”Jag tar något enkelt från kylen” tänkte hon för sig själv när hon satte nyckeln i dörren. En tanke lika rutinartad som att ta av sig ytterkläderna och ställa väskan på pallen innanför dörrren innan hon tände lamporna i samma ordning som hon brukar. Först i vardagsrumsfönstret. Sedan lampan bakom TVn. Därefter fönsterlamporna i sovrummet och i köket. När alla lampor var tända och lägenheten låg inbäddad i deras mjuka ljus – då först hade hon kommit ”hem”.

”Åh idag är det onsdag. Dags för vatten och näring till blommorna. Nu ska ni få lite livskraft, mina växter.” Hon hämtade mässingskannan i köket, redan fylld med vatten som fått stå länge och samla på sig näringsrikt syre. Från rum till rum vattnade hon sina krukväxter, plockade omsorgsfullt bort trötta blad och blommor för att ge kraft åt nya knoppar, och fortsatte sin vana trogen att prata lätt med växterna. De verkade lyssna, eftersom de var gröna och frodiga och fyllde den lilla lägenheten med en fyllig blommig doft som svar.

När hon var färdig fyllde hon vattenkannan med nytt vatten till nästa gång och ställde tillbaka den på sin plats på den blänkande rena diskbänken.

Hon kände hungern igen. Kylskåpet bjöd inte på så mycket. Storhandling var inte hennes melodi. Ofta hade hon väldigt lite mat hemma och hon var emot allt vad storpack och köp tre för samma pris som två heter. ”Varför ska jag köpa tre när jag bara behöver en? Och vad ska jag med 3kg räkor till när jag bara behöver  5 hekto?” brukade hon fråga den unga ställda butikspersonalen.

Hon plockade fram en tomat och en bit gurka och skar båda i tunna skivor och lade som pålägg på ett par valnötsbrödsskivor utan smör. En nypa flingsalt på för en extra liten touch. Och kokade kaffe till.

Medan kaffedoften spred sig i köket sköljde hon ur sin kopp från morgonkaffet och tog fram en liten tallrik som hon lade smörgåsarna på.

Hon njöt sin enkla förtäring nedsjunken i soffan i vardagsrummet. På TV gick en gammal såpa i repris för hundrade gången – men hon tittade ändå. Hon tyckte att hon nästan kände karaktärerna. De höll henne sällskap med sina intriger varje dag klockan sex medan hon åt sina middagssmörgåsar och sköljde ned dem med kaffe.

Vid niotiden hade hon hunnit ta en kopp te  och virkat lite mer på sjalen till välgörenhetsbasaren på söndag. Hon skulle precis hinna bli klar. ”Jag måste hitta på något nytt projekt” tänkte hon medan hon virkade med snabba vana tag om virknålen. Jämna fina maskor bildade avancerade spetsmönster.

Prick klockan tio släckte hon lampan som vanligt och somnade tryggt. Hon drömde om blommor, flingsalt och virknålar.

Ett enkelt liv.