English summary below Evig sommar. Evig sol. Evig blå himmel och pigga citronfjärilar som dansar till fågelkvitter och sommarbris bland gröna gräs och färgsprakande blommor. Smultronstrån och båtturer i skärgården. Och Kottlasjön, min barndoms sjö. Min barndoms somrar i Astrid Lindgren-skimrande minnesbilder av underbar frihet. Kottlasjön är en stor del av min barndom. Som för de flesta Lidingöbarn skulle jag tro, i alla fall i min ålder och äldre. Kottlasjön för mig är inte bara en vacker sjö, utan den bär med sig minnen av sommarbad på den lilla anlagda badstranden när jag var liten, och från klipporna när jag blev större och minnen av picknick och utflykter med kompisar. Både sommar och vinter. Nu är sjön övergödd. Den växer igen mer och mer. Det är hemskt att se. Varje sommar färgas sjön grön av giftig algblomning. I måndags på min promenad såg jag hur hela sjön var täckt av denna gröna sörja och omringad av kommunens skyltar som […]