Jag hörde eller läste en gång att för att hitta det man tycker är roligt i hjärtat, så ska man gå tillbaka till vad man tyckte om som barn.

Jag har följt det rådet vid ett antal tillfällen i livet och det har alltid lett mig rätt! Så även denna gång. När jag upptäckte keramiken.

Det har varit en dröm i många många år att gå en drejkurs. Men det har aldrig blivit av. Jag har inte hittat rätt kurs, inte varit rätt tillfälle, ja ni vet. Att ta steget. Tills för ett år sedan. Då jag gjorde precis som ovan. Jag minns keramiken vi hade i skolan, och hur roligt jag tyckte att det var. Av alla kreativa ämnen vi hade i skolan, var det egentligen bara keramiken jag kände mig ”hemma” i liksom. Jag minns inte exakt när vi hade keramik, men jag misstänker att det var i mellanstadiet någon gång. Vi hade också en sådan himla mysig keramikfröken som gjorde det så roligt. Jag är övertygad om att hon älskade att undervisa barn och väcka deras glädje kring skapandet med lera.

Så för ett år sedan, tänkte jag att jag skulle kolla upp keramikkurser på riktigt denna gång. Återigen var det svårt att hitta en kurs som gick på rimliga tider och inte för långt hemifrån. Men så såg jag en annons om en ny keramikstudio, Lidingö Keramik, som erbjuder kurser i mitt älskade Elfvik. Det var ju preics som att det var meningen. Kunde inte bli mer perfekt. Sagt och gjort. Anmälde mig, och blev såld. Det var precis lika kul som när jag var liten! 🙂

Nu har jag gått tre kurser, och fler blir det. Däremellean har jag hittat till Drejeriet i Stadshagen, en studio öppen för alla. Precis vad jag behövde för att kunna öva öva öva! Vill du testa keramik och bor i Stockholm, rekommenderar jag bägge dessa verksamheter! 🙂

Det har nu gått så långt att keramik nästan är allt jag tänker på. Vem hade trott att hela min kreativa resa som började med att skriva, fota, och senare tangling, mandala, målarböcker för vuxna, skulle leda till att jag återupptäckte keramiken från barndomen!

Den kreativa resan är häftig, och förlösande! Och tänk vad mycket vi vet när vi är barn, som vi tappar på vägen!