Jag har funderat på en sak som jag har märkt när det gäller amatörfoto vs proffsfoto. När går man från att vara amatör till proffs och var tar ödmjukheten vägen när denna övergång sker?
Nu gäller detta självklart inte alla, men jag märker en tendens hos vissa att när någon lämnar amatörstadiet och blir proffs, så ser de inte tillbaka. Och så har de en massa åsikter kring hur en bild ”ska” tas. Och om du som amatör inte gör så eller kanske inte riktigt förstår, så kan du lika gärna sluta fota för då är du bara korkad och värdelös.
Så var det till exempel på Fotosidan när jag gick med där för kanske tio år sedan. I början var det jättebra. Det var ett fint utbyte av feedback och konstruktiv kritik mellan alla fotografer på sidan. Men så började fler och fler proffs ta över sajten. Till slut så var man tvungen att ta en riktig superproffsbild för att överhuvudtaget ha ett existensberättigande på sidan kändes det som. Då slutade jag lägga upp mina bilder där. Förhoppningsvis har det förändrats nu. Jag har inte varit där sedan dess.
Men jag tycker att det är tråkigt, och snobbigt! Varför kan man inte dela med sig?
Alla har ju varit nybörjare någon gång och det finns inget värdefullare än att få tips från de som kan bättre. Jag själv skulle tycka att det var väldigt kul och lärorikt för mig att kunna inspirera andra och hjälpa dem att ta bättre bilder och hitta sin fotostil om jag vore proffs.
Jag kan ju förstå att man när man blir proffs vill kunna ta betalt för sina tjänster och att det finns pengar att tjäna på att lära ut foto. Det är helt i sin ordning att arrangera fotokurser och så. Men om man går med i en fotocommunity på webben som är till för att dela bilder för att få feedback och även ge feedback på andras bilder, så måste man väl vara öppen att dela med sig även till dem som precis börjat sin fotoresa?
Det är lite som med alla dem som tutade på mig eller lät bli att släppa in mig vid filbyten osv, när jag övningskörde med trafikskolan. Jag bara ”Men ta en toj – du har också varit nybörjare en gång i tiden – ser du skylten? Och att det står ”Trafikskola” med jättebokstäver över hela bilen – är du läskunnig?”
Men det är nog så som bilskoleläraren sa: De som tutar inser inte att de en gång varit nybörjare. I deras ögon har de alltid varit bäst i världen på att köra bil.
Är det så med dessa fotoproffs också? De anser att deras bilder alltid har varit ”bäst”? De har aldrig varit amatörer?
2 Kommentarer
Hej!
Så sant som det är skrivet, både om fotograferandets ädla konst, men även om bilkörning.
Dessvärre känner jag att det är dags ta fram skämskudden, i det fallet. Många är de gånger som jag skyndat mig att köra om för att slippa hamna bakom övningskörningsbilarna. Bäst i världen på att köra bil? Ja men bara på sommarväglag 😉
Kram
Hahaha! 🙂 Visst kan jag förstå att man ”skyndar sig” förbi en övningskörare för att man vet att det kan ta lite längre tid. Men att tuta när någon får motorstopp eller bara vägra släppa in en vid filbyte bara för att jävlas. Det är himla dålig stil. I sådana tillfällen kan man faktiskt ha lite förståelse. Och inse att personen i fråga inte lättare får igång bilen efter ett motorstopp om något tutar och stressar en ännu mer! 🙂 Just att någon tutade vid motorstopp hände dock inte mig mer än någon gång tror jag. Men att folk jäklades med en – det hände rätt ofta! Sedan var det andra som gjorde precis tvärtom – gav mig den tid jag behövde, lät mig åka först, hjälpte mig ur situationer osv. Det är ju så man vill att folk ska vara. 🙂 Men det var väl dem som kom ihåg hur det var att vara nybörjare och som inte ansåg sig vara guds gåva till bilkörningen. Haha!
Jag undrar om det inte är samma personer som snobbar till sig när de blir ”proffsfotografer” som tutar på övningskörare! Haha.