Jag älskar vintern. Det har varit ett par fantastiskt vackra vinterveckor med -10 grader och solsken. Till och med haloeffekt på solen som jag såg på vägen tillbaka till jobbet från Smartrepair i fredags. Jag har bara sett pelareffekt på solen tidigare, men nu såg jag pelarna från solen och även en hög regnbågspelare en bit bort. Och solljuset spreds genom luften och belyste staden och vägen i ett citrongult disigt trollskt skimmer. Väldigt bländande när man körde bil, men så otroligt vackert. Det var synd att jag inte kunde njuta mer av det utan var tvungen att koncentrera mig på vägen.

Men trots att vintern är så vacker så börjar jag nu längta efter våren. Efter ljuset och grönskan. Speciellt nu när det blir plusgrader och den vackra snön redan börjar försvinna. Nu är det bara slask och skitig snö kvar. Och utan snön så blir det mörkt igen.

Tur att januari bjöd på denna vackra vinter – det gjorde månaden uthärdlig. Januari och november är annars årets segaste månader för mig. Om det inte är riktig vinter. November är bara grå, mörk och trist på alla sätt och vis. I december har vi advent och jul som lyser upp. Januari är en irriterande mellanmånad. Fast i år var den som sagt fin! I februari börjar man märka på riktigt att det sakta men säkert blir allt ljusare.

Den riktiga vändpunkten för mig är när vi ställer om till sommartid i slutet på mars. DÅ börjar jag leva upp igen. Med ljuset och den första spirande grönskan kommer mina riktiga livslustar tillbaka. Det är som om jag följer naturens årstidscykel, och det känns väldigt rimligt.  Naturen blir också lycklig på våren och börjar spritta av grönska och liv med ljuset och värmen. Inte för intet kärleken och vårkänslorna spirar denna årstid! 🙂

Vårgrönska förra året. Mobilbild.  Tulpaner är så vackra!