Ibland behöver man tänka. När jag har något som jag måste hantera känslomässigt så behöver jag vara i fred. Jag behöver vara ensam med mina tankar. Idag (igår) var en sådan dag. Elfvik var precis den rätta platsen för där är jag ensam, men nära alla mina kära som jag har mist. Och det var precis dem jag behövde idag. Det var en fin stund. Trösterik.
Jag såg på solnedgången. Skymningen spred ett magiskt svagt orange ljus över vattnet och himlen. Vattnet var stilla. Lite lätta krusningar som kluckade nästan sövande när de mötte stenklippan jag satt på. Ljudet blandades med fåglarnas kvittriga kvällssång. Kvällen var inte kall men lite friskt kylig mot kinderna. Jag värmde mig med varmt te och lät tankarna och känslorna gå som de ville. Elfvik var verkligen på min sida denna kväll. Så vacker, så stillsam, så fridfull. Så nära.
Ta vara på livet. Det är så försvinnande kort och skirt.
Elfvik 2016-02-28.
7 Kommentarer
Så vackert…..
Tankens kraft är mäktig, ibland nästan skrämmande på ett bra sätt…
Kramen ❤
Ja det är den verkligen. När man tar sig tid att lyssna inåt får man många svar! Kram! <3
Vilken underbar bild! Kan tänka mig att du kan hämta in kraft via att vara på denna plats.
Varm kram till dig vännen/ kram
Tack! <3 Ja det är mitt smultronställe på jorden. Igår hade platsen en extra stark betydelse av mina nära och kära som inte finns längre – där finns de. Kram till dig med!
Varsågod/ kram
beautiful photograph… I can see why you go there to find peace.. biggest hugs xxx
I will take you there one day when you come! <3 Many beautiful spots there. There is another waterline too that I haven't explored yet.