Idag (eller i förrgår när ni läser detta) hämtade jag min bil från verkstaden som fixade lackskadan och locket till strålkastespolaren. Så nu är bilen ”sig själv” igen. Hoppas att jag kan ge den lite respit nu från repor och hålla mig ifrån att köra emot trånga garageväggar ett tag.

På verkstaden fick jag kommentaren att de gillade min årsmodell (2015) av KIA Ceed SW, att den är skön att köra. Det kan jag bara hålla med om. Jag älskar min bil som står ut med min oavsiktliga misshandel och ändå kör så snällt. Jag har ju inte direkt så mycket erfarenhet av olika bilar, men jag tyckte om den här redan när jag startade den och började rulla iväg när jag provkörde den.

Och när bilen är nytvättad och blänker är den så fin med sin lite lätt metallicmörkgråa färg. Sitt panoramatak och sollucka. Och backkameran! ÄLSKAR backkameran! Men bilen blir fort skitig. Fast det tycker jag bara är bra, för ser man att bilen är smutsig så tvättar man oftare – och då mår bilen bättre.

Jag kan fortfarande behöva nypa mig i armen för att fatta att jag har körkort, och äger en BIL!

Jag kommer aldrig att glömma henne – min allra första bil. Som ”lärde” mig att köra på ”riktigt”. Bara för att man har körkortet betyder det inte att man är klar med att lära sig att köra. Man behöver rutin, rutin, rutin. Och skrapa emot lite här och där.

Av någon underlig anledning känns bilen som en ”hon”. Min cykel däremot är helt klart en han. Vet inte varför – det liksom bara känns så. Är det bara jag? Är jag knäpp?? 🙂

Före

Efter