vid fotbollsplanen nedanför skolan

IMG_0822
Promenad ned till AGA-stranden. Blickar ut över pendelbåten som precis har lämnat bryggan och hamnen och Kaknästornet på andra sidan vattnet.

 

 


Ett med naturen

Jag är inte alls religiös. Tror inte på någon gud uppe i himlen eller någon bibel eller koran eller annan så kallad ”helig skrift” som talar om hur vi ska leva och vara om vi inte vill komma till helvetet. Religion på det sättet handlar för mig om kontroll. Och den kontrollen är INTE gudomlig. För mig är tro något väldigt personligt. Inte något som någon ska bestämma över. Oavsett vilken gud man tror på. Eller om man, som jag, inte tror på någon gud.

Min ”tro” eller min ”andlighet” finns i naturen. När jag är i naturen känner jag mig som en del av allt. Jag hör till. Där förstår jag liksom hur allt hör ihop – livet, döden, alltet.  Jag känner livskraften. Allt liv vill leva. Och allt liv dör.  Om vi inte dog skulle vi inte uppskatta livet – allt liv måste någon gång dö för att ge kraft åt nytt liv. Så hänger det ihop för mig. Livet är universums urkraft – in i minsta atom. Min ”religion” är livskraften som finns i allt levande.  Den ger mig en stor ödmjukhet inför livet. Min lilla korta stund som jag får vara en del av allt det här – som en liten atom i stora universum. Jag är liten på jorden, jag utför inga stordåd, men är ändå viktig för helheten. Alltså måste (vill) jag leva mitt liv så gott jag kan och vara den bästa ”jag” jag kan både mot mig själv och andra. På det sättet kan jag bidra till en bättre värld i det lilla ”universum” som är mitt liv. Den största gåvan som finns är livet och vi har alla fått den. Är det inte fantastiskt?

Livet är upp och ned. Sorgligt, jobbigt och kämpigt. Ibland för mycket på en gång. Samtidigt är det fantastiskt – det finns så mycket glädje även i sorg och kamp – det är det som gör livet så stort. Och utan sorg skulle vi inte förstå glädjen. Och tvärtom.

Denna insikt får jag omgiven av naturens prakt. Jag känner mig fri oavsett vad jag går igenom i livet just då. Alla bekymmer och sorger känns mer hanterbara samtidigt som lyckan blir mer påtaglig. Allt blir ”mer” på något sätt. Jag får många svar.

Allt detta ger mig en ro i själen som jag inte kan få någon annanstans.

Vad betyder naturen för dig?

skog_motljus_blogg_566da315ddf2b3641bed2e071
Frid. Foto: Marie Elmqvist