2015 har bjudit på både det ena och det andra. Som det brukar vara.

Egentligen, om man ska vara krass, så är ju nyårsafton en dag som ”alla andra”. Man brukar ju säga att det nya året är blankt, som ett oskrivet blad. Men så enkelt är det så klart inte. Idag är inte annorlunda än igår.

Men det är ett bra tillfälle att fundera över olika saker i livet som man kanske vill förändra – även om förändringen sker kontinuerligt oavsett vad det står i almanackan. Det är därför jag inte riktigt brukar syssla med nyårslöften och liknande.

Det gångna året har, som tidigare år, handlat om att utmana mina rädslor. Jag har de senaste 10-12 åren jobbat väldigt mycket med mig själv. Jag är faktiskt j-kligt stolt när jag tänker på vad jag har åstadkommit på denna resa. Jag är inte samma person idag som jag var för 12 år sedan. Idag är jag trygg i mig själv och den jag är. I stort sett i alla fall :). När jag ser tillbaka på mitt liv för 12 år sedan och jämför med idag så kan jag bara säga ”You go girl!!” Jag tar steg för steg tillbaka mitt liv från ångestspöken, rädslor och samhällsnormer och idioter jag har mött genom livet som fått mig att må dåligt och tvivla på att jag duger som jag är. Så mycket att jag till slut avskydde mig själv. Men jag fick till slut nog, och ni hade fel! Jag är mycket bättre än vad ni är. För jag skulle aldrig behandla någon på det sättet. Nu bestämmer JAG vem jag är – inte någon annan.  Up yours!! 🙂

I went from zero, to my own hero

Katy Perry – Roar

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=CevxZvSJLk8]

Så vad var utmaningen 2015? Det största jag har gjort i år var att ta mitt körkort. Men det första steget tog jag redan den 19 september 2014. Då hade jag min första körlektion och startade en bil för första gången. Den 25 maj i år klarade jag äntligen uppkörningen!

Nu är jag bilägare, betalar billån, bilskatt, trängselskatt, drivmedel och allt annat som förut inte har funnits i min föreställningsväld ens. Jag nyper mig fortfarande i armen ibland när jag sätter mig i bilen.

Det är inte samma sak att ta körkort när man är 43 år som när man är 18 – det kan jag lova. Och för mig, som har varit rädd för att köra bil, var det en enorm utmaning. Men jag skulle bara utmana rädslan och klara det. Jag var less på att vara beroende av andra för att kunna göra saker. Jag vill kunna göra och köpa saker när JAG vill.

Och jag gjorde det! Med tanke på mina förutsättningar – rädslan och osäkerheten och den totala ovanan samt begränsade möjligheter att mängdträna – så tycker jag i efterhand att jag var riktigt duktig som klarade det på åtta månader. Under tiden var det många toppar och dalar då jag trodde att jag inte är lämpad att köra bil. Men det tror jag nog att jag är faktiskt, ju mer van jag blir. Jag har gått från ”överdrivet riskmedveten” som min trafiklärare kallade det när jag själv sa att jag var feg ;), till hälsosamt riskmedveten.

Körkortet är jag absolut stoltast över under 2015. Faktiskt en av de sakerna jag är mest stolt över i mitt liv – att jag gjorde det.

I got the eye of the tiger, a fighter

Katy Perry – Roar

Här hade jag precis hämtat min alldeles splitternya bil och första turen gick till Elfvik – mitt ”nygamla” smultronställe. Det var en sådan overklig, men härlig, känsla. Min alldeles egna bil… MIN bil!!? Har JAG en bil!? Kan JAG köra bil!??

Jag har så klart gjort annat också men det här är den största konkreta förändringen i mitt liv som 2015 lämnar efter sig. Körkortet och bilen har ett starkt symbolvärde för mig även för allt annat jag har gjort.

Har du gjort något du är riktigt stolt över under 2015? Berätta!

2016? You’re gonna hear me roar! Fortsättning följer… 🙂