Det blev en bloggpaus. Jag tyckte det kändes så meningslöst att uppdatera bloggen med att jag inte hann uppdatera. Hur kul är det liksom? Då är det bättre att inte skriva någonting alls tills man har något att skriva tycker jag.

Jag hade så höga ambitioner fast jag visste att det skulle bli svårt att leva upp till dem de här dagarna. Jag insåg att det är bättre att pausa när det blir för mycket än att publicera ickeinnehåll.

Jag har haft deadlines på jobbet och två resdagar och en upptagen helg. Det händer mycket på jobbet just nu. Till det bättre i slutändan tror jag rent strategiskt. Och jag hoppas att det finns en framtid i företaget för oss alla. 🙂 Förändringar är alltid lite dubbelbottnade. Spännande samtidigt som det är skrämmande och osäkert. Det är lite av tjusningen, samtidigt som det tar på krafterna så klart.

Vi hade en hel del bra övningar kring ledning i förändring och förändringens psykologi de här dagarna. Jag tycker ju allt som har med mänskligt beteende, mänskliga relationer och mänsklig kommunikation är superintressant så jag har sugit åt mig av alla övningar, metoder och all kunskap vi har fått oss till livs de här dagarna. En del kände jag så klart igen från organisationskommunikationskurserna men en del var också nytt.

Vi fick bland annat fundera kring oss själva i förändring. Jag är en person som tycker om förändring och utmaningar – under förutsättning att det finns en grundtrygghet jag kan luta mig emot. Har jag inte den, så är det svårt att bli riktigt engagerad. Jag behöver hitta min roll i förändringen och i det nya. Har jag ens någon plats där?  Innan jag vet det så går det mesta av min energi åt till oro och spekulationer.

Jag är inte ensam om detta. Det här är så allmänmänskligt. Vi är bara olika när det gäller vad det där behovet av grundtrygghet består av.

Jag tror att man helt enkelt får försöka vända osäkerheten till något positivt för en själv. Ok, jag vet inte hur det slutar. Jag vet inte om jag har en plats i den nya organisationen och jag vet inte hur den platsen i så fall kommer att se ut. Jag vet ju vad jag vill – jag älskar mitt jobb och att kommunicera forskning. Allt det fantastiska som våra kompetenta och engagerade medarbetare gör för samhället. Det är ett privilegium att få arbeta med och omges av sådana duktiga människor. Jag lär mig något nytt varje dag. Jag vill få fortsätta med det. Och nu med den nya organisationen så blir vi ju ännu större, ännu bredare, ännu mer kompetenta. Wow. Ingen blir lyckligare än jag om jag får fortsätta göra det jag älskar så klart.

Men det är inte jag som bestämmer och det jag inte själv kan påverka bör jag inte fokusera så mycket på, utan bara göra mitt bästa utifrån det läget jag har.

Det jag kan göra är att passa på att lära mig så mycket jag kan av själva processen. Både rent professionellt, och personligen. Hur fungerar organisationen i just den här förändringen? Hur jämkar vi samman olika kulturer, olika sätt att arbeta, olika system? Hur jobbar man med att få ihop olika varumärken till ett utan att tappa respektive varumärkes värden både internt och externt? Hur fungerar jag i den här processen? Hur reagerar jag och varför? Hur kan jag lära mig något av det?

Många spännande frågor under vägen!